En annorlunda bekant

Jag tror jag nämnt någon gång att jag har en bekant som jobbar i sexshop i Luxembourg. När jag gjorde mitt första besök där på skoj för 1-2 år sen (för att vi skulle prata, och inget annat ;) !) fick jag nästintill en chock när jag såg vad som fanns där. Som tur var, var jag ensam i shopen för jag började asgarva. Seriöst, vilka prylar dom sålde.

I sortimentet hade han bla. en gummiarm, typ från armbågen och neråt. Ja jag kan tänka mig vad den används till, men den såg sjuuuuuukt rolig ut...ha ha. För att inte tala om dom där 50cm:s dildona. Eller alla dom där maskerna med hål för ögon/näsa/mun. Eller alla gagballs och buttplugs...ha ha ha. Vilken freakshow !

Och den mannen, han har en hel del historier att berätta. Han berättade att dom bland annat har "bås" i shopen där man kan bla. kan kolla på filmer. Om man lämnar sin dörr öppen betyder det att det bara är att kliva på om man är sugen. Eftersom han har videokameror i alla bås har han ju sett en del. Bland annat hade han vid lunchtid sett 2 snubbar gå loss på varandra, för att dagen efter se den ena av dom med fru och barnvagn i nöjesparken. Kan tänka mig hur det lät på kvällen när han åt middag med sin fru Ja älskling, hur var den där lunchen du skulle ha med din klient ?

Han har även fått en del rätt sjuka inviter också när han jobbar. Det har hänt flera gånger att män har kommit in och bett honom sätta på deras fru. Det hade han såklart gjort. Jag frågade honom stör det inte dig att det sitter en man på en pall i ett hörn och runkar medans du sätter på hans fru ? varpå han svarar Nä det är ju inte honom jag ska sätta på. Kalla mig konservativ, men jag skulle må sjukt dåligt av att se min partner ha sex med någon annan. Bara tanken gör mig illamående.

Fick höra häromdagen att det hade kommit in en tjej i shopen och frågat om han kände till någon swingersklubb. Ja det gjorde han, med tillägget behöver du någon som sätter på dig behöver du inte leta efter en klubb, det kan jag göra...ha ha ha. Det tyckte hon var en bra ide.

Alltid när jag tänker på honom slår det mig hur olika förhållningssätt man kan ha till sex. I min värld är ju min bekant rätt rubbad med tanke på allt han gjort, för att inte tala om allt han sett. Och icke att förglömma, de människor som köper alla dom där grejerna i hans shop.

Tråkigheter

Så blev man återigen påmind om hur skört livet kan vara.I torsdags fick jag reda på att en kollega till mig dagen innan hade åkt på en stroke på kontoret. 42 år gammal och nu nedsövd med ett kritiskt tillstånd. Det är SÅ sjukt att jag 2h innan när vi fikade såg honom gå förbi oss och allt verkade normalt.

Men det som jag funderat mest på i efterhand är hur otroligt orättvist livet är. Detta liv som kan vara så otroligt vackert och underbart i och med allt det fantastiska som man kan göra och uppleva. Jag blir frustrerad när jag tänker på att det finns så många människor som aldrig får uppleva detta. Jag blir frustrerad när jag hör/ser om människor som råkar illa ut eller vars hela liv är en kamp, när man vet vilken inneboende potential människor har inom sig och vilken lycka man har potential att uppleva.

Ödet

När man läser böcker skrivna av "kloka" människor som har med vår tillvaro att göra så nämns ofta Universum. Det kan vara i stil med att "universum verkar alltid till ditt bästa, om du bara iakttar det som händer runtomkring dig". Begreppet kallas synkrodestinitet. Deepak Chopra pratar om det här i den bok jag läser just nu och även om det låter lagom flummigt och abstrakt är min upplevelse är att det stämmer väldigt bra. Det har hänt en del saker på sistone som jag tycker är rätt anmärkningsvärda.

Jag skrev t.ex i våras om att jag funderade på att köpa lägenhet. Inte alls sådär konkret utan mer att tanken hade slagit mig. Tänkte inte mer på det fram tills för cirka 1 månad sen då jag hörde talas om den nya lagen som skulle träda i kraft den 1:a Oktober (i förrgår) som säger att man vid bostadsköp kan låna upp till 85% av köpeskillingen (tidigare fanns det en del låneinstitut som lånade upp till 95% även om det vanligaste var 90%). Ja det var ju kul tänkte jag. Ska man köpa en lägenhet för 3miljoner ska man alltså hosta upp 450 000kr i kontantinsats. Dom pengarna har inte jag på ett konto och eftersom jag bor i en hyresrätt så har jag inte såna pengar investerade i en tidigare lägenhet heller.

Den där nya lagen kändes sådär kul. I princip skulle man få spara X antal år för att få ihop dom pengarna. Men...och nu kommer det stora men:et....När jag skrev inlägget som jag länkar till ovan i Juni så ansökte jag och fick även ett lånelöfte på 3 miljoner. Vet inte ens varför jag ansökte eftersom jag som sagt inte hade konkreta planer på att köpa. Har ingen aning om heller varför jag sökte på just den summan ?

När jag tittade närmare på lönelöftet så var det 95% jag kunde låna till. Dessutom såg jag något datum på löftet som sa att det gällde till 8:e November...hmmmm....Jag ringde upp banken och frågade huruvida det här fortfarande gäller med tanke på lagen som träder i kraft 1/10. Fick till svar att de som gjort ansökan om lånelöfte innan ett visst datum kunde använda det tills det gick ut.

Så för att återknyta till det här med synkrodestiniteten så är den här storyn ett rätt bra exempel för min del. Det är så många slumpmässiga tankar/val/handlingar från min sida som ser helt ologiska ut en och en, men som tillsammans leder till en konkret möjlighet.

För att göra en lång historia kort, så gäller att om jag vill köpa lägenhet så är det rätt bråttom ;=) Deadlinen går som sagt ut den 8:e November så det känns lite som nu eller aldrig om jag ska in på marknaden.

Å andra sidan tänker jag såhär; hittar jag ingenting att köpa eller bestämmer mig för att inte köpa så har det säkert en mening också. På något vis är jag ocksp ganska säker på att allt kommer lösa sig till det bästa för min del. Jag lägger mitt öde i händerna på "Universum"..he he he.

Så idag är the main plan att jag ska iväg på visningar ;=) !

Reflektioner Del 2

Jag tror uppriktigt sagt att känslor är den starkaste drogen som finns. Synd bara att en hel del känslor är destruktiva. På samma sätt som en människa dras till trygghet (som kan vara negativ), så söker vi situationer där vi kan få vår dos av den känsla vi är beroende av. Är det någon som t.ex. tror att det är en slump att en kille som tycker om att slåss, ofta hamnar i situationer där det finns en potentiell chans till detta ? Det är lustigt att jag som sprungit på klubbar i typ 15 år har hamnat i bråk 1 gång, medans jag haft kompisar som alltid tyckt att någon muckat med dom varje gång dom varit ute...ha ha ha.

Det som är mest skrämmande är att så mycket av det vi gör styrs av vårt undermedvetna. Vi gör det utan att ens vara medvetna om det förrän vi stannar upp och verkligen tänker efter. En kompis sa till mig en gång Vet du vad som är skrämmande ? Varje gång som jag är på väg att bli lycklig så är det som att jag på något sätt gör något idiotiskt som drar ner mig i skiten igen. Jag vill inte göra det, men jag gör det ändå. När han sa det här, förstod jag vad kloka människor menar när dom säger Våga vara lycklig !. Innan tänkte jag Jamen vad är det för nötter? Vem vill inte vara lycklig ?

Ett än mer tydligt exempel på detta är väl förhållanden. Att vi dras till samma sorts partners. Känner man sig värdelös/har dålig självkänsla/självförtroende så är risken tyvärr väldigt stor att man dras till en partner som beter sig som skit och sårar en (typ att tjejer med inte alltför sund syn på sig själv dras till "bad boys"). Resultatet ? Man har bekräftat (upplevt känslan) av det man är van vid vilket stärker känslan man hade av sig själv innan. Inser man hur det här hänger ihop, förstår man hur vansinnigt viktigt det är att man har en sund och positiv syn på sig själv. Och när man väl gjort det måste det nästan bli högsta prioritet i ens liv att aldrig sjunka ner i gyttjan igen. Utan bara sträva uppåt uppåt uppåt.

Detta medför att jag tror det är väldigt svårt att ändra på sig. Det innebär i princip att dra ut nålen ur armen och vänja sig av med drogen(känslan), vilket nog är bland det svåraste som finns (fråga en narkotikamissbrukare). Det är inte omöjligt på något sätt alls, men det innebär att man måste vara mycket medveten om hur man fungerar och framförallt hur man vill bli. Och även förstå att det här inte är någonting som sker över en natt.

To be continued

Liket lever !

Har den senaste veckan hunnit med att fylla år. Det var längesen DET var roligt. Tycker om er tjejer. Ni är snälla. Från en del av tjejkompisarna var gratulationerna i stil med "Grattis på 23-årsdagen" eller "Grattis du eviga ungdom". Man kan väl lugnt säga attdet lät annorlunda från en del killkompisar ;=)

Hade också väldigt mycket senaste veckan och mina förhoppningar om att det skulle bli lugnare den här kan jag glömma rakt av. Det är fullt tempo hela tiden. Ikväll ska jag till mitt gamla jobb där jag blivit inbjuden till skräckfilmskväll. Det känns superkul att dom bryr sig om mig. Förra gången var jag hur kaxig som helst innan filmerna, det var jag inte sen. Shit vad skraj jag blev. Fast jag gillar spänningen och det psykologiska. Någon som vill följa med och hålla mig i handen...ha ha ha ? Jag har sett till så att jag ska ha minst 3 kuddar för mig själv och sitta låååångt ifrån duken. Är dock lite halvbakis i form av trötthet efter att ha druckit 1 flaska vin igår tillsammans med 2 kollegor efter jobbet. Fast det känns som 0 risk att jag kommer somna under skräckfilmerna....får se om jag kommer kunna somna överhuvudtaget ikväll ;=)

Sprang också ihop boxaren2 i veckan mitt i morgonruschen. Intressant det där. 4 gånger sågs vi i somras, alltid på mitt initiativ. Så jag la ner det där, även om hon var rolig att träffa. Nåväl jag fick ett SMS direkt efter att vi klev av tunnelbanan Verkligen kul att se dig :-) Du såg ut att må bra. Snygg var du också :-) Ha en bra dag. Kram/XXX. Blev lite förvånad eftersom hon som sagt tidigare inte sagt/skrivit nånting. Kanske bara vill ha lite bekräftelse ? Efter lite messande fram och tillbaka bestämde vi att vi skulle ses i helgen.

Crazy Girl...Vi pratades vid lite kort på MSN och hon undrade om vi skulle ses för en fika i veckan. Taget. Mer än gärna.

Dejten har hört av sig på MSN titt som tätt. Beklagade sig över att "alla killar frågar bara efter mina tjejkompisars nummer". Tröstade henne lite innan hon skriver du ville ju inte heller ha mig. Det är väl inte hela sanningen tänkte jag men jag orkade inte förklara henne främst för att jag inte bryr mig om henne på det sättet längre. Hon vet om att jag ska ner till Budapest över nyår och jag fick lite "panik" när hon skrev jag väntar på dig.

Brorsan har fixat sin 80mils marsch. Verkar ha gått ner 7kg på 3.5 vecka. Inte illa.

För 3-4 veckor sedan när en kompis skulle över och kolla Champions League hos mig ringde han mig från spelbutiken 1h innan matchstart och frågade om jag ville vara med på hans "idiotsäkra" trippel ( trippel = man tippar 3 matcher) på Oddset. 100kr tyckte jag det var värt. Det är ju trots allt lite spännande när man kan vinna lite pengar. Vi hann inte mer än sätta oss i soffan förrän ett av motståndarlagen gjorde mål. Efter typ 50 sekunder...Givetvis gick ju hela hans "idiotsäkra" spel åt pipsvängen. Faktum är att han inte tippade rätt på en enda match. Vilket jag såklart inte alls har påmint honom om...ha ha ha. Förra veckan var tippade han igen, men denna gång höll han en lägre profil. Dock med resultatet att han tippade 5 matcher,och fick rätt på alla 5 ! Jag satsade 100kr och fick 950kr tillbaka. Dessutom fick jag med all rätt, en massa hån tillbaka...ha ha ha.

Skilda världar

22-åringen var sjukt nervös igår kväll. Tydligen skulle någon lirare vid namn Jimmy Choo (som jag aldrig hört talas om) släppa en kollektion igår för H&M. Hon hade siktat in sig på ett par skor. Att 14:e November var releasedatum för skorna fick jag reda på redan för typ 2 månader sen. Hon berättade om hur det kommer gå till när man ska köa och det lät ju så sjukt i mina öron att jag inte trodde det var sant och var tvungen att Googla. Här finns hela artikeln men jag klipper ut en del av den :

"Utanför butiken gäller traditionellt kösystem. De 160 första i kön kommer att tilldelas varsitt armband. På armbandet står ett specifikt klockslag, det är klockslaget kommer du att bli insläppt att shoppa inne på den inhägnade Jimmy Choo-avdelningen för skor och accessoarer. Armbanden gäller endast för den inhägnade delen - med damskor, väskor och accessoarer."

Vi snackar alltså....skor ?? Jag är mycket väl medveten om varför skor är så viktigt för tjejer. Det hade jag en lång och givande diskussion om med Pussycat, men nån måtta får det väl vara?

-Alltså får jag inte skorna så kommer jag bryta ihop och börja gråta. Helt ärligt.

Jadu vad svarar man på det ? Det är inte riktigt så att jag kan sätta mig in i hennes situation direkt...Efter 30minuters tjat från henne om skorna på MSN skrev jag till henne seriöst nu släpper vi dom här skorna. Orkar inte prata om dom mer, varpå hon såklart blev sur. Kunde faktiskt då inte bry mig mindre. Jag gjorde verkligen allt för att låtsas verka intresserad och dela hennes glädje men nånstans finns det en gräns.

05.36 blir jag väckt av ett SMS. Hoppas det är Crazy Girl som vill ha en varm kropp som värmer henne var min första tanke..ha ha. Men tji fick jag, det var 22-åringen : Vi är bland dom 15 första. Jag kommer få skor wiiiiiiii ;=) !!! Hon står alltså i kö 4.5h innan affären ska öppna. Say no more.

När jag sen sticker till frisören ringer det 10.15 innan jag hunnit fram. 22-åringen är helt överlycklig.

- Det här är mitt livs lyckligaste dag,. Jag fick tag i 3 par för 3000kr. Nu skiter jag i att jag kommer få äta nudlar resten av året.

Jag överdriver inte men hon lät som om var i paradiset. Det verkligen bubblade glädje ur henne. Jag tycker såklart det är jättekul att hon är glad, men jag kunde inte sätta mig in i hennes situation för 5 öre. Vi snackar alltså fortfarande skor. Det plagg som en tjej köper i snitt 1par/månad av i snitt.

-Nu sitter jag i sängen i bara ett par trosor och högklackat och är såååå glad.

Jag å min sida var väldigt deppig ett tag över fotbollsresultat nu i höst och det är en sån där grej som ungefär 99.9% av världens tjejer aldrig kommer att förstå. Och det är såklart inget jag förväntar mig heller. That's life, och även en förbannat stor del av charmen.

Kort reflektion

För inte så länge sedan läste jag ut Munken som sålde sin Ferrari. Det är en bok som jag tycker väldigt mycket om. Den innehåller en hel del visdom. Saker som är rätt självklara men ändå så svåra att omvandla till något praktiskt i livet. Det som jag kommer ihåg mest såhär i efterhand är det som författaren menar är hemligheten bakom ett lyckligt liv (med mina ord uttryck).

Ta reda på de saker i ditt liv som ger din tillvaro mening, och gör dom sakerna så ofta som det bara är möjligt.

Jag har själv funderat i dom här banorna men inte kunnat få ner det i en så koncentrerad form som författaren. Detta tror jag faktiskt man kan tillämpa på alla områden i livet. För länge sedan skrev jag ett inlägg om hur viktigt det är för mig att en framtida flickvän tar fram de sidor jag tycker bäst om hos mig själv och låter mig ge uttryck för dom ! För hittar man denna partner, lär man öka chanserna rejält till att ha ett lyckligt förhållande. Överlag tror jag att det här är det viktigaste när det gäller de personer som man har en relation med (vänner/familj etc)

Det är också därför som jag i vardagslivet har mina rutiner. Till exempel på morgnarna brukar jag ta mig tid när jag äter. Jag tycker så mycket om lugnet/tystnaden på morgonen, att jag gärna upplever den lite längre. De dagar jag kör min rejäla smoothie till frukost och därmed får i mig frukosten på 3min, så brukar jag försöka läsa någon bok i 15-20min innan jag drar iväg. Detta är verkligen att otroligt bra sätt att slippa börja dagen med stress, som dessutom ofta hänger med hela dagen.

Fråga

Satt med 2 killkompisar någon kväll på Anglais och pratade om det här med att ragga. Vi började prata om varför tjejer så sällan raggar jämfört med killar. Tjejer menar ofta att dom inte behöver "eftersom killar jämt kommer fram i allafall". Är ni såna som raggar ? Och då menar jag på ett sätt som är ganska tydligt även för killar, inte typ fattar han inte att jag är intresserad ? Jag tittade ju på honom i 1 sekund..." ha ha ha.

I vilket fall som helst trodde jag att det berodde på fler faktorer än att "tjejer inte behöver". Innan jag lägger fram mina teorier så tänkte jag att ni kunde svara på denna fråga :

För vilket "kön" tror ni det är värst att bli nobbad vid raggning och varför ?
1. Värst för tjejer
X. Värst för killar
2. Ingen skillnad.

En rolig detalj i sammanhanget var att vi 3 alla svarade olika...

Vänskap Del 1

Vänskap är ett begrepp som har varit på tapeten i min tillvaro senaste veckorna. Det är intressant hur mycket min syn på detta begrepp har ändrats under åren (lyckligtvis).Från den typiska "så hade jag aldrig gjort/sagt/betett mig mot en vän" till en mer avslappnad syn på det hela.

Det finns en del människor som betraktar mig som "en vän", och i de fallen kan jag inte förstå det. Det är absolut inte illa menat, eller så att jag inte tycker om dom alls. För det gör jag.Men vi har så olika syn på vänskap med allt vad det innebär att det blir en rejäl "krock". Detta diskuterade jag med en av mina vänner/bekanta/kompisar på en krog mitt i natten i helgen.

För mig har förhållandet med mina närmaste vänner varit ungefär som med mina tidigare flickvänner (förutom det sexuella såklart). Faktum är att jag kunnat anförtro mina närmaste vänner mer saker än jag kunnat till flickvännerna. Det som är gemensamt för de som jag betraktar som mina närmaste är att vi har öppnat oss för varann helt och hållet. Vi har gråtit i varandras knän när vi har blivit dumpade av flickvänner. Vi har delat en enorm glädje när någonting har gått bra i livet. Vi har upplevt saker tillsammans. Vi har köpt presenter till varandra (helt spontant). Vi har kramat varandra och sagt hur mycket vi tycker om varandra. Vi har stöttat varandra och peppat när det gått dåligt. Vi har varit otroligt ärliga mot varandra, även om det vi har sagt inte alltid varit så populärt. Dock har det alltid funnits i bakhuvudet att man säger det man gör för att man tror att det är det bästa för personen. För det är ju som så,att vi känner varandra utan och innan och har koll på hur vi fungerar. Jag tror knappt att det finns något vi inte vet om varandra.

Men du är ju så jävla hemlig av dig. Du säger ju knappt någonting om dig själv säger han som jag pratar med. Och det har han rätt i. Men det han inte förstår är att det har funnits så många tillfällen i livet när jag har öppnat en dörr till mina mer personliga sidor, tillfällen där jag i princip har lämnat en invit typ vill du lära känna mig djupare så har du en chans nu. Problemet är att han inte insett detta, eller inte velat av någon annan anledning helt enkelt.

Till exempel, när man pratar med en tjej och hon är intresserad av mig som person så kommer man ofta till ett läge där hon pratar med mig på ett sånt sätt att om jag förstår vad hon säger, så kan jag lätt fånga upp det. Då är det för mig bara att spinna vidare på ämnet och ställa såna motfrågor att hon vet att jag förstår vad hon pratar om. Då är vi på samma nivå och det är ofta här man känner att man connectar,dvs. en tjej tycker att man lyssnar...;=)

Det är när hon ställer frågor eller börjar berätta något förtroligt eller vill att jag ska göra en speciell sak som jag skulle kalla att "öppna en dörr". När jag bodde utomlands så var det inte en gång som jag nämnde för bekanta att det skulle vara skoj om du kunde komma ner och hälsa på. Och det är klart att om någon under 3 år inte kommer ner en enda gång så känns det sådär, särskilt i och med att det gick 2 flighter per dag för ~500SEK ToR.

Mina närmaste vänner å andra sidan behövde jag knappt fråga. Där kom frågan av sig självt typ när kan man komma ner och hälsa på ? Ett annat exempel är när jag började prata om hur jobbigt det var med mitt ex, vad jag kände och inte riktigt visste vad jag skulle göra. När jag hade pratat färdigt så började den andra direkt att prata om sig själv och det som dom varit med om. Men när det gäller mina närmaste har dom direkt förstått vad det handlar om, och vi har kunnat prata på ett förtroligt sätt.

Och det är väl så med mig att människor som inte greppar sånt här kommer jag nog aldrig bli riktigt nära vän med. För mig är det så att vissa saker vill man att människor ska förstå, det blir liksom otroligt osexigt om man ska behöva förklara det för dom. Andra exempel är väl i relationer där tjejer t.ex tycker att killen inte visar känslor, varför han inte ringer upp lite då och då bara för att höra hur det är utan att egentligen ha något att säga, varför han inte köper en blomma eller varför han inte överraskar henne med jämna mellanrum.

Snålhet

Det där med snålhet är nog ett rätt känsligt begrepp. Frågar man någon huruvida den anser sig vara snål eller inte lär ju flertalet svara nej, även om omgivningens omdöme är det rakt motsatta.

Självklart är jag inte snål ;=) Å andra sidan så tycker jag väl kanske inte att det är fel att vara det heller om man står för det även om det kanske är osexigt. Bara man inte utger sig för att vara det givmildaste som Gud skapat. Då blir det irriterande. Sen är det väl som så också, att i olika sällskap så fungerar det olika.

Nä men skämt åsido så tror jag att det finns personer som tycker att jag är snål. Men jag kan helt ärligt säga att det finns en orsak också mot just dom som jag tänker på i första hand. Jag kommer t.ex att tänka på en lirare i vårt innebandylag (som jag inte umgås med längre, dock av helt andra orsaker) som när vi hade lagfester och delade taxi, alltid"glömde" att betala sin del av färden. Gick notan på 200 och vi var 4 så var det alltid någon som fick betala hans del.Det slog liksom aldrig fel.

Eller som en annan av mina kompisar som jag fortfarande umgås med (och tycker bra om). Fastän vi nästan alltid åkte tillsammans till matcher/träningar och andra tillställningar med min bil under ett antal år pröjsade han aldrig bensinpengar en endaste gång. Till saken hör ju att jag då var student med 6500kr som inkomst medan han hade fast jobb.Och jag var (är) inte den heller som bad om att folk skulle betala. Men någon gång kommer man ju till en gräns när det bara är FÖR MYCKET.

Och sen är det ju så tyvärr att börjar man väl haka upp sig på någon p.g.a detta så är det inte helt lätt att släppa saken heller. När samma lirare 3ggr i rad"glömmer" att betala en runda känns det bara segt. Och gentemot en sån lirare kan jag utan vidare erkänna att jag är hård.

När det gäller mina bästa vänner har det här aldrig varit ett problem. Det har aldrig ens kommit på tal eller snurrat en sån tanke i min hjärna. Där har man alltid vetat att "den som har pengar för tillfället betalar" och att det jämnar ut sig i längden. När jag t.ex pluggade i 5 år pröjsade min bror och mina bästa vänner bra mycket mer än jag gjorde. Sen när jag började jobba och vännerna hade det kärvare i några år betalade jag en hel del. Och det ironiska i det hela,är att det känns bra mycket bättre att få ge än att ta emot.

Fast till syvende och sist så är det viktigaste för mig att de jag betraktar som mina närmaste vänner vet det jag vet om mig själv. Nämligen att jag är låååångt ifrån aatt vara snål.

Budapest + allmänna funderingar

Budapest var som vanligt otroligt skoj. Å andra är det inte så konstigt när man är på ett ställe i en vecka och bara "lyxar". Klart att det blir nice då oavsett var man är.

Gjorde väl inget speciellt förutom det vanliga. Åt en herrans massa god mat och drack en herrans massa Gin Tonic. Gjorde mina oligatoriska besök med en kompis på turkiska badet och blev påmind om hur kallt det är att krypa ner i en bassäng med 15 gradigt vatten om vissa kroppsdelar är rakade...ha ha ha.

Kroppen fick sitt också och blev knådad på alla möjliga vis med thaimassage, fotmassage och oljemassage.

Var också på något slags Skara sommarland med brorsdottern och hennes väninna. Alltså...det är sjukt kul att åka vatten-rutschbanor ! Och precis som på Skara, så är nog nästan hälften av de som åker vuxna.

Är det ett "dagens ungdom" syndrom att man vill bli fotad ungefär hela tiden ;) ? På 4 dagar så tog brorsdottern och hennes väninna runt 500 kort (varav 90% där dom var motiven...).

En annan rätt grej som kändes rätt pinsam var när vi var på nattklubbarna. Föreställ er 2 (jag&brorsan) grabbar som är 30+ och har sällskap av 2 tjejer som är 17 resp 18 år. Tror ni folk kollade nånting eller eftersom de trodde det var våra flickvänner...ha ha ha ?

Men det som gjorde störst intryck på mig var faktiskt när jag kom hem till Sverige igen. När jag är utomlands (hade samma känsla när jag var på Kreta) och kommer tillbaka så blir jag påmind om att jag på något sätt inte hör hemma här. Det är inte det här klassiska "borta bra men hemma bäst" utan snarare"jag vill uuuuuut igen".

Jag märker själv att jag blir en annan person när jag möter pratglada och mer öppna människor. Jag har nog aldrig varit i ett land där folk är så reserverade som här i Sverige och jag trivs inte med det. Och känslan jag har inom mig som växer för varje år, är att jag vill härifrån igen. Sverige är bra på många sätt, men den skillnad som finns mellan människorna är stor och rätt avgörande.

Sen är nog jag lite sån också, att jag får "panik" av alla regler och förordningar. Tycker sunt förnuft borde gälla i fler lägen. Till exempel blir jag hyfsat irriterad när jag som i helgen står på en parkeringsplats med 50000 lediga p-platser och får böter för att jag glömt att ställa in min P-skiva.Eller som den där gången när jag stod parkerad på gatan en dag när det var snöröjning och fick böter, fast vägarna var snustorra ! Eller när jag stod på en p-plats som tillhörde ett dagis på en LÖRDAG och fick en p-bot. Eller att man måste hänga in sin jacka i en garderob. Eller att man måste köa ett bra tag innan man blir insläppt. Jag menar, många såna här saker har jag aldrig varit med om någon annanstans än här.

En annan grej som jag har svårt med är vädret. Nu har det bitvis dock varit rätt bra här. Men jag känner också för varje år hur mycket jobbigare vintern är här. Tanken på att vi snart går in i 6 månaders "öken" med korta/mörka dagar känns deprimerande. Förr om åren var vintern härlig för då snöade det rejält och snön lyste upp i mörkret. Och jag har också för mig att årstiderna var mer definierade då.

Så för att avrunda det hela har jag lagt ut mitt CV på några utländska sajter för att pejla av läget.Fast å andra sidan vet jag hur fort saker och ting kan ändras. Rätt som det är kärar man ner sig i nån tjej och då blir förutsättningarna helt annorlunda...ha ha !

Korta reflektioner om exet.

Det här med vanor och trygghet kan ställa till det rejält ibland. Jag tror också att vi ibland inte ens är medvetna om att det har ställt till det för oss och jag kan tom. sträcka mig så långt att vi i vissa fall aldrig kommer bli medvetna om det heller.

Jag tycker precis som ni att exet som jag skrivit en del om betedde sig oerhört märkligt från det att vi blev ihop. Jag har kommenterat i vissa bloggar att en trygghet inte alls behöver vara något positivt. Den kan lika gärna vara något negativt och då är man på väg ut mot djupt vatten.

Och har man då som mitt ex, förlorat båda sina föräldrar inom loppet av 2 år och gjort slut med sin dåvaranade kärlek ("för han ville inte ha familj") förstår man hur tufft hon hade haft det och att hennes vardag till mångt och mycket handlade om att bearbeta alla jobbiga känslor. Till slut blev det nog så att hon identifierade sig med dessa jobbiga känslor och fick en negativ trygghet. Det var så hon skulle ha det resten av livet. Typ.

Och så kom jag in i hennes liv helt oväntat. Någon som var tvärt emot det hon var van vid. En kille som inte var det minsta intresserad av att bara sätta på henne och dra. Eller svika henne på något annat sätt.  För det man ska veta, är att vid den tidpunkten när vi träffades föraktade hon män. Jag kan med 100%-ig ärlighet säga att jag inte hade några som helst planer på att "utnyttja" henne utan jag var helst inställd på att få henne på fötter. 

Jag tror helt enkelt inte att hon kunde hantera det faktum att jag inte var som "alla andra". Hennes trygghet bestod ju i att hon skulle bli "sviken" förr eller senare. "För så hade det ju alltid varit". 

Så jag tror att hon letade efter fel hos mig som kunde bekräfta hennes ståndpunkt. Något som skulle stärka hennes negativa bild av män, och också öka hennes negativa trygghet. Och när hon inte gjorde det började hon provocera mig och lägga till sig ett sätt som skulle garantera att jag skulle göra slut.  För då skulle hon få "bevisat det hon visste", nämligen att alla män är svin oh någonting som man inte kan lita på. Och att jag var ytterligare en i raden av de som svikit henne och att hon återigen är ett offer. Att utmåla sig själv som ett offer är nämligen oerhört effektivt om man inte vill ta ansvar för sitt eget liv. Man kan liksom alltid skylla på andra att man är där man är i livet när det i själva verket är en själv som är problemet.

Det läskiga i situationen är att när möjligheten att komma upp ur skiten väl uppenbarar sig, så söker man sig omedvetet till den trygghet man har, även om den är negativ. Man börjar tänka negativa tankar som "tänk om jag blir sårad igen", "man kan inte lita på honom/henne". Kanske börjar man omedvetet bete sig underligt också och då är det tyvärr ofta bara en tidsfråga innan det strular till sig igen.

Flickvänsmaterial ?

Hade en diskussion med några tjejkompisar om det här med flickvänsmaterial. Varför en del är det, och varför en del inte är det. Antar att det är samma sak för tjejer när det gäller män.Det hela började dock på ett olyckligt när jag sa till henne att hon inte var flickvänsmaterial. Det lät ju mycket värre än vad jag menade. Ville ju absolut inte såra henne utan mer försöka förklara för henne varför jag såg henne på det viset.

Jag kommer ihåg intrycken jag hade när jag pratade med henne för ett tag sen. Vi stod inte så nära varandra åsiktsmässigt kan man väl säga. Du gav ett intryck av att vara så hård med det du sa och på det sätt som du sa det. Hon svarade ja men jag kanske inte är sån egentligen Mmm jag vet det nu sa jag, men det var inte det intrycket du gav mig direkt. Och om sanningen ska fram så tror jag många killar kan uppfatta dig som jag. Och då spelar det ingen roll hur du egentligen är. På samma sätt som jag betedde mig som en idiot när det gäller skönheten.

När det gäller mig så är flickvänsmaterial någon som får mig att ta fram de sidor jag tycker om mest hos mig själv. Det kanske är självklart för många, men jag har verkligen inte alltid insett det. Har nog inte ens tänkt i dom banorna. Vete tusan hur jag tänkt om jag ska vara ärlig. Och just detta med att vara med någon som tar fram ens positiva sidor är ett mycket bra riktmärke.

Jag tycker t.ex. om när jag får vara omtänksam, påhittig, sexuell, rolig och beskyddande. När en tjej visar sig vara "liten" och "sårbar" och jag kan ta hand om henne. Känna att hon litar på mig. När hon t.ex. lägger sitt huvud i mitt bröst eller mot halsen och bara vill att jag håller om henne. Men jag vill inte vara sån, jag vill vara oberoende av någon man säger kompisen. Ja jag förstår vad du menar, men du missförstår andemeningen. Tycker du att en kille är svag för att han ibland gråter ? frågar jag henne. Nej svarar hon.För visst är det så, att en del felaktigt har uppfattningen att en riktig man inte gråter. På samma sätt så ger en tjej inte uttryck för att vara "svag" bara för att hon låter sig känna behöva en man och ger uttryck för det.

Och samtidigt så kan man ana sidor hos en tjej som låter mig vara som jag vill vara. Jag vet inte hur jag ska beskriva detta, men det finns bara där. De få tjejer som jag blivit riktigt kär i har jag sett vissa sidor hos tidigt. Sättet hon pratar på. Sättet hon bemöter människor på (vilket är oerhört viktigt !). Det hon utstrålar. Hos skönheten kunde jag se detta. Även om jag inte blev kär i henne, kände jag att jag mycket väl hade kunnat bli det om jag nu inte misstagit mig rejält. Vilket jag iofs. gjort förut med andra.

En annan intressant detalj är att de jag fallit för har jag alltid känt en fysisk attraktion till snabbt. Kanske stämmer det som sägs ibland, att en man inom 60sek vet om han kan tänka sig att ha sex med en tjej eller inte...? En tjej som jag inte känt något för första gången jag träffat har det nog aldrig utvecklats till något annat heller. Så det där om 60sek kanske stämmer på mig också. Högst troligt när jag tänker efter.

De tjejer som jag också fallit för har haft en förmåga att få känna mig manlig. Dom har förstått "Spelet" som jag tror ligger där undermedvetet och som tjejer jag gillar förstår sig på. Nu handlar det inte om att manipulera som i boken med samma namn. Men på samma sätt som det är viktigt för en tjej att få bejaka sin kvinnlighet gäller det omvända för mig. En tjej tycker ofta det är charmigt med en man som t.ex håller upp dörrar, ger komplimanger, köper en blomma då och då eller vad det nu kan vara. Men på samma sätt finns det saker som många män uppskattar, vilket jag ofta tycker glöms bort i sammanhanget. Det handlar kanske inte främst handlar om upphållna dörrar eller blommor ;=)

Ta bara exemplet när ett av mina ex gav mig en guldmedalj av choklad som det stod "Nr 1" på...ha ha ha. Så "fånigt" på något sätt, men ändå oemotståndligt charmigt när hon hängde den runt nun hals. För vilken man vill inte känna sig behövd ? Känna sig som THE MAN ? Eller som ett annat ex som anspelade på att jag var "stark". Hahaha det är så billigt att man nästan skäms för att man blev smickrad till tusen...ha ha ha. Och så tycker tjejer att killar är komplicerade ;=) ?

Olika sätt att kommunicera

Att kvinnor inte alltid menar nej när dom säger nej är väl ett ganska känt faktum. Eller med andra ord, inte alltid menar det dom säger. Kommer ihåg när jag en gång sa till mitt ex nånting i stil med att du är verkligen vacker i den där frisyren när hon hade klippt sig. Nej du får inte säga så där får då blir jag bara generad varpå jag retsamt svarade ok då får jag alltså inte säga till dig någon mer gång att jag tycker du är fin i håret ? Jooooo svarade hon, vilket jag såklart visste att hon skulle säga.

Kvinnors sätt att kommunicera har fått mig att fundera/fascineras många gånger. Mycket har män (mig inkluderat) fått "lida" genom åren när man logiskt försökt förstå det kvinnor säger. Det har inte alltid gått så bra...ha ha ha. Problemet är att kvinnor ofta kommunicerar med/via känslor när dom pratar. I känslor finns ofta ingen logik, och därför är logiken ett felaktigt sätt att försöka förstå ibland. Rent konkret så innebär detta för mig att jag ibland inte lyssnar på vad en kvinna säger, utan att jag försöker förstå den känsla hon försöker förmedla. Ett rätt kul exempel på detta var när instruktören till mitt boxningspass skulle åka på semester i 2 veckor. Vi pratade lite efter sista passet innan hon skulle åka och hon sa nu kommer Johanna att vikariera för mig dessa 2 veckor. Hon är en riktigt bra och duktig tjej. När hon hade sagt detta anade jag att en hund låg begraven så jag sa nånting i stil med det tror jag säkert att hon är, men oavsett vad kommer du alltid vara min favorit. Hon skrattade lite skamset och svarade det var ju det jag ville höra för jag var ju lite orolig att du skulle tycka om henne mer.

Å andra sidan är det inte alltid så lätt att försöka förstå. Gick senast på en mina när 22-åringen ringde upp mig några veckor sedan innan hon skulle gå ut och frågade vad tycker du att jag ska ha på mig ? Sättet hon frågade på gjorde att jag insåg att det var något lurt. Jag hann knappt svara det spelar ingen roll, du är säkert lika snygg i allting innan jag själv kände att jag var ute på djupt vatten och att det här inte var det svaret hon ville höra. Inte ens i närheten. Mycket riktigt. Blev såklart toksågad ;=) Jag försökte fråga henne vad hennes huvudsakliga syfte var med kvällen, men det var inte heller "rätt". Faktum är att jag ännu inte förstått vad "facit" var på den frågan...ha ha ha ?

Män å andra sidan pratar oftare med logik. Säger man en sak så menar man ofta det. Problemet som kvinnor kanske har är det omvända. Dom tror att killen försöker förmedla en känsla och därför sätter analyserandet igång på högvarv "vad menade han med det där ?" när man i själva verket menar precis det man säger. Finns liksom inget att analysera. Det går inte att analysera det logiska med det ologiska (känslor).

Att prata på kvinnors vis är en konst . Lär man sig den konsten någorlunda så får man det mycket roligare med tjejer. Det är här någonstans man kanske blir ansedd som en bra "lyssnare". Inte bara fär att man sitter där i 3timmar utan att säga ett ord, utan att man med sina motfrågor och nickanden visar att man förstår tjejen. Man är på samma nivå och får den här känslan av att man "synkar". Fattar man det här ligger man oftast väldigt bra till ;=) Fattar men det inte, dvs. tror att ingenting är ett bra svar på frågan vad är det ? har man en lång väg att vandra...ha ha ha.

Det lustiga är att jag också fungerar så här på senare år. Jag tycker det är hur sexigt som helst när en tjej säger "rätt" saker vid rätt tidpunkt. Eller frågar saker som gör att jag inser att hon förstår mig. Fast det som jag är mest tacksam över är att tjejer mycket oftare har den här begåvningen.

Jag har...

• Fått en bra revansch efter mina 2 medelmåttiga besök på restauranger. Besökte en Italiensk krog med en kollega. Den pastan jag åt där är bland det bästa jag ätit i den kategorin. Tiramisun till efterrätt med Espresso&Sambuca var jag väl värd efter löpningen.
  
• Ett hål som behöver lagas :=( Trots att jag sköter mina tänder mycket noggrant eftersom jag "avskyr" tandläkaren har jag alltså ett. Typ det andra på 20 år. För att inte också tala om hur förbannat dyrt det är !
• Kört mitt första (och sista) "Muskel"-pass på SATS efter att kollegans fru "sålt" in instruktören som en riktig pudding. Passet i sig var inte nämnvärt jobbigt, och instruktören var sjukt vältränad men inget i min smak. Det mest bestående minnet är den feta träningsvärken jag i insidan av låren.
  
• Tröttnat rejält på sportväskor från Team Sportia/Intersport som pajjar efter max 6 månader. Detta ledde till att jag idag köpte mitt livs dyraste träningsväska på Åhléns City.
• Undrat vad mitt undermedvetna försökte säga mig när jag återigen köpte sängkläder ? Fann mig letandes efter dubbla uppsättningar av påslakan/örngott så att jag och min tjej skulle ha likadana ? Undrar bara vem "min tjej" är i sammanhanget ? Har ju ingen flickvän såvitt jag vet. Eller är det så att mitt undermedvetna tycker att det är dags nu ?
• Avtackning på jobbet imorgon.
  

Helgrapport och en frågeställning

Helgen har förflutit i lugnets tecken. Var på en av Melkers krogar (Kungsholmen) i Fredags för att fira en kompis födelsedag. Inte ett ställe jag kommer längta tillbaka till. Sällskapet var riktigt nice men maten var inte i närheten prisvärd och speciellt skönt satt man ju inte heller. Dessutom var servicen inte den bästa heller. Inte för att jag är tokkräsen direkt, men när man får vänta typ 45min på att beställa kaffe+efterrätt känns det aningen segt. Efterrätten var kvällens höjdpunkt (äpplepaj med kanelglass). Totalt betyg : 2 skedar av 5.

Min kollega har dock övertalat mig att ge restaurangen en chans till eftersom det mellan Mån-Ons Februari ut ges tillfälle att äta för halva priset

I Lördags var jag och köpte byxor på förmiddagen. Tydligen om man ska köpa jeans så ska man enligt "experterna" köpa en storlek som är 1 mindre än det man har i vanliga fall. Det rådet följde jag när det gällde det första paret vilket föranledde att jag hade 3 adamsäpplen ett tag innan jag hade gått in dom...rätt tighta med andra ord ;=) Nu sitter dom dock perfekt och är mycket mer lediga. Andra paret var ruggigt sköna från scratch.

En rolig grej vi pratade om på i Fredags var huruvida vad/vem man kan tänka sig att dela säng med. Vi kom in på ämnet när jag berättade om när vi skulle till Hasseludden med jobbet och sova över. För ett år sen började det en kille på jobbet som jag var mentor åt. Det kom fram efter ett tag att han är homosexuell. Eftersom Hasseludden-äventyret skulle vara 3 mån efter att han började så blev det så att vi skulle dela rum. Nånstans här kände jag att dela säng (dvs sova i dubbelsäng) med en homosexuell man var "för mycket". Det kändes helt enkelt obehagligt/obekvämt. Det är ju inte så att jag trodde han skulle försöka förföra mig..ha ha ha...men det kändes ändå helt fel. Tidigare när jag varit på konferenser med jobbet och fått dela säng med manliga kollegor har det inte bekymrat mig nämnvärt. Eller som den gången när mitt flyg blev inställt p.g.a dimma och jag fick dela säng med en kompis kompis eftersom hotellet nästan var fullt och man fick ta det som blev över.

Sen kom frågeställningen huruvida haken var att att sova med någon som är "främmande" (typ kollega/kompis/vän), och kanske beror det mer på det än personens sexualitet ? Själv är jag nog inte så känslig när det gäller det här. Skulle lätt kunna dela säng med folk i den här kategorin. Så för min del är det nog sexualiteten som är haken.

Vad tycker ni själva, hur resonerar ni :=) ?

Ärlighet

Ärlighet är ett svårt begrepp. Förut hade jag en naiv föreställning om att alla vill vara ärliga mot sina medmänniskor vilketär helt fel. Kan med säkerhet avslöja för dom som inte visste att det finns människor som inte bryr sig ett dugg huruvida dom är ärliga eller inte.

Jag hade också en tro förut på att folk som är oärliga mot mig är människor som i grund och botten är oärliga och således människor som jag inte vill ha att göra med eftersom jag själv anser mig vara ärlig.

Sen fick jag erfarenheter som fick mig att tänka om. Inse att det inte alls behöver vara som jag trott. Mycket av detta kan jag tacka mitt ex för och till viss del min bror. För jag har också insett att för att någon ska kunna vara ärlig, så måste den andra personen ge en chans att vara ärlig också.

Mitt ex var en bra läxa. Hon tyckte inte jag var ärlig mot henne i vissa avseenden, och jag kan hålla med om det. Det hon dock inte förstod var att hon gav mig ingen chans att vara det heller. Det är inte fair play när en tjej börjar gråta för att man säger vissa saker eller om hon ifrågasätter planer där hon kanske inte ingår, typ gå ut med kompisarna någon kväll. För självklart blir det så att man helt enkelt drar sig för att säga saker och bara gör dom helt enkelt. Sen kommer hon och klagar på att man inte sagt till henne. Ja det är väl inte så konstigt tyckte jag, vem f*n pallar med 2h diskussion om minsta lilla grej ? Och sen är cirkusen igång. Nu ska det påpekas på en gång att verkligen inte alltid var så här, men det hände ibland.

Min bror är en annan bra läxa. Kort temperament, stor och rätt okänslig ibland (fast han har ett hjärta av Guld). Det var inte så lätt att säga till honom om saker som störde en, när man visste hur förbannad han kunde bli. Istället blir det så att folk går bakom ryggen på honom och han via omvägar för höra det som sagts. Sen kommer den givna frågan "men varför sa du/han/hon inget" ?Ja kanske för att han/hon/den/det inte hade lust att få sig en avhyvling...vad tror du om det brorsan ;=) ?

Jag pratade med min lilla ängel (min brorsdotter) för ett tag sen och jag påpekade halvt på skämt och halvt på allvar att jag tyckte hon är dålig på att höra av sig och på att visa känslor. Givetvis blev hon lite sur och reagerade precis som jag gjorde i den åldern, dvs sa inget och höll tyst, Och var skitlack inombords såklart ;=) Tyckte det var ett bra läge att säga till henne det som jag nämnt ovan fast såklart inlindat. Du vet ängeln, det är inte så bra om du reagerar argt om någon påpekar något för dig, för då kommer det sluta med att t.ex ingen säger till om något och du inte förstår vad det är som har hänt om någon kompis(ar) slutar höra av sig. Meningen är inte att jag ska göra dig ledsen, utan göra dig uppmärksam på något som jag tycker känns lite fel.

Nu ska Gudarna veta att jag har själv inte alltid varit så lätt att ha att göra med. Vet ju hur långsint jag kan vara och hur tvär jag kunnat bli mot andra. Som det är nu uppskattar jag om folk säger till mig, för det visar ju bara att dom har så mycket förtroende för mig att dom vågar säga till. Och även om det kanske kommer sägas till mig om någonting som inte är så kul att höra, så kommer jag ha detta i åtanke. Sen betyder det givetvis inte att man alltid håller med, men då kan man iallafall diskutera saken.

För faktiskt är det nog så, att om folk bara vet vad som skulle behöva göras för att ställa något till rätta så gör man ju det om det inte är helt åt pipsvängen, vilket det sällan är.

Meningen med livet.

En sak som många jag tror många inte vet om när det gäller mig är att jag alltid varit intresserad av religioner och livsåskådningar. Detta är ett väldigt personligt ämne för mig, och inget jag diskuterar till höger och vänster utan endast med sådana jag har stort förtroende för och som jag vet har ett intresse av att diskutera det också. Tunga frågor som får mig att tänka efter och reflektera över min tillvaro har jag alltid gillat. För att klargöra en sak direkt så är jag inte religiös på något sätt.

Rubrikfrågan är intressant såtillvida att det knappast finns en enda människa som inte tänkt på den någon gång men även hur folks svar på frågan ändrats under livets gång. Ju fler erfarenheter man samlar på sig, desto mer kunskap får man och därmed en bredare bas att uttrycka sin ståndpunkt från. Jag är inte heller så säker på att det finns ett entydigt svar på frågan och kontentan av det blir att det för mig inte är intressant att alla ska ha samma svar som mig (dvs. tro samma sak) utan vad som gjort att dom tror det dom tror. Just nu läser jag en otroligt intressant bok där författaren svarar på den här frågan ur sitt perspektiv och ger ett synnerligen intressant svar :
"Jag skulle vilja att mitt liv gick ut på att uttrycka och uppleva den del av mig som jag älskar mest. Den del av mig som är medkänsla och tålamod och generositet och hjälpande. Den del av mig som är klok och vis, förlåtande och...kärlek".

När jag tänker efter så känner jag att den här mannen har slagit huvudet på spiken. Kanske tycker annorlunda om 10år,men just nu känns det helt rätt.

För visst är det en sak att veta hur man är, men en helt annan sak att uppleva det ? Till exempel, det hjälper inte mig så mycket att jag vet om att jag är mycket kärleksfull, om jag inte har någon som jag kan ge min kärlek till ? Att få överraska, visa omtanke och älska. Man vill ju uppleva, och inte bara veta om ! Är det månne detta de kloka människorna syftar på när det säger att den största glädjen ligger i att ge ? Tänkvärt.

Kanske är det därför som människor ofta tycker att "få barn" är det största som finns i livet ? Helt plötsligt har man någon som man kan ge allt det där man innerst vill gränslöst, utan att riskera att bli sårad. Man har någon där man kan ge uttryck för all "generositet....klokhet...förståelse". Det vill säga många sidor hos sig som man tycker om, allt samlat i en punkt ;=)

Kanske är det därför det är så tråkigt och ledsamt att vara ensam om man inte vill ? Man vet hur mycket man vill ge...men man har inte någon att ge det till ? Återigen, vetskapen om att man kan ge är en klen tröst om man inte får uppleva.

Om man har detta i åtanke, kan man använda det praktiskt också om man träffar någon. Är det en person där man inte kan få ge uttryck för de sidor man tycker om mest hos sig själv, kanske man borde inse att den personen inte är rätt för en istället för att försöka "göra om en"....kanske något för tjejer speciellt att tänka på...he he he.

Läser en hel del kvinnliga bloggar där dom får höra allehanda förklaringar från killar. Läste en tjej som fick höra saker i stil med "du går för starkt in i det här/ du satsar för mycket från början". Eller tjejen som jagar killen som egentligen är helt fel för henne, som inte tillgodoser några av hennes innersta behov. Dömt att misslyckas. Det sorgliga är om hon börjar definiera sig själv utifrån vad andra tycker och för att passa in så anpassar hon sin personlighet till något som hon egentligen inte är. Finns som sagt många exempel på detta och det är lite sorgligt när dom egentligen är hur fina tjejer som helst och en sån som många skulle vilja träffa.

Avslutningsvis. Jag tror det är av yttersta vikt att inte glömma bort vem man egentligen är, och sträva efter förhållanden (med vänner/kompisar etc) och situationer/upplevelser där man kan uttryck för sitt innersta jag. Det ligger mer visdom än man tror i "att vara sig själv".

Känslofontän

Fick ett mail som bekräftelse på det vi pratade om på telefon. Började så här :

"Hej Kungen! ;-) Här kommer lite uppgifter som du behöver inför intervjun i nästa vecka."

Haha skön tjej. Svarade något i stil med "Hej Prinsessan! ;-)..." Tänk om hon är värsta puddingen ;) ?

Annars har de senaste dagarna varit rätt omtumlande med en hel del olika känslor i omlopp. Pratade med brorsan som ville jag skulle åka ner och hälsa på då dom ska ha en stor fest i en av barerna med Ungerskt tema. Han nämnde också att mitt ex garanterat skulle vara där. Även om jag inte har sådana känslor för henne blev jag rätt tagen. Har inte sett henne på över 2 år och kan bara tänka mig hur det skulle bli om vi träffades. Känslomässigt till max och garanterat en tår eller två från båda.

Igår satt en kollega på sin plats och var låg. Tror jag är ganska bra på att se hur fol känner sig så jag anade att allt inte var ok. Jag frågade varpå han svarade:

- Det är inte så bra. Mamma ligger på sjukhus.

Jag har haft tur än så länge i och med att båda mina föräldrar lever. Men jag blev påmind om att det här kommer ju hända mig också att mina kommer facea döden och det är en skrämmande känsla. Älskar verkligen mina föräldrar och vill inte ens tänka på den dag någon av dom försvinner. Läskigt !

Fick sen en friend-request på Facebook av en kompis som jag sett typ 2 ggr senaste 10-15 åren. Vi var ju ett tight kompisgäng då han träffade en tjej och bara "försvann". Tappade liksom all kontakt med oss och det kändes som att han inte brydde sig om det heller. Och nu dyker han upp som gubben ur lådan och vill att vi ska ses. Jag är inte det minsta bitter på honom eller så, men jag känner...att jag inte har så stor lust att ses. Jag menar vi har ju som sagt inte haft någon som helst kontakt. Känner liksom inte för någonting då jag ändå vet att vi inte kommer komma varandra närmare.

Och nu ska jag alltså på intervju, vilket också känns tvetydigt. Fantastiskt skoj såklart i och med att en av mina bästisar jobbar där, samt att jag kommer få jobba med Java vilket är min högsta kompetens. En löneförhöjning kommer ju vara givet. Å andra sidan så är tanken på att lämna mitt nuvarande ställe lite vemodigt. Grymt trevliga och roliga kollegor där man skrattar och har kul på jobbet varje dag. Socialt sett en fullpoängare.

Som sagt, mycket känslor i omlopp.

Good old days !

Igår återuppväckte vi en gammal tradition. En tradition vi alltid höll innan jag flyttade utomlands. En tradition som inte längre fanns pga. olika orsaker när jag flyttade hem efter 3 år. En tradition som jag, och de flesta saknat, men som fick nytta liv igår !

Jag pratar ju givetvis om Champion-League kvällarna :=) De kvällar när grabbarna träffades för att kolla fotboll och snacka, dvs. tracka varandra konstant i 2.5 timmar. Givetvis var kaffet på plats tillsammans med glassen. Det enda som saknades (var slut på Konsum !) var Condis-bitarna. Många roliga ämnen har avverkats. Många damer har det pratats om. Miljoner domslut har ältats. Finns nog en del tjejer som gärna hade velat vara en mygga på dom väggarna.

Vi får väl se om den andra traditionen vaknar till liv. Den när vi kollade på Spanska ligan på Söndagskvällarna. Är iofs inte så troligt med tanke på att alla har fullt upp. Vi är ju en del som är singlar (typ 80%) så några flickvänner/fruar/sambos lär inte vara problem. Det vi aldrig kommer få igen är chokladrutorna som en av vännernas dåvarande hustru bakade till oss. Bland det godaste jag ätit. Måste fan maila henne nu för att tigga till mig en plåt...

För övrigt var jag och boxades igår. Träningen går riktigt bra, dvs. handleden håller och känns toppen. Pallar både tung styrketräning och boxningen även om jag inte vevar på med full kraft.

Dessutom finns det en annan boxare som jag lagt märke till ett tag nu. Hon ser alltid så glad ut och ler ofta. Sånt gillar jag. Började prata med henne medan vi valde handskar och hon var precis lika trevlig som jag hade föreställt mig. När jag boxades med en av mina kollegor förut frågade han om det var nånting mellan oss för vi hade kollat på varandra rätt ofta tyckte han...jag fattade inte vad han menade då. Förstår honom nu.

Fast oavsett vad så är jag nog mest glad över att kunna känna så här igen. Lite pirr. Det var så länge sen. Räcker långt det med när man varit med om ett känslomässigt mörker. Att få leva igen. Att känna att man lever.