Början av 2010

Lyckades tack vare min självdisciplin hålla mig till planen och ta det lugnt även på Nyårsafton. Tillbringade den med en del vänner i lugn och ro (för min del) och var hemma redan kl 2 på natten. Att inte vara bakis på Nyårsdagen var en ny men trevlig erfarenhet.

Pratade för någon dag sen med min bror och mycket oväntat hade han varit ute och festat varenda kväll när han var hemma. Gjorde helt rätt känner jag även om vissa damer han hade sällskap med var rätt fina. Men det finns minst lika fina tjejer här hemma ;=)

Annars har 2010 börjat mycket bra. Har kommit igång med träningen där fokus ligger på rörligheten. Har haft så mycket skavanker en längre tid i knän/höfter/rygg som beror på att jag är rätt stel just kring höft/sätesmuskeln att jag bestämt mig att stretcha minst 15-20 minuter efter varenda pass. Känns sjukt skönt faktiskt. Är inte så stel på en del ställen vilket känns kul, men å andra sidan är det inte dom ställena jag behöver stretcha mest...Fast ni vet hur det är. Det man är bra på är det som man gärna gör.

Har träffat en av mina vänner som tillfälligt var hemma i Sverige. Han bor numera utomlands lite här och var. Om ni har läst Munken som sålde sin Ferrari så är det välen sån filur han ska bli. Yogi heter det tror jag ? Vi och en vän till hade ett mycket intressant samtal om livsåskådningar/tro/yoga sent i Lördags. Även om det finns en hel del (typ det mesta...)som jag inte höll med honom om så är såna här samtal intressanta. Eller kanske just därför. En grej vi pratade om var bland annat att han i sin åskådning tror att Nirvana är ett slutgiltigt och evigt tillstånd för människan/själen/whatever you call it. Jag och min sida är ju inne lite på den här idén om dualiteten. Ni vet, man kan t.ex inte säga att någotär mörkt om man inte har upplevt ljus vilket han höll med om. Eller mer generellt, för att kunna uppleva något måste man även upplevt dess motsats. Men då innebär detta också att för att uppleva Nirvana som han tror så måste man ju även uppleva olycka/ondska (som får vara motsatsen till Nirvana) ? Och då blir det ju som så att ondskan/olyckan är någonting som han inte kan fördöma eftersom den är en förutsättning för Nirvana. Hmm krångligt. Tror nog ni skulle somna om jag skrev ner mina teorier...ha ha ha. Så jag lämnar dom.

Har också under ledigheten läst en del böcker och lyssnat på en fantastiskt intressant föreläsning om evolutions-psykologi. Den förklarar ju onekligen en del intressanta saker i människors sätt att bete sig och känslor man känner. Bara en sån sak som att jag (och ni) består av gener och dna som har utvecklats under en lång tid och därmed även beteenden som präglat mina föregångare ger en annorlunda syn på verkligheten. Ett kul exempel som han tog upp är varför män känner en nervositet för att prata med okända kvinnor vilket var fullt logiskt med tanke på hur det såg ut i våra samhällen tusentals år sen.

Nåväl det är såna här saker jag kan syssla med när jag är ledig och för mig själv. Saker som får mig att tänka efter och filosofera. Men nu är det dags att återgå tillverkligheten och lämna religion/filosofi/evolution därhän och leva i nuet ! Tror jag behöver en rejäl fest för att komma på banan igen. Lite skönt hångel vore inte heller fel.

Imorgon är som bekant en röd dag och jag hade planerat att gå på NK:s mellandagsrea i lugn och ro. Problemet är bara att den inte börjar imorgon utan på Torsdag. Suck.

Nu träning...följt av lång stretching ! Ikväll middag och sen bloggläsning.

Meningen med livet.

En sak som många jag tror många inte vet om när det gäller mig är att jag alltid varit intresserad av religioner och livsåskådningar. Detta är ett väldigt personligt ämne för mig, och inget jag diskuterar till höger och vänster utan endast med sådana jag har stort förtroende för och som jag vet har ett intresse av att diskutera det också. Tunga frågor som får mig att tänka efter och reflektera över min tillvaro har jag alltid gillat. För att klargöra en sak direkt så är jag inte religiös på något sätt.

Rubrikfrågan är intressant såtillvida att det knappast finns en enda människa som inte tänkt på den någon gång men även hur folks svar på frågan ändrats under livets gång. Ju fler erfarenheter man samlar på sig, desto mer kunskap får man och därmed en bredare bas att uttrycka sin ståndpunkt från. Jag är inte heller så säker på att det finns ett entydigt svar på frågan och kontentan av det blir att det för mig inte är intressant att alla ska ha samma svar som mig (dvs. tro samma sak) utan vad som gjort att dom tror det dom tror. Just nu läser jag en otroligt intressant bok där författaren svarar på den här frågan ur sitt perspektiv och ger ett synnerligen intressant svar :
"Jag skulle vilja att mitt liv gick ut på att uttrycka och uppleva den del av mig som jag älskar mest. Den del av mig som är medkänsla och tålamod och generositet och hjälpande. Den del av mig som är klok och vis, förlåtande och...kärlek".

När jag tänker efter så känner jag att den här mannen har slagit huvudet på spiken. Kanske tycker annorlunda om 10år,men just nu känns det helt rätt.

För visst är det en sak att veta hur man är, men en helt annan sak att uppleva det ? Till exempel, det hjälper inte mig så mycket att jag vet om att jag är mycket kärleksfull, om jag inte har någon som jag kan ge min kärlek till ? Att få överraska, visa omtanke och älska. Man vill ju uppleva, och inte bara veta om ! Är det månne detta de kloka människorna syftar på när det säger att den största glädjen ligger i att ge ? Tänkvärt.

Kanske är det därför som människor ofta tycker att "få barn" är det största som finns i livet ? Helt plötsligt har man någon som man kan ge allt det där man innerst vill gränslöst, utan att riskera att bli sårad. Man har någon där man kan ge uttryck för all "generositet....klokhet...förståelse". Det vill säga många sidor hos sig som man tycker om, allt samlat i en punkt ;=)

Kanske är det därför det är så tråkigt och ledsamt att vara ensam om man inte vill ? Man vet hur mycket man vill ge...men man har inte någon att ge det till ? Återigen, vetskapen om att man kan ge är en klen tröst om man inte får uppleva.

Om man har detta i åtanke, kan man använda det praktiskt också om man träffar någon. Är det en person där man inte kan få ge uttryck för de sidor man tycker om mest hos sig själv, kanske man borde inse att den personen inte är rätt för en istället för att försöka "göra om en"....kanske något för tjejer speciellt att tänka på...he he he.

Läser en hel del kvinnliga bloggar där dom får höra allehanda förklaringar från killar. Läste en tjej som fick höra saker i stil med "du går för starkt in i det här/ du satsar för mycket från början". Eller tjejen som jagar killen som egentligen är helt fel för henne, som inte tillgodoser några av hennes innersta behov. Dömt att misslyckas. Det sorgliga är om hon börjar definiera sig själv utifrån vad andra tycker och för att passa in så anpassar hon sin personlighet till något som hon egentligen inte är. Finns som sagt många exempel på detta och det är lite sorgligt när dom egentligen är hur fina tjejer som helst och en sån som många skulle vilja träffa.

Avslutningsvis. Jag tror det är av yttersta vikt att inte glömma bort vem man egentligen är, och sträva efter förhållanden (med vänner/kompisar etc) och situationer/upplevelser där man kan uttryck för sitt innersta jag. Det ligger mer visdom än man tror i "att vara sig själv".

Hjärnspöken ?

Shit vilken underlig natt jag haft. Drömde att jag hade börjat på mitt gamla jobb utomlands igen. Med tanke på hur jag trivdes där så är ju det ett helt absurt scenario. Dessutom så träffade jag mitt ex igen som nu hade barn...som var mitt. Tydligen var hon gravid när jag åkte därifrån och fött barnet efter att jag flyttade hit. Så det var första gången jag träffade mitt barn överhuvudtaget. Med tanke på hur vi skiljdes åt är detta ett ännu absurdare scenario.

Drömmar kan vara läskiga. Jag kunde verkligen känna smärtan hos de båda på ett påtagligt sätt eftersom jag inte hade sett "dom" på 2 år. Sen kom glädjen också efteråt. På något sätt som att "pappa har kommit hem igen" och vi nu var en familj igen. En familj som vi aldrig var, men som hon ville att vi skulle bli. Men för sent. Hon hade redan tappat bort mig känslomässigt då.

Kan denna skumma dröm ha berott på traumat över en utebliven avi som jag hade sett fram emot hela dagen ?

Numerologitestet

Tror du på Numerologi ? Kan jag annat än att göra det när jag får ett så här trevligt resultat...ha ha ha ? Vissa saker stämmer onekligen ganska bra med tanke på det jag skrivit om i tidigare inlägg som handlar om relationer.

Siffran Sex:
"Du är balanserad, harmonisk och gillar ordning och reda. Du är trygg och ärlig och har du familj prioriterar du den framför allt annat. För den är du beredd att göra vad som krävs. Du är populär och folk dras till dig som du vore en magnet, det beror väl kanske på att du är så attraktiv. Du är sensuell och en riktig romantiker som älskar allt vackert.

Du kan ibland verka konflikträdd och trångsynt eftersom du liksom vägrar att inse att något är fel. Detta märks särskilt när det gäller familjelivet för du vill in i det sista allt ska vara lika bra som det alltid har varit.

Du har lätt för att skaffa en partner men du väljer med omsorg och ser mer till de inre kvalitéerna än till ett tilldragande yttre. I ett förhållande är du väldigt omtänksam men har kanske en tendens att ge alltför mycket av dig själv.

Venus är planeten som regerar sexorna. De bästa färgerna är alla nyanser av rosa och blått"

"Konflikträdd och trångsynt" ? Njae inte direkt va ;) ?
"Ordning och reda" ? Hahaha...skulle inte tro det ;) !

Talesätt

Jag är lite smygfan av ordspråk. 2 ordspråk som jag verkligen fått bekräftat på sistone är :
1. Misstag gör vi alla, det är bara idioter som inte lär av dom.
2. Vansinne är att göra samma saker om och om igen och förvänta sig olika resultat.

Kan på en gång understryka att jag inte gillar order "idioter". I såna fall kan nog varenda människa klassificeras som idiot..ha ha ha.Men ack så sant den vise Einstein hade med sina talesätt. Orsaken till att jag kom att tänka på det här, är att jag läst en hel del bloggar på sistone ( har otroligt lite att göra på jobbet ). Det är väldigt många där tjejer har problem med killar. Dom blir behandlade väldigt illa tycker dom själv (jag säger inte emot).

Eftersom man lyckligtvis är en empatisk varelse så tycker man ju såklart synd om dom, samtidigt som man ser den röda tråden. Jag ser också t.ex. min bror göra samma sak, då han och hans tjej turats om att göra slut en sisådär40ggr senaste halvåret för att sen bli ihop igen ( "men nu är det slut på riktigt brorsan").

Det "tröttsamma" i det hela är att det alltid klagas på den andre parten medans många inte alls verkar reflektera över sin egen roll i det hela och det gör mig frustrerad då jag är mån om att människor ska må bra. Har sagt åt honom att sluta att vara ett "offer" och börja AGERA istället för att REAGERA. Framförallt agera annorlunda! Sen är det "strunt samma" om resultatet blir det man vill eller inte, bara man gör något. Det känns väldigt ofta bättre om man gör nånting än ingenting alls.

I mitt senaste förhållande ( som tog slut för ca 2 år sedan ) gjorde jag också samma misstag. Det som i princip förenade oss var som ofta sexet...hur nice är inte det när man grälat,och glömma bort vad som egentligen är problemet ? Men det botade ju bara symptomen, inte "sjukdomen" om man ska dra paralleller. Självklart blev situationen ohållbar till slut och jag agerade. Rejält.Sen att jag gjorde 20000000 grejer innan jag agerade som jag skulle vilja ha ogjort är en annan femma.Men jag lärde mig något som jag kommer ha nytta av resten av livet. Nämligen att jag är den som har makt över hur jag mår och ingen annan och det är ingen annans ansvar heller för den delen.

Så till alla tjejer/killar som känner sig nere vill jag bara säga, se själv till att du mår bra, och överlåt inte det ansvaret till någon annan ! Visst är det underbart om man får hjälp på vägen men se det som en bonus i så fall :=)