Nu drar jag...

...på en liten minisemester ;=) Ska hälsa på brorsan och min kära brorsdotter. Kommer hem till Stockholm igen på Tisdag.

Ha en trevlig Valborg och sup inte ner er...;=)

Exet - del 2

Så här höll det på ytterligare en månad. Mycket prat/mail. Jag berättade om mina erfarenheter med förhållanden och det var trevligt att prata med någon som verkade förstå mig. Vid det här laget började (till och med jag...) förstå att hon kanske gillade mig lite mer än bara kompis.Själv var jag nog rätt neutral. Även om hon inte var en 10-poängare så hade hon en utstrålning som var sexig och som gjorde henne snygg. Ibland betedde hon sig som en vuxen kvinna, för att i nästa ögonblick få en lurig blick och bli rätt barnslig. Just den kombination tycker jag är riktig charmig/sexig. Fast jag var mest glad över att hon började bli lite mer glad och på bättre humör.
Några dagar innan jag skulle fylla år kysste vi varandra första gången. Vi var hemma hos henne och helt plötsligt stod vi bara nära varandra och man kunde nästan ta på tystnaden som uppstod. Det var en rätt ovanlig situation då vi båda var rätt pratglada av oss.Hursomhelst kände jag inte sådär jättemycket då. Jag tyckte nog det var rätt naturligt. 2 människor som kände sig ganska ensamma och lite vilsna. Inte så konstigt att det blev som det blev i och med att vi kom varandra så nära och hade"lättat" våra hjärtan för varandra.

Dagen efter bokade jag en resa till Paris dit vi skulle åka tillsammans helgen därpå. Det var menat som en överraskning. Men däremellan hade jag födelsedag och hon hade bakat en tårta till mig och lagat mat. Då berättade jag om resan och hon blev jätteglad.

Så var det dags att åka. Hon ville bestämma hotell och det var strunt samma för mig. Även om jag ville ha ett mysigt ställe för vårt första sex...ha ha ha. Vi hade inte gjort något innan men nu visste vi nog båda att det skulle hända. Paris började i vilket fall somhelst inte bra. Vi hamnade på en restaurang efter tågresan och jag var grymt hungrig. Det som är värt att veta är att när jag är hungrig,så är det bäst för alla om jag får i mig mat fort. Jag kan tyvärr få migrän bla. när blodsockret sjunker och den vetskapen kan göra mig rätt stressad. Manlig PMS brukar jag skämta om ;=) Därför var det inte optimalt att sitta i 30min innan vi ens hade fått en meny. Så jag ställde mig helt sonika upp och sa till henne att nu går vi. Hon å sin sida blev asförbannad på mig och började snacka om vår första romantiska helg och så blir du på sånt här humör etc. etc.Jaja tyckte jag. Lätt för dig att snacka som inte behöver ligga till sängs 8h med en fet huvudvärk. Dessutom hade hon ju sett på bussresan i vilket skick jag hamnade i när migränen slog till så jag tyckte hon var helt oförstående.

Nåväl jag tryckte i mig en fet korv vid någon korvmojje innan gick på restaurang. Sedan skiljdes vi åt. Hon skulle träffa någon kompis från sin au-pair tid. Jag å min sida planerade lite för kvällen.Ville ju inte att vi skulle vara osams. Så jag drog till något köpcenter och köpte champagne och ljus innan jag stack till hotellet och sov en sväng. När hon kom hem hade jag fixat till badrummet. Att ta tag runt en tjejs höfter/midja och börja pussa/kyssa henne på halsen är ett väl beprövat knep för att kunna få ens vilja fram...ha ha ha. Som planerat hamnade vi i jacuzzin/badkaret.Champagnen åkte fram och där satt vi och skålade i ett mörkt badrum med fladdrande ljus. Vårt lilla groll var som bortblåst och stämningen var på topp. Romantiken flödade.

Lite senare låg jag i sängen iförd kalsonger. Hon skulle bara "pudra näsan". Det gjorde hon väldigt bra, för helt plötsligt kom hon ut i en vinröd negligé. När jag låg i sängen var jag rätt nervös eftersom jag inte hade haft sex på ganska lång tid (6 mån) innan. Jag hade aldrig haft några problem innan heller men nu skulle jag ju vara med någon som jag tyckte om. Och DET var ännu längre sen. Hursomhelst gick allting strålande och utan några som helst "missöden". Det vari det här läget som jag kände att vi nu är ihop. Berättade för henne efteråt om mitt "celibat" varpå hon svarade Är det sant, det märktes verkligen inte ! Helt rätt svar i det läget ;=) Jag kände mig stolt och nöjd.

Resten av helgen gick finfint. Vi hade jättekul. Mycket sex. Det märktes Mycket sevärdheter. Hon berättade om hur mysigt/speciellt det var när jag höll hennes hand på tunnelbanan. Eller kramade/pussade henne mitt mellan alla människor Jaha tänkte jag, vad är det som är så speciellt med det ? Vad har hon varit med för killar egentligen ?

På Söndagen satte vi oss på tåget för att åka hem och precis i det ögonblicket började kaoset. Hon börjar berätta om sina gamla ex och gamla KK:n. Jag tyckte att det kanske inte var den bästa timingen för det. Precis när vi avslutat vår 1:a weekend tillsammans. Sen börjar hon fråga mig en i sammanhanget massa konstiga frågor, i stil med vilket var ditt bästa sex nånsin i livet etc. etc. Jag fattade verkligen ingenting. Vafan snackar hon om ? var min reaktion. Sen helt plötsligt börjar hon berätta om en speciell kille i ungern. En av hennes KK:n. Den bästa jag haft. Hur kul det var att höra 2 dagar efter vårt första sex behöver jag nog inte förklara. Oavsett hur bra självförtroende man har är det svårt att inte ta en sån grej personligt. Jaja tyckte jag men har du någon kontakt med honom fortfarande ? Varpå hon svarade ja det är klart,man behöver ju inte bryta kontakten med sina kompisar bara för att man skaffar kille . Nä tyckte jag det är klart man inte behöver. Men nu handlade det inte om "vem som helst". Så jag blev hur ledsen som helst och jag kommer fortfarande ihåg hur jag kände att luften gick ur mig. Samtidigt blev jag lite skrämd också. Hon pratade på ett sätt och betedde sig på ett sätt som jag inte sett skymten av innan. Till exempel frågade hon mig vad är det, är det något som inte stämmer ? när det var så uppenbart att jag hade blivit ledsen av det hon sa. Helt utan empati. Hon kan inte ha undgått att se det.

Jag hade nästan lust att dumpa henne på plats. På tåget. En så stark olustkänsla fick jag av hela hennes beteende. Men någonstans malde det i bakhuvudet ta det lugnt och gör inget förhastat. Tänk också på hur jobbigt hon har haft det innan. Bara tanken av att jag skulle tillfoga henne ännu sorg med tanke på det hon hade varit med senaste åren gjorde mig illamående.

Så jag sa inget. Utan satt i princip tyst hela tågresan. Jag hörde att hon pratade, men jag lyssnade inte. Satt bara och tänkte på den där KK:n och vad hon egentligen tyckte om vårt sex. Svalde allt och bara peppade mig själv.

Exet - del 1.

När jag började blogga var syftet att skriva om mina känslor och det som jag upplevde efter att jag gjorde slut med mitt senaste ex. Jag hade berättat om allt till bästisen och ville inte trötta ut honom med ännu mera snack (vilket jag iofs inte gjort).Så min ventil skulle bli bloggen. Men det väckte så mycket negativa känslor när jag började tänka på hela vår story att jag inte orkade skriva ens. Jag skrev ett första inlägg (typ det som kommer nedan ) i min gamla blogg innan det inte blev något mer. Nu känner jag väl inte samma behov av att skriva av mig då jag lämnat allt bakom mig. Det som är mer intressant är hur många av mina nuvarande åsikter som påverkats av det som hände.På många sätt vältes en hel del av min "världsbild" över ända och så mycket som jag begrundat saker under dessa år hade jag inte gjort under hela min livstid innan. Något som jag är mycket tacksam över. Nu när det ligger bakom mig vill säga.

Jag satt på KI och gjorde mitt examensjobb när min bror ringde och sa att han eventuellt hade fixat ett jobb till mig. Det är brådis som fan. Innan jag ens fattade vad som var på gång satt jag plötsligt 170mil hemifrån. Det hade gått 2veckor sen han ringde mig den där dagen. I läget som var i Sverige var det omöjligt att få jobb som ny-exad systemutvecklare. Det gällde bara att få in en fot på arbetsmarknaden så jag tackade ja.

Egentligen ville jag absolute inte flytta. Planen var att jag skulle stanna 6 månader, sen söka mig hemåt igen. Det blev 3 år som hade kunna bli mycket mer om inte allt gått åt pipsvängen. I början kände jag mig så ensam. Att lämna hela sin sociala trygghet är onekligen ett rätt stort steg. Innan dess hade jag levt mitt liv i en väldigt liten bubbla med idrotten och vänner som jag hade känt sen evigheter. Och nu skulle jag börja på mitt första jobb med allt vad det innebär. Dessutom med engelska som språk. Första tiden blevskitjobbig. Det var ett litet företag med 6-8 anställda och då blir det ju så att alla har ett rätt stort ansvar. Jag fick dock 0 introduktion och märkte även att min chef hade 0 stresstålighet. Ingen bra kombination när man är helt ny. Man förväntas prestera på en gång och samtidigt drar man sig för att fråga eftersom man inte ville stöta sig med någon.Hade hemlängtan och åkte också hem var 4-6:e vecka.

4 månader efter att jag hade flyttat skulle det flytta dit en tjej från Ungern. Det var ett lustigt sammanträffande. Min bror var på en minisemester i Budapest och hade där träffat på en tjej som skulle flytta utomlands i Augusti, och vart om inte där vi bodde ;=) ? Dom blev såklart snabbt kompisar och min bror talade varmt om mig. Han ville inte att jag skulle flytta hem igen utan försökte väl "sälja" in mig till henne och på så sätt se till att jag skulle bli kvar ;=) Det kanske låter värre än vad det var...ha ha ha.

Till slut flyttade hon ner och jag blev riktigt glad. Här fanns ju en person som på sätt och vis var i samma sits som mig. Nästan helt ensam i ett nytt land. Hon å sin sida hade flyttat för att komma över ett ex. Vi blev ganska snabbt bra kompisar och umgicks en hel del i början. Hon var inte riktigt min typ så jag gick inte igång på henne. Dessutom ville jag inte ha ett förhållande med någon därnere heller. Planen var ju att flytta hem. Kanske var det p.g.a det som brorsan berättat om mig, men hon anförtrodde sig åt mig snabbt. Berättade privata saker och jag insåg ganska snabbt att det här var en skadad själ som hade haft det tungt senaste åren. Mamman hade plötsligt gått bort i cancer. Hennes drömkille ville inte ha barn vilket gjordeatt hon gjorde slut (för att därefter 2 månader senare göra en annan tjej gravid...). Hon var också otroligt bitter på män. Jag å min sida tog ju snabbt på mig rollen som psykolog som skulle få henne på bättre tankar. Få tillbaka hennes livsgnista. Förklara att alla män inte var svin. Jag hade själv varit singel i ett par år och var full av livsglädje. 2 veckor efter att hon flyttat ner fick hon chockbeskedet att hennes pappa hade fått cancer. Hon åkte hem på en gång till Budapest och kom tillbaka 1 vecka senare. Pappan hade gått bort. Så på 2 år hade hon förlorat båda sina föräldrar och gjort slut med sin kille. Hon var helt förstörd.

Jag tyckte så vansnnigt synd om henne. Hon var ju egentligen en levnadsglad tjej som stött på livets orättvisor. Jag tröstade henne massor och pratade med henne varje dag. Skickade en massa peppande SMS. Jag ville inte att hon skulle tillbringa en massa tid ensam. Vid den här tidpunkten skulle vi åka bort en helg med jobbet på vinprovning och man fick ta med sig sällskap/flickvän/man/fru etcetera. Jag tog med mig henne, för att få henne på andra tankar. Vi delade rum, och sov tillsammans i dubbelsängen. För mig var det då självklart att lägga en arm runt hennes nacke/hals och visa att jag brydde mig om hur hon hade det när vi skulle sova. Morgonen efter hade vi ett litet kuddkrig när hon helt plötsligt "attackerade" mig när jag satt på min sida sängen. Jag tyckte det var härligt att få se henne skratta och le sitt charmiga leende igen. Det var så fint av dig att hålla om mig när vi sov. Till och med när jag vaknade mitt i natten höll du om mig. Jag fattade egentligen inte så mycket vad hon menade. Tyckte det var självklart. Hon sa det på ett sätt som att det hade varit värsta grejen.

När vi skulle åka hem med bussen fick jag en migrän-attack. Bland de värsta i mitt liv. Timingen var inte den bästa. Tillsammans med alla kollegor och deras respektive. Och så den här tjejen som jag bara känt 4-5 veckor. Spydde som en brandspruta och låg helt väck längst bak. Kändes ju inte inte alls pinsamt. Hon satt bredvid mig hela tiden och höll min hand. Yeah we all heard about how much Swedes drinks, but this was well beyond my expectations also sa min chef med glimten i ögat dagen efter. Han var rätt skön när han var på sitt glada humör.

Veckorna efter resan pratade/mailade vi ännu mer. Nu kom det fram att hon verkligen inte litade på killar. Bitterheten lös igenom. Ju mer illa hon pratade om dom, desto mer ville jag bevisa att hon hade fel. Vid den här tiden började jag känna något för henne. På något sätt överensstämde inte det hon sa/berättade med de sidor som jag upplevede. Hon var ju hur omtänksam som helst. Så skör innerst inne. Men ändå stenhård när hon pratade om killar. Gav ett tufft intryck.Mycket av det hon berättade var också främmande för mig. Fattade inte vad hon träffade för killar som bara hade satt på henne. Lovade henne massa saker och sen bara sket i henne fullständigt. Ringde inte. Hörde inte av sig. Skapade bitterhet i henne. Jag har inte stött på en man som du på evigheter och jag börjar undra om du finns på riktigt ? sa hon. Hon tyckte min personlighet var så annorlunda. Jag förstod inte vad hon menade med det här pratet heller. Tyckte mest hon var gullig när hon berättade om hur hon skrattade för sig själv när hon läste mina mail. Det var så kul att höra att hon kunde skratta även när hon var ensam. Sånt tog jag som framsteg. Tydligen var det många stavfel i mina mail. Inte lätt skriva när man inte gått i ungersk skola eller läst ungerska böcker ;=)

Helgrapport

Jag har haft en riktigt rolig helg. Det enda som saknades var faktiskt lite hångel ;=) Den har satt sina spår och jag har suttit som en zombie på jobbet hela dagen.

Började i Fredags med en AW. Riktigt skojig, särskilt eftersom jag var ensam med 5 tjejer ;=) Fick dock "förstärkning" när jag som bäst behövde den i form av en killkompis när mina öron började blöda av allt tjatter...ha ha. 

En av tjejerna hade med sig en hund och eftersom jag älskar hundar kunde jag inte låta bli att leka med den vid uteserveringen. Hon hade en leksak som jag kastade ungefär 400ggr, och hon sprang lika glatt varje gång och hämtade den. Dock blev det en aning pinsamt när jag kastade snett...och såg den lilla leksaken flyga i en båge där någon oundvikligen skulle träffas. Den landade på en tjejs axel i ett sällskap med mestadels tjejer.Efter ett tag gick jag fram och bad om ursäkt och hoppades att det skulle vara en pudding, men det var det inte ;=)

I Lördags firade vi en kompis som hade bokat tid på en restaurang någonstans på Östermalm. Det var hur mycket snygga tjejer som gled in, och jag och en kompis kom överens om att vi måste ha en stående tid där på lördagkvällar...ha ha ha. Sen att maten var riktigt god var liksom bara en detalj i sammanhanget.

Hamnade sen på Collage. En rolig grej var att jag pratat tidigare i Fredags med en kompis om hur sällan tjejer raggar på mig (eller så fattar jag inte vinken). Hursomhelst blir jag klockrent uppraggad av en tjej på stället ! Inga krusiduller. Hon kommer fram, presenterar sig och säger att jag ser trevlig ut. Det visar sig att hon tydligen är arg, eftersom hon tycker att hennes dejt nonchalerat henne. Fattade ju rätt snabbt att jag var the rebound-guy som skulle göra dejten sotis. Dock var jag en dålig sådan eftersom jag lämnade henne i och med att kompisarna försvann vidare till något ställe jag inte kommer ihåg namnet på nu helt plötsligt.

Där fanns det gott om trevliga damer. Precis när jag var på väg att stick fick jag syn på Mikkel Jensen. Gick fram till honom och presnterade mig. Han var riktigt trevlig/sympatisk och vi pratade ganska länge om allt möjligt som hade med Hammarby att göra. Kan rekommendera honom som en reko lirare om någon är sugen ;=) !

Fast om jag ska vara helt ärlig så hoppades jag på lite tur och stöta på skönheten i vimlet. Och inte på ett löpband.

Flickvänsmaterial ?

Hade en diskussion med några tjejkompisar om det här med flickvänsmaterial. Varför en del är det, och varför en del inte är det. Antar att det är samma sak för tjejer när det gäller män.Det hela började dock på ett olyckligt när jag sa till henne att hon inte var flickvänsmaterial. Det lät ju mycket värre än vad jag menade. Ville ju absolut inte såra henne utan mer försöka förklara för henne varför jag såg henne på det viset.

Jag kommer ihåg intrycken jag hade när jag pratade med henne för ett tag sen. Vi stod inte så nära varandra åsiktsmässigt kan man väl säga. Du gav ett intryck av att vara så hård med det du sa och på det sätt som du sa det. Hon svarade ja men jag kanske inte är sån egentligen Mmm jag vet det nu sa jag, men det var inte det intrycket du gav mig direkt. Och om sanningen ska fram så tror jag många killar kan uppfatta dig som jag. Och då spelar det ingen roll hur du egentligen är. På samma sätt som jag betedde mig som en idiot när det gäller skönheten.

När det gäller mig så är flickvänsmaterial någon som får mig att ta fram de sidor jag tycker om mest hos mig själv. Det kanske är självklart för många, men jag har verkligen inte alltid insett det. Har nog inte ens tänkt i dom banorna. Vete tusan hur jag tänkt om jag ska vara ärlig. Och just detta med att vara med någon som tar fram ens positiva sidor är ett mycket bra riktmärke.

Jag tycker t.ex. om när jag får vara omtänksam, påhittig, sexuell, rolig och beskyddande. När en tjej visar sig vara "liten" och "sårbar" och jag kan ta hand om henne. Känna att hon litar på mig. När hon t.ex. lägger sitt huvud i mitt bröst eller mot halsen och bara vill att jag håller om henne. Men jag vill inte vara sån, jag vill vara oberoende av någon man säger kompisen. Ja jag förstår vad du menar, men du missförstår andemeningen. Tycker du att en kille är svag för att han ibland gråter ? frågar jag henne. Nej svarar hon.För visst är det så, att en del felaktigt har uppfattningen att en riktig man inte gråter. På samma sätt så ger en tjej inte uttryck för att vara "svag" bara för att hon låter sig känna behöva en man och ger uttryck för det.

Och samtidigt så kan man ana sidor hos en tjej som låter mig vara som jag vill vara. Jag vet inte hur jag ska beskriva detta, men det finns bara där. De få tjejer som jag blivit riktigt kär i har jag sett vissa sidor hos tidigt. Sättet hon pratar på. Sättet hon bemöter människor på (vilket är oerhört viktigt !). Det hon utstrålar. Hos skönheten kunde jag se detta. Även om jag inte blev kär i henne, kände jag att jag mycket väl hade kunnat bli det om jag nu inte misstagit mig rejält. Vilket jag iofs. gjort förut med andra.

En annan intressant detalj är att de jag fallit för har jag alltid känt en fysisk attraktion till snabbt. Kanske stämmer det som sägs ibland, att en man inom 60sek vet om han kan tänka sig att ha sex med en tjej eller inte...? En tjej som jag inte känt något för första gången jag träffat har det nog aldrig utvecklats till något annat heller. Så det där om 60sek kanske stämmer på mig också. Högst troligt när jag tänker efter.

De tjejer som jag också fallit för har haft en förmåga att få känna mig manlig. Dom har förstått "Spelet" som jag tror ligger där undermedvetet och som tjejer jag gillar förstår sig på. Nu handlar det inte om att manipulera som i boken med samma namn. Men på samma sätt som det är viktigt för en tjej att få bejaka sin kvinnlighet gäller det omvända för mig. En tjej tycker ofta det är charmigt med en man som t.ex håller upp dörrar, ger komplimanger, köper en blomma då och då eller vad det nu kan vara. Men på samma sätt finns det saker som många män uppskattar, vilket jag ofta tycker glöms bort i sammanhanget. Det handlar kanske inte främst handlar om upphållna dörrar eller blommor ;=)

Ta bara exemplet när ett av mina ex gav mig en guldmedalj av choklad som det stod "Nr 1" på...ha ha ha. Så "fånigt" på något sätt, men ändå oemotståndligt charmigt när hon hängde den runt nun hals. För vilken man vill inte känna sig behövd ? Känna sig som THE MAN ? Eller som ett annat ex som anspelade på att jag var "stark". Hahaha det är så billigt att man nästan skäms för att man blev smickrad till tusen...ha ha ha. Och så tycker tjejer att killar är komplicerade ;=) ?

Blandat

Stod på löpbandet och precis innan jag skulle börja springa kollade jag runt. Vem får jag syn på då om inte skönheten som står på ett annat löpband ? Och varför skulle jag inte springa ihop med henne då jag börjat få henne ur skallen...ha ha ha ? Hon såg precis lika glad och fin ut som hon alltid gjort. Gick bort och pratade henne men det var svårt att hålla en normal konversation. Vet ju själv hur svårt det är att prata på löpbandet när man har fullt sjå med att få luft överhuvudtaget. Brukar inte vara så sugen på att snacka då heller för den delen. Lite halvsvårt också att hålla koncentrationen när jag helst av allt hade velat dra ner henne från löpbandet och hånglat upp henne på plats...ha ha ha.

Annars har det varit en del tråkiga nyheter den här veckan. En bekant till mig och brorsan som jobbade på hans bar blev överkörd av en smitare och omkom i Söndags. Vi stod inte varandra nära och har inte setts på säkert 3-4 år men det känns ändå. Det är trots allt en kille som jag har träffat och pratat med många gånger.

Oldboy från mitt gamla jobb ringde mig och var hur låg som helst. Han har tydligen fått sparken med 2 veckors varsel. Otroligt illa skött med tanke på att han jobbat som konsult och inte hade kontrakt. Det har liksom alltid varit vi kör på tills vidare eftersom han haft så bra relation med chefen. Har liksom inte haft något behov av att skriva något kontrakt heller. Detta visar återigen på att när det gäller jobb så är det fullständig egoism som gäller. Tyvärr :=(

Dålig fokus.

Gick på stan en sväng för att köpa en grå kavaj. 

Kom hem med en kaffebryggare, extern hårddisk och en ny träningströja.

Enda som gick planenligt var träningen. Sprang 30min. Vågar knappt skriva det, men det var ett tag sen hälsporren gjorde sig påmind efter löpning.

Påsk

Att bo med människor man inte känner så bra i en liten stuga i 3 dagar är en rätt bra prövning. För att inte tala om 150mil i bil sammanlagt. Ska ge er tjejer ett par tips för att inte reta gallfeber på en kille som mig ;=)

1. Klaga inte på bilkörningen när du själv håller på att orsaka trafikolyckor stup i kvarten eller kör så ryckigt att man lär få byta bromsar var 300:e mil. Det blir liksom ganska skrattretande då.

2. Om du säger åt mig att t.ex. laga mat, så kommentera inte allting jag gör. Eller vill ha allt gjort som du skulle göra. Lär dig att inte behöva ha kontroll/kontrollera allt.

3. Säg inte åt mig att "den där mössan får du inte ha på dig" när vi ska ut i skidbacken. Eller om du vill ta ett kort på mig. Jag har en mamma, det räcker.

4. Planera inte allt i minsta detalj för då får jag panik.

5. Säg inte "jag kan inte förstå människor.../jag kan inte fatta.." så fort någon inte tycker som dig. Eller beter sig på ett sätt som du inte skulle gjort i en viss situation. Inse att människor är olika.

6. Ser du att jag är irriterad så är det en ganska bra idé att lämna mig ifred. När jag lugnat ner mig kommer jag komma tillbaka självmant. Tjat/provocerande kommentarer förlänger det hela rejält.

Som tur var slapp jag dessa punkter förutom nr 5.. Det gjorde däremot inte min kompis och det var på ett sätt sorgligt att se. Men jag väljer att fokusera på det positiva ;=)

Det var första gången jag var i Norrland, förutom genomresor. Åkte skidor 2 dagar. Dock bara långfärds vilket var en otroligt rolig upplevelse eftersom vi hade sån tur med vädret. Att jag såg ut som Stig-Helmer är en annan femma. 

Ser mörkt ut.

Jag skrev ett sånt meddelande till henne i samband med friend-requestet att det var enkelt att svara något om hon nu ville det.

Hon addade mig som kompis, men skrev ingenting tillbaka. Inte ens ett "tack-för-grattiset".Kompisarna tror hon spelar svår. Min magkänsla säger att jag är nästintill rökt, och den är ofta rätt.

Det var nästan omöjligt för henne att inte acceptera. Tänk vad pinsamt det skulle varit för henne att neka, och sen eventuellt komma tillbaka till oss för att jobba igen ? Så på ett sätt hade hon inget val.

Men jag gjorde i allafall det jag kände var rätt, och det är faktiskt det viktigaste. Blir liksom så mycket lättare att bara gå vidare då.

Vemdalen

Idag bär det av norrut på en liten minisemester. Kommer hem på Söndag. Ska åka med en f.d kollega, hans fru och en tjej till som jag träffat förut. Snäll och trevlig är hon men inget som jag gick igång på ifall ni undrar (vilket ni säkert gör..ha ha ha).

Jag har åkt skidor 3ggr i mitt liv. 2ggr i Val d'Isere och senast i Sestriere 2001. Det var alltså 8 år sen jag stod på ett par skidor så ni kan gärna be en bön att jag kommer hem helskinnad...ha ha ha.

Skönheten har inte svarat än.

Vill också passa på att önska er en Glad Påsk !

Friend request skickad...

...på Facebook till skönheten. Svarar hon inte lär nog inte mitt beteende i Fredags ha någon betydelse i allafall och då slipper man gräma sig över det. Svarar hon är det ju positivt ;=)

Fast det viktigaste är att jag gjorde det som jag kände för. Dessutom slipper jag grubbla på det ena eller det andra. Bättre att få klarhet än att sväva i ovisshet, vilket är sjukt jobbigt.

Hjärnsläpp

För att börja med det väsentliga. Det gick inte bra. Finns en risk att det här inte kommer vara det muntraste inlägget.

Sitter här 2 dagar efteråt och är väldigt besviken på mig själv. Besviken på att jag betedde mig på ett sätt som "inte är jag". Kan fan inte fatta vad jag höll på med ???

Står i baren och beställer när jag helt plötsligt ser henne. Hon har anlänt utan att jag märkte det. Hon står i baren och beställer och viftar med armarna typ "hej här är jag" samtidigt som hon ler stort. Jag går bort till henne och lägger handen om midjan 2-3 sekunder på henne samtidigt som jag hälsar. Vill helt enkelt att hon ska känna att hon är speciel i mina ögonl. 

Lite senare står jag och en kollega i baren och beställer när hon dyker upp bredvid mig. Hon ler och ser sockersöt ut. Vi pratar och när vi får drinkarna sätter vi oss vid bordet. Jag sätter mig på platsen bredvid henne och hon i sin tur flyttar på sig till andra sidan bordet. Och det är här cirkusen börjar.

Helt plötsligt får jag för mig att hon ska "spela svår" eftersom hon sätter sig på andra sidan. Att hon inte har pratat med dom på den sidan är inte någonting som min hjärna verkar förstå. Utan jag tar det personligt och börjar fundera i termer typ "jaja du ska ju inte tro att jag kommer springa efter dig" eftersom jag "är säker" på att en sån där tjej garanterat är van att grabbar svansar efter henne. Därför ska jag inte göra det. Så resten av kvällen är det inte så att jag inte ger henne uppmärksamhet. Jag ignorerar henne helt och hållet. Kanske inte det smartaste när vi är typ 10killar och 2 tjejer. Att hon inte kom och pratade med mig på resten av kvällen behöver jag inte nämna. Det hade jag inte heller gjort i hennes sits. Så vi är alltså på samma ställe i 4-5 timmar till och pratar med alla i sällskapet. Utom varandra.

Jag känner ju det här under kvällen, men är principfast. JAG ska inte "ge" mig. Att jag är den stora förloraren som bara låter henne gå bekommer mig inte då. Och återigen, jag fattar inte ens hur jag kunde få för mig att resonera så här, det är liksom så jävla rubbat. Det hade varit ok om hon hade dissat mig eller hånglat upp en annan snubbe, så länge jag handlar efter det som jag tycker är rätt. Det som är JAG. Och inte spelar några idiotspel som jag egentligen inte är intresserad av.

När vi går därifrån inser jag att jag har strulat till det. Hon måste vara helt övertygad om att jag inte är det minsta intresserad av henne. Jag spelar såklart helt oberörd fast jag är skitledsen innerst inne. Förmår mig i allafall att ge henne en stor kram innan vi skiljs åt.

Möter sen upp vännerna på JB. Berättar allt och blir rätt hårt sågad, av både killar och tjejer. Med all rätt. Får tröst som jag egentligen känner att jag inte är värd. 

Nåväl min sista livlina är att hon fyllde år i helgen. Ska skicka en gratulation på FB till henne oavsett vad folk tycker om detta (har hört en del olika bud...). Men nu kör jag på min känsla och den säger mig att jag vill göra det oavsett vad andra tycker/tänker. Läxan jag lärde mig var att skippa alla spel och vara mig själv. En läxa som jag egentligen lärt mig för länge sen och vet om. Dags att tillämpa den igen bara.

Slutligen. Hon är singel.

Yes !

Helt plötsligt kände jag hjärtat slå tunga slag. Pulsen ökade. Jag var på väg att gå för dagen och ville gå förbi skönhetens plats eftersom det var hennes sista dag. Jösses vad fånig jag kände mig...ha ha ha. Bli så där nervös bara för att jag skulle fråga henne lite saker. Lyckligtvis lyckades jag samla mig snabbt. Fokus var inställt på en grej, fråga om hon skulle med på AW:n. Gick förbi köket för att lämna mina kaffekoppar då hon helt plötsligt kommer in.

- Jag hörde att det var din sista dag idag ?
- Ja det stämmer.
- Vart ska du ta vägen nu ?
- Det vet jag inte än. Kanske kommer jag börja här igen på Måndag faktiskt.
- Vad roligt !

Pratar om lite allt möjligt innan jag går rakt på sak.
- Men du hänger väl med på AW:n på Fredag så vi får fira av dig rejält ?
- Ja det ska jag. Kommer du ?
- Jajamänsan.
- Kul.

Och på den vägen är det ;=) Det är ju inte helt idealiskt upplägg att gå ut med kollegorna. Men man får ta det som det kommer. Nånting säger mig dock att hon är precis som jag, dvs väldigt diskret och "skötsam" när man är ute med jobbet med tanke på att vi båda jobbat så kort tid. Fast å andra sidan är det också bra. Hoppas kunna prata lite avslappnat med henne och få reda på lite hur hon är som person. Har knappt pratat med henne så jag vet inte om hon är lika trevlig som hon ser ut. Personligheten är som bekant väldigt viktig.

Sen stör det mig lite, att jag fortfarande inte vet huruvida hon har kille eller ej. DET ska tas reda på imorgon också.