Förra Fredagen hade jag typ 5 olika sällskap som ville ses. Idag var det jag som skickade ut krokar till höger och vänster och fick inte napp förrän nu men tyvärr så orkar jag helt enkelt inte göra mig i ordning.
Å andra sidan är det väl lika bra eftersom vi ska fira en kompis imorgon som har fyllt jämnt. Aktiviteterna börjar redan 14 imorgon med efterföljande middag runt 18 och sen party på Östermalm verkar det som. Med andra ord så lär det bli en rejält lång dag och med allra största säkerhet en del drinkar...hi hi hi. Det var nog ett tag sen jag var ute och hade en hejdundrande fest/utgång så jag är laddad till MAX !
fredag 28 maj 2010
måndag 24 maj 2010
Världen är liten.
I morse hade vi besök från vår största kund som skulle ha en redovisning om hur deras kunder uppfattade den internetportal som vi byggt åt dom. Det skulle ta 1.5h timme och jag var mest nöjd över att veckan skulle starta på ett lugnt sätt.
2 personer från kunden kom lite sent och den ena av dom la jag märke till. Det var en tjej med ett för mig ganska ovanligt svenskt namn. Det var något bekant med henne som jag inte kunde sätta fingret på. Efter 1h gick hon fram och drog igenom sin slideshow och jag började tänka på att hon verkade vara i min ålder. Dessutom var det det här med namnet.
Sen kom jag på att jag hade en tjej i klassen när jag gick i mellanstadiet som hette samma sak som hon. Hmmm....kunde det vara sant ? Snacka om sjukt sammanträffande i så fall.
När hon var klar och föredraget var slut gick jag fram till henne :
- Ursäkta men du råkar inte heta XXX i efternamn ?
Hon tittade på mig med stora ögon :
- Jo det gör jag.
- Du känner inte igen mig va sa jag och log stort ? Kan ju säga att hon såg hyfsat frågande ut då.
- Nej.
- Du och jag har nämligen gått i samma klass i mellanstadiet.
- Ja nu när du säger det så kommer jag faktiskt ihåg dig.
Alltså hur sjukt är det att stöta på en tjej som jag inte sett på typ 20+ år ;=) ?? Att jag kom ihåg henne borde betyda en hel del pluspoäng...ha ha ha ! Det lustiga är att hon påminde en del om hur hon var i klassen. Redan då var hon rätt framåt och inte direkt blyg, på samma sätt som när hon drog sina slides.
2 personer från kunden kom lite sent och den ena av dom la jag märke till. Det var en tjej med ett för mig ganska ovanligt svenskt namn. Det var något bekant med henne som jag inte kunde sätta fingret på. Efter 1h gick hon fram och drog igenom sin slideshow och jag började tänka på att hon verkade vara i min ålder. Dessutom var det det här med namnet.
Sen kom jag på att jag hade en tjej i klassen när jag gick i mellanstadiet som hette samma sak som hon. Hmmm....kunde det vara sant ? Snacka om sjukt sammanträffande i så fall.
När hon var klar och föredraget var slut gick jag fram till henne :
- Ursäkta men du råkar inte heta XXX i efternamn ?
Hon tittade på mig med stora ögon :
- Jo det gör jag.
- Du känner inte igen mig va sa jag och log stort ? Kan ju säga att hon såg hyfsat frågande ut då.
- Nej.
- Du och jag har nämligen gått i samma klass i mellanstadiet.
- Ja nu när du säger det så kommer jag faktiskt ihåg dig.
Alltså hur sjukt är det att stöta på en tjej som jag inte sett på typ 20+ år ;=) ?? Att jag kom ihåg henne borde betyda en hel del pluspoäng...ha ha ha ! Det lustiga är att hon påminde en del om hur hon var i klassen. Redan då var hon rätt framåt och inte direkt blyg, på samma sätt som när hon drog sina slides.
söndag 23 maj 2010
Premiärernas helg
Nu vet jag inte när Gerdas fanns på plats i år men i Fredags var det premiär för min del. Eftersom vädret var alldeles strålande så var jag inte direkt ensam där. Jag mötte upp en kompis där som var där med ett ragg och några till. Jag blev lite häpen när daten efter presentationerna helt oväntat säger du har bland de vackraste ögonen jag sett. Blev rätt paff minst sagt men lyckades i allafall haspla ur mig någonting där ordet tack ingick...ha ha ha.
Det blev även premiär för spåren vid Ågesta när jag på Lördag åkte dit för en löprunda i skogarna. Dryga milen avverkades och det var hur trevlig som helst för det gick ganska lätt. För ovanlighetens skull så lyssnade jag inte på musik när jag sprang utan jag lät naturen spela upp sina melodier vilket var mysigt.
Eftersom vädret var så bra i Lördags blev det också shorts-premiär (Aruba inte inräknat) då.
En annan rolig grej som hänt innefattar min skräddare. Som jag nämnt lagade han min favoritjacka en gång i tiden och fick förutom betalt även choklad av mig eftersom jag blev så glad att han lyckades fixa till den. Gick förbi honom i veckan och han sa då har du ingen choklad till mig ? Varje gång jag ser dig så tänker jag på choklad sa han med ett brett flin. Eftersom han senast lagade ett plagg åt mig utan att ta betalt så köpte jag 5 fina chokladpraliner åt honom i Lördags men tyvärr var det bara hans assistent som var på plats. Nåväl han fick väl dom i allafall om inte assistenten nu åt upp alla själv.
För att vara på den säkra sidan angående nattsömnen så sprang jag ytterligare 7km på löpbandet och jag känner redan nu att sömnsvårigheter, det kommer jag inte ha ikväll ;=)
Det blev även premiär för spåren vid Ågesta när jag på Lördag åkte dit för en löprunda i skogarna. Dryga milen avverkades och det var hur trevlig som helst för det gick ganska lätt. För ovanlighetens skull så lyssnade jag inte på musik när jag sprang utan jag lät naturen spela upp sina melodier vilket var mysigt.
Eftersom vädret var så bra i Lördags blev det också shorts-premiär (Aruba inte inräknat) då.
En annan rolig grej som hänt innefattar min skräddare. Som jag nämnt lagade han min favoritjacka en gång i tiden och fick förutom betalt även choklad av mig eftersom jag blev så glad att han lyckades fixa till den. Gick förbi honom i veckan och han sa då har du ingen choklad till mig ? Varje gång jag ser dig så tänker jag på choklad sa han med ett brett flin. Eftersom han senast lagade ett plagg åt mig utan att ta betalt så köpte jag 5 fina chokladpraliner åt honom i Lördags men tyvärr var det bara hans assistent som var på plats. Nåväl han fick väl dom i allafall om inte assistenten nu åt upp alla själv.
För att vara på den säkra sidan angående nattsömnen så sprang jag ytterligare 7km på löpbandet och jag känner redan nu att sömnsvårigheter, det kommer jag inte ha ikväll ;=)
onsdag 19 maj 2010
Ut med det gamla, in med det nya !
Idag fyller mitt ex år och som vanligt så ringer jag henne på födelsedagen för att gratta henne och få höra hur hon mår. Samtalet känns verkligen helt avslappnat och jag får återigen bekräftat för mig själv att jag är fullständigt klar med vårt förhållande. Det är ingenting som förvånar mig, men det är ändå trevligt att få det bekräftat igen. Som jag nämnt förut tycker jag om henne och bryr mig om henne, men känslor av "det" slaget har jag inte.Eftersom jag ska ner till brorsan om 3.5 vecka och vara där i 8 dagar så bestämde vi oss för att ses. Hon har även köpt en ny hund som hon ska hämta nu på Tisdag och eftersom jag älskar hundar ska det bli skoj att se den nya ;=)
När jag kom hem idag så började jag röja undan en hel del eftersom jag behöver lite mer uttrymme i mina garderober. Längst in i den ena så hittade jag en skokartong som jag tog med mig när jag flyttade tillbaka till Sverige igen. I den har jag alla brev och nallar etc. etc. som jag fick av henne under den tid jag bodde där. Jag fick en klump i magen när jag började bläddra bland dom för det första som jag läste stod det :
...jag vill bara vara med dig igen, känna dina kyssar, känna din hud mot min. Du har lärt mig att känna min kropp på ett sätt som jag inte trodde var möjligt eller visste om mig själv.... Tyvärr kände jag inte på samma sätt, och om sanningen ska fram så njöt jag aldrig av att ha sex med henne fullt ut (förklaring kommer längre ner).
Läste en del andra brev och jag blev rätt rörd av hur fint hon uttryckte sig. Jag kan utan problem medge att tjejer är hyfsat bättre på att uttrycka sig med ord och förmedla det dom känner. För att inte prata om fantasin ! Kan också förstå hur hopplösa tjejer måste tycka att killar är på det här området.
Men det som gjorde störst avtryck i mig är hur "oberörd" jag var vid den tiden då hon skrev en del av dom. Det var nästan skrämmande. När jag läste dom med helt nya ögon nu förstår jag verkligen att hon älskade mig och jag fick dåligt samvete när jag kände hur hon måste ha känt. Jag kan inte ha varit lätt att ha att göra med. Problemet då var att hon redan hade förlorat mig men var fast övertygad om att få mig tillbaka. Hon hade varit med en kille bakom min rygg eftersom hon inte tyckte att vi var ihop när det hände (medans jag tyckte tvärtom). Att hon innan i 4 månader förnekade att hon hade nånting som helst med killen i fråga gjorde inte saken lättare och efter den här händelsen litade jag aldrig på henne fullt ut.
Jag märkte i allafall att den här skokartongen omöjligt kunde föra något positivt med sig så jag gick helt sonika ner till grovsoprummet och kastade allting. Iofs är det inget förvånande då jag alltid gjort så när det tagit slut med gamla ex. Ut med det gamla, in med det nya ! Att jag överhuvudtaget tog med mig skokartongen när jag flyttade tillbaka är överraskande. Hursomhelst har jag har gått vidare nu och har ingen som helst lust att älta och gräva i det förflutna. Det är väl därför också som jag inte skrivit om hela vårt förhållande vilket faktiskt var ursprungliga orsaken till att jag började blogga.
Och jag måste säga, att det känns väldigt bra med skokartongen där den nu är även om det kändes väldigt jobbigt att göra sig av med den. Den innehöll trots allt de finaste breven och kärleksförklaringarna jag fått av en kvinna.
När jag kom hem idag så började jag röja undan en hel del eftersom jag behöver lite mer uttrymme i mina garderober. Längst in i den ena så hittade jag en skokartong som jag tog med mig när jag flyttade tillbaka till Sverige igen. I den har jag alla brev och nallar etc. etc. som jag fick av henne under den tid jag bodde där. Jag fick en klump i magen när jag började bläddra bland dom för det första som jag läste stod det :
...jag vill bara vara med dig igen, känna dina kyssar, känna din hud mot min. Du har lärt mig att känna min kropp på ett sätt som jag inte trodde var möjligt eller visste om mig själv.... Tyvärr kände jag inte på samma sätt, och om sanningen ska fram så njöt jag aldrig av att ha sex med henne fullt ut (förklaring kommer längre ner).
Läste en del andra brev och jag blev rätt rörd av hur fint hon uttryckte sig. Jag kan utan problem medge att tjejer är hyfsat bättre på att uttrycka sig med ord och förmedla det dom känner. För att inte prata om fantasin ! Kan också förstå hur hopplösa tjejer måste tycka att killar är på det här området.
Men det som gjorde störst avtryck i mig är hur "oberörd" jag var vid den tiden då hon skrev en del av dom. Det var nästan skrämmande. När jag läste dom med helt nya ögon nu förstår jag verkligen att hon älskade mig och jag fick dåligt samvete när jag kände hur hon måste ha känt. Jag kan inte ha varit lätt att ha att göra med. Problemet då var att hon redan hade förlorat mig men var fast övertygad om att få mig tillbaka. Hon hade varit med en kille bakom min rygg eftersom hon inte tyckte att vi var ihop när det hände (medans jag tyckte tvärtom). Att hon innan i 4 månader förnekade att hon hade nånting som helst med killen i fråga gjorde inte saken lättare och efter den här händelsen litade jag aldrig på henne fullt ut.
Jag märkte i allafall att den här skokartongen omöjligt kunde föra något positivt med sig så jag gick helt sonika ner till grovsoprummet och kastade allting. Iofs är det inget förvånande då jag alltid gjort så när det tagit slut med gamla ex. Ut med det gamla, in med det nya ! Att jag överhuvudtaget tog med mig skokartongen när jag flyttade tillbaka är överraskande. Hursomhelst har jag har gått vidare nu och har ingen som helst lust att älta och gräva i det förflutna. Det är väl därför också som jag inte skrivit om hela vårt förhållande vilket faktiskt var ursprungliga orsaken till att jag började blogga.
Och jag måste säga, att det känns väldigt bra med skokartongen där den nu är även om det kändes väldigt jobbigt att göra sig av med den. Den innehöll trots allt de finaste breven och kärleksförklaringarna jag fått av en kvinna.
lördag 15 maj 2010
Sänkt !
En grej som har varit sjukt jobbigt senaste halvåret faktiskt, är det faktum att jag inte kunnat springa. Det har varit problem med knäsenor, hälar, knän och lår och Gud vete tusan vad. Har det inte varit något med vänstra benet så har det varit något med det högra. Jag har väl å andra sidan inte varit den som lyssnat på kroppen alla gånger utan har bitit ihop och kört vilket såklart är korkat. För det största problemet är att har man ont nånstans, är det inte ovanligt att man ändrar löpsteget till ett sätt som gör att det inte ska kännas så mycket vilket då leder till att man får konstiga belastningar med följd av värk någon annanstans.
Men i December var det verkligen inte bra och jag hade ledsnat rejält på att ha ont hela tiden. Det var då jag bestämde mig för att sluta springa och istället börja promenera på löpbandet med rejäla lutningar så det skulle bli något motstånd i allafall. Det var också i den vevan som jag började stretcha ordentligt ( höll det i allafall i 3-4 veckor...).
Någon gång i slutet av Februari testade jag att springa igen, långsamt långsamt. Det tog inte ens 5-10 minuter innan jag fick ont i baksidan av knävecket (alltså...HUR kan man få ont där ???). Blev asförbannad rent ut sagt och struntade i det och sprang 30 min till. Tyckte det kändes rätt orättvist att få ont på ett ställe jag inte fått ont i förut när jag hållit mig borta från löpningen och skött mig. Dagen efter kunde jag inte ens gå ordentligt. Så det blev till att promenera igen tills jag åkte till Aruba. Där tränade jag ingenting, och någon löpning har jag inte heller gjort fram tills för en vecka sedan.
Då sprang jag igen på löpbandet och även en del runt Vinterviken. Vi snackar långsamt...och jag var verkligen orolig för att jag skulle få ont, vilket jag TACK GODE GUD inte fick. Igår och idag har jag även sprungit på löpbandet och för första gången på länge drog jag på i lite snabbare tempo, men det har gått finfint ! Ingen värk någonstans, dock har jag återigen stretchat exemplariskt och det är nånting jag aldrig mer tänker fuska med. Jag har ganska explosiva muskler i benen och det är så lätt då att baksidorna av låret drar ihop sig vilket jag såhär har förstått orsakat knävecks-problemen.
Att jag nu är helt sänkt en Lördagkväll och har bangat utgång är inget som bekommer mig ;=) Jag är bara så himla glad att jag kan springa igen för det medför så otroligt mycket positivt för mig. Jag är piggare på jobbet och i allmänhet. Känslan när man drar upp tempot och märker att andningen är kontrollerad och att pulsen inte sticker upp som en raket är väldigt behaglig. Ibland känns det faktiskt som om man mediterar. Man "förlorar" kontakten med omvärlden och man är knappt medveten om att man ens andas. Jag kan också märka efteråt att jag inte kommer ihåg någonting t.ex 10-20 min bakåt i tiden. Ok att jag inte alltid har så bra minne och är rätt virrig men nu pratar vi något annat ;=)Jag är helt enkelt så fokuserad på löpningen.
Att det frigörs en massa endorfiner och att lusten för vissa aktiviteter ökar markant (som om jag behövde det...ha ha) är inget som gör mig ledsen heller.
Men i December var det verkligen inte bra och jag hade ledsnat rejält på att ha ont hela tiden. Det var då jag bestämde mig för att sluta springa och istället börja promenera på löpbandet med rejäla lutningar så det skulle bli något motstånd i allafall. Det var också i den vevan som jag började stretcha ordentligt ( höll det i allafall i 3-4 veckor...).
Någon gång i slutet av Februari testade jag att springa igen, långsamt långsamt. Det tog inte ens 5-10 minuter innan jag fick ont i baksidan av knävecket (alltså...HUR kan man få ont där ???). Blev asförbannad rent ut sagt och struntade i det och sprang 30 min till. Tyckte det kändes rätt orättvist att få ont på ett ställe jag inte fått ont i förut när jag hållit mig borta från löpningen och skött mig. Dagen efter kunde jag inte ens gå ordentligt. Så det blev till att promenera igen tills jag åkte till Aruba. Där tränade jag ingenting, och någon löpning har jag inte heller gjort fram tills för en vecka sedan.
Då sprang jag igen på löpbandet och även en del runt Vinterviken. Vi snackar långsamt...och jag var verkligen orolig för att jag skulle få ont, vilket jag TACK GODE GUD inte fick. Igår och idag har jag även sprungit på löpbandet och för första gången på länge drog jag på i lite snabbare tempo, men det har gått finfint ! Ingen värk någonstans, dock har jag återigen stretchat exemplariskt och det är nånting jag aldrig mer tänker fuska med. Jag har ganska explosiva muskler i benen och det är så lätt då att baksidorna av låret drar ihop sig vilket jag såhär har förstått orsakat knävecks-problemen.
Att jag nu är helt sänkt en Lördagkväll och har bangat utgång är inget som bekommer mig ;=) Jag är bara så himla glad att jag kan springa igen för det medför så otroligt mycket positivt för mig. Jag är piggare på jobbet och i allmänhet. Känslan när man drar upp tempot och märker att andningen är kontrollerad och att pulsen inte sticker upp som en raket är väldigt behaglig. Ibland känns det faktiskt som om man mediterar. Man "förlorar" kontakten med omvärlden och man är knappt medveten om att man ens andas. Jag kan också märka efteråt att jag inte kommer ihåg någonting t.ex 10-20 min bakåt i tiden. Ok att jag inte alltid har så bra minne och är rätt virrig men nu pratar vi något annat ;=)Jag är helt enkelt så fokuserad på löpningen.
Att det frigörs en massa endorfiner och att lusten för vissa aktiviteter ökar markant (som om jag behövde det...ha ha) är inget som gör mig ledsen heller.
En trevlig Fredag!
Gårdagen började på allra bästa sätt när jag hämtade brorsdottern på flygplatsen. I bilresan blev jag bla. uppdaterad om pojkvännen. Exet som hon skulle gifta sig med är nu helt ute ur bilden eftersom han inte längre är samma kille. Han har blivit arrogant.. Men hon sken som en sol för hennes nya kille hade gett henne ett handskrivet(!) brev(bara en sån sak) till henne som hon inte fick läsa förrän hon klev på flyget ;=) Jag fick tom. läsa brevet och det var verkligen fint skrivet. Bra kille det där tycker Farbror ;=)
På kvällen drog vi iväg på bio och såg Phillip Morris med Jim Carrey. Jag hade ingen aning om vad det var för film men när jag tänker på honom förväntar jag mig en komedi. Jag kan väl utan att avslöja för mycket att det inte riktigt vad en sån film...ha ha ha.
Jag hade även bett brorsdottern att köpa en deo. Som ni kanske vet så brukar dom ha en liten plastkåpa på sig. Den hittade jag inte. Men när jag använde deon för tredje gången så såg jag plötsligt en plastskåpa ramla av...ha ha ha. Kände mig hyfsat korkad som hade använt deon 2ggr innan UTAN att se att den var på. Varför använder jag linser egentligen ;=) ??
På kvällen drog vi iväg på bio och såg Phillip Morris med Jim Carrey. Jag hade ingen aning om vad det var för film men när jag tänker på honom förväntar jag mig en komedi. Jag kan väl utan att avslöja för mycket att det inte riktigt vad en sån film...ha ha ha.
Jag hade även bett brorsdottern att köpa en deo. Som ni kanske vet så brukar dom ha en liten plastkåpa på sig. Den hittade jag inte. Men när jag använde deon för tredje gången så såg jag plötsligt en plastskåpa ramla av...ha ha ha. Kände mig hyfsat korkad som hade använt deon 2ggr innan UTAN att se att den var på. Varför använder jag linser egentligen ;=) ??
onsdag 12 maj 2010
Pest eller kolera
Körde ett träningspass idag som bestov av 45min löpning följt av stretch. Rejält svettig blev jag och när jag äntligen kom in i omklädningsrummet efteråt och skulle börja plocka fram duschtvål etc. så märker jag att jag glömt kalsonger...Till saken hör att jag skulle hem till mina föräldrar direkt efteråt vilket innebär en tunnelbaneresa på dryga 35 minuter. Så man blev ställd inför ett inte alltför delikat dilemma. Antingen åka tunnelbana i svettiga träningskläder (kunde dock byta till t-shirt men hade varit tvungen att åka i knäshorts) eller ta en dusch och köra jeansen utan kalsonger. Där var jag orolig att någon skulle se igenom mellan knapparna...ha ha ha. Vad skulle ni valt ;=) ?
måndag 10 maj 2010
Javisst nappar det !
Det har hänt en hel del sen senast. Till att börja med fick jag en mycket trevlig överraskning när inte bara min bror, utan även bästa vän från Budapest kom upp i Torsdags ;=) Det är alltså vännen som tragiskt nog förlorade sin son i en drunkningsolycka i somras. Nu berättade han även att han ska skiljas vilket jag (och typ alla) är säkra på är det bästa för både honom och henne. Vi pratade ganska länge och även om han är rätt låg för tillfället så vet han att han kommer må bättre snart.
I Lördags var jag på en fest som blev superkul. Träffade på några av mina gamla kollegor som jag inte sett på ett tag så stämningen blev kanon. Fick i mig ett gäng groggar och lyckades med konststycket att som ende deltagare (30 pers) på festen få en sticka i foten p.g.a parkettgolvet som jag något överförfriskad drog ut med fingrarna mitt i natten. En stämningsansökan har redan skickats till kompisen...ha ha ha. Trevliga damer fanns det gott om, även om det inte fanns någon som föll mig i smaken. Däremot föll jag i smaken för en donna (enligt hennes kompis) men det det är en annan femma.
I Söndags var ju rätt bakis. Eftersom vädret var så dåligt i Lördags kombinerat me min virrighet sköt vi upp fisket till dagen efter vilket jag ångrade djupt och jag var inte sen att med rätta idiotförklara mig själv. När jag vaknade mådde jag som sagt inte hundra och dessutom var jag ju inte i närheten av att ha dragit ut stickan ur foten som jag trodde kvällen/natten innan. Snarare visade det sig att jag brutit av den och hälften satt alltså fortfarande kvar. Men det var inte läge att känna efter utan vi drog iväg till Björksund ( i Trosa-trakten). Då började jag må bättre och vi hade även otroligt flyt med vädret, sett ur mina ögon alltså. Brorsan muttrade något om att det blåste för lite och var för varmt för idealiska fiskeförhållanden men det struntade jag blankt i. Jag bönade bara om att slippa regn och blåst...ha ha ha.
Under de 7-8 timmarna vi fiskade fick vi sammanlagt 23 gäddor. Brorsan drog upp 13, kompisen 8 och jag 2... Alltså jag är verkligen värdelös. Om inte spöt är böjt typ som ett U så märker jag inte att jag har napp...ha ha ha. Det är nästan så att fiskarna måste kroka sig själva för att jag ska få upp dom. Nåväl jag mäter framgången på mitt sätt och denna gång kastade jag i allafall inte upp draget på ett villatak som jag faktiskt lyckats göra en gång. Eller upp på en brygga vilket jag också gjort. Dessutom så var min största gädda större än brorsans vilket såklart är en seger i sig ;=) Sen att han är den som alltid sköter båten och krokar loss våra gäddor vilket tar en hel del av hans fisketid
Men en märklig grej är att av dom där gäddorna så drog vi upp 14-15 under en 1.5h period. Eller vi och vi...jag fick upp 1 då...ha ha ha. Resterande tid fick vi bara någon strögädda då och då.
Fiskare är ett intressant släkte. Jag har märkt att det alltid är något som är fel. Ungefär för att man ska ha något att skylla på om det går åt pipsvängen ;=) Det var för varmt. Det var för kallt. Vattnet var för varmt. Det blåser från fel håll. Det blåser inte alls. Det blåser för mycket. Det blåser från rätt håll. Draget har fel färg. Det är fel drag.Båten har fel färg. Det är för tidigt. Det är för sent. Gäddan leker. Alltså...jag undrar verkligen om en gädda analyserar 700 parametrar innan den bestämmer sig för att hugga eller inte ?
Det enda jag kan klaga på när det gäller fisket är att jag fick så ont i mitten av ryggen. Kom sen att tänka på hur mycket man säkert spänner ryggen för att hålla balansen när man står i båten. Känner också att jag har träningsvärk och även om jag inte är sådär jättefrälst i massage skulle jag inte ha något emot att få ryggen masserad nu. Någon frivillig ;=) ? Jo en grej som fattades var Captain Morgan-whiskeyn som jag glömde ta med mig.
I morse beställde jag tid på vårdcentralen och fick till slut äntligen stickan utdragen. Kändes ju inte så macho att lägga sig på britsen för en stickas skull. Men jag återerövrade lite av min heder när jag gjorde det hela utan bedövning i allafall...ha ha ha. På kvällen var foten i så bra skick att jag t.o.m kunde springa 45min på löpband utan smärta.
Nu ska tvätten hängas upp, sen är det sovdags.
I Lördags var jag på en fest som blev superkul. Träffade på några av mina gamla kollegor som jag inte sett på ett tag så stämningen blev kanon. Fick i mig ett gäng groggar och lyckades med konststycket att som ende deltagare (30 pers) på festen få en sticka i foten p.g.a parkettgolvet som jag något överförfriskad drog ut med fingrarna mitt i natten. En stämningsansökan har redan skickats till kompisen...ha ha ha. Trevliga damer fanns det gott om, även om det inte fanns någon som föll mig i smaken. Däremot föll jag i smaken för en donna (enligt hennes kompis) men det det är en annan femma.
I Söndags var ju rätt bakis. Eftersom vädret var så dåligt i Lördags kombinerat me min virrighet sköt vi upp fisket till dagen efter vilket jag ångrade djupt och jag var inte sen att med rätta idiotförklara mig själv. När jag vaknade mådde jag som sagt inte hundra och dessutom var jag ju inte i närheten av att ha dragit ut stickan ur foten som jag trodde kvällen/natten innan. Snarare visade det sig att jag brutit av den och hälften satt alltså fortfarande kvar. Men det var inte läge att känna efter utan vi drog iväg till Björksund ( i Trosa-trakten). Då började jag må bättre och vi hade även otroligt flyt med vädret, sett ur mina ögon alltså. Brorsan muttrade något om att det blåste för lite och var för varmt för idealiska fiskeförhållanden men det struntade jag blankt i. Jag bönade bara om att slippa regn och blåst...ha ha ha.
Under de 7-8 timmarna vi fiskade fick vi sammanlagt 23 gäddor. Brorsan drog upp 13, kompisen 8 och jag 2... Alltså jag är verkligen värdelös. Om inte spöt är böjt typ som ett U så märker jag inte att jag har napp...ha ha ha. Det är nästan så att fiskarna måste kroka sig själva för att jag ska få upp dom. Nåväl jag mäter framgången på mitt sätt och denna gång kastade jag i allafall inte upp draget på ett villatak som jag faktiskt lyckats göra en gång. Eller upp på en brygga vilket jag också gjort. Dessutom så var min största gädda större än brorsans vilket såklart är en seger i sig ;=) Sen att han är den som alltid sköter båten och krokar loss våra gäddor vilket tar en hel del av hans fisketid
Men en märklig grej är att av dom där gäddorna så drog vi upp 14-15 under en 1.5h period. Eller vi och vi...jag fick upp 1 då...ha ha ha. Resterande tid fick vi bara någon strögädda då och då.
Fiskare är ett intressant släkte. Jag har märkt att det alltid är något som är fel. Ungefär för att man ska ha något att skylla på om det går åt pipsvängen ;=) Det var för varmt. Det var för kallt. Vattnet var för varmt. Det blåser från fel håll. Det blåser inte alls. Det blåser för mycket. Det blåser från rätt håll. Draget har fel färg. Det är fel drag.Båten har fel färg. Det är för tidigt. Det är för sent. Gäddan leker. Alltså...jag undrar verkligen om en gädda analyserar 700 parametrar innan den bestämmer sig för att hugga eller inte ?
Det enda jag kan klaga på när det gäller fisket är att jag fick så ont i mitten av ryggen. Kom sen att tänka på hur mycket man säkert spänner ryggen för att hålla balansen när man står i båten. Känner också att jag har träningsvärk och även om jag inte är sådär jättefrälst i massage skulle jag inte ha något emot att få ryggen masserad nu. Någon frivillig ;=) ? Jo en grej som fattades var Captain Morgan-whiskeyn som jag glömde ta med mig.
I morse beställde jag tid på vårdcentralen och fick till slut äntligen stickan utdragen. Kändes ju inte så macho att lägga sig på britsen för en stickas skull. Men jag återerövrade lite av min heder när jag gjorde det hela utan bedövning i allafall...ha ha ha. På kvällen var foten i så bra skick att jag t.o.m kunde springa 45min på löpband utan smärta.
Nu ska tvätten hängas upp, sen är det sovdags.
onsdag 5 maj 2010
Världens bästa bror
Ibland inträffar ganska osannolika händelser. Var hos en kompis och hans brorsa på förfest i Lördags och där satt dom båda mer eller mindre nyopererade. Båda hade nämligen dragit korsbandet med 1 månads mellanrum när dom spelat innebandy! De går numera under det mindre smickrande smeknamnet "Bröderna Orrefors".
Dom är roliga dom där två. Tjafsar om allting ;=) Om den ena säger att bordet är vitt säger den andre att det är svart. Vet inte huuuuuur många saker som diskuterades men jag gav upp till slut. Öronen höll på att förblöda. Det som också är lustigt är ju det faktum att båda tycker att den andre inte lyssnar...ha ha ha. Ungefär som att någon av dom gör det.
Det här fick mig häromdagen att fundera på relationen till min bror. Gudarna ska veta att det inte har varit enkelt för mig. Troligtvis inte för honom heller. Han har nog fortfarande inte glömt den där gången då hans 10-årige lillebror jagade honom med en kökskniv(!)i lägenheten och han låste in sig på toaletten. Där stannade han tills föräldrarna kom hem ;=) ELler den där gången jag skulle skrämma genom att kasta en dartpil från 20m och ville att den skulle hamna bredvid honom. Det gick sådär. Jag satte den i ryggen på honom. Bulls Eye. J*vlar vad jag fick springa sen...ha ha ha.
Inte helt ovanligt var det att jag sprang till mamma eller pappa när jag gjort något dumt eller retat honom. Där visste jag att jag var safe ;=)Lite fejkad gråt då och då hjälpte också till. Det fick ju honom inte att bli lugnare.
Under tonåren var vi helt olika. Jag var lugn och umgicks mest med min bästis och dataspel...ha ha. Han var rätt hetsig och umgicks med dom "tuffa" grabbarna. Hamnade väl i ett och annat slagsmål. Tjafsade också en hel del med föräldrarna och för allas bästa flyttade han hemifrån relativt tidigt (tror han var 18-19).
Men trots alla olikheter och hur mycket vi än tjafsat genom åren så finns det en sak som jag uppskattat mer än något annat. Hans omtanke/beskydd. Han lät aldrig någon göra mig illa. Aldrig. Kommer ihåg en händelse när jag var runt 20 och krockade. Killen erkände att det var hans fel och sa att vi inte behövde skriva några gemensamma papper. Han skulle ta på sig skulden. Jag blev ju lite förvånad senare när mitt försäkringsbolan ringde upp mig och han i sin rapport skrev att allt var mitt fel.När brorsan fick reda på det här blev han vansinnig. Han ringde han upp liraren och sa väl rätt bestämt nånting i stil med Om du inte drar tillbaka din rapport och slutar ljuga kommer du tillbringa resten av sommaren i gipsvagga. Dan därpå ringde försäkringsbolaget upp mig igen och sa att killen dragit tillbaka sin rapport.
Eller den där gången när jag blev kuggad på uppkörningen för 2:a gången. Killen som jag körde upp för var rätt taskig mot mig och när brorsan fick reda på det tyckte han vi åker dit nitar den jäveln...ha ha ha.
Men fastän han väldigt länge hade en stenhård fasad och knappt visade några känslor så tog det många många många år innan jag förstod hur mycket han tycker om mig även om han som sagt alltid skyddade mig. Jag blev ärligt talat helt chockad när kompisar till honom (och mig) berättade hur mycket han berättat och hur varmt han pratade om mig. Eller när föräldrarna berättade hur glad han hade blivit när jag bestämde mig för att flytta utomlands till honom.
Och det har tagit oss en lång tid att få den relationen till varandra som vi har nu. Det är nog en väldigt djup och speciell kärlek oss emellan. Tror vi skulle kunna gå i graven för varandra. Såklart har det med åldern att göra också. Vi tjafsar aldrig och jag är sjukt glad över att vi inte är där kompisen och hans brorsa är nu. Ibland pratar vi t.o.m känslor med varandra även om det numera faktiskt är jag som är den som håller mest för mig själv. Eller så har det nog alltid varit förresten.
Och idag kommer min käre älskade bror på besök ;=) Han kommer vara här tills på Måndag Även om vi säkert inte kommer umgås 24/7 så känns det toppen att han är här och att vi kommer umgås.
Dom är roliga dom där två. Tjafsar om allting ;=) Om den ena säger att bordet är vitt säger den andre att det är svart. Vet inte huuuuuur många saker som diskuterades men jag gav upp till slut. Öronen höll på att förblöda. Det som också är lustigt är ju det faktum att båda tycker att den andre inte lyssnar...ha ha ha. Ungefär som att någon av dom gör det.
Det här fick mig häromdagen att fundera på relationen till min bror. Gudarna ska veta att det inte har varit enkelt för mig. Troligtvis inte för honom heller. Han har nog fortfarande inte glömt den där gången då hans 10-årige lillebror jagade honom med en kökskniv(!)i lägenheten och han låste in sig på toaletten. Där stannade han tills föräldrarna kom hem ;=) ELler den där gången jag skulle skrämma genom att kasta en dartpil från 20m och ville att den skulle hamna bredvid honom. Det gick sådär. Jag satte den i ryggen på honom. Bulls Eye. J*vlar vad jag fick springa sen...ha ha ha.
Inte helt ovanligt var det att jag sprang till mamma eller pappa när jag gjort något dumt eller retat honom. Där visste jag att jag var safe ;=)Lite fejkad gråt då och då hjälpte också till. Det fick ju honom inte att bli lugnare.
Under tonåren var vi helt olika. Jag var lugn och umgicks mest med min bästis och dataspel...ha ha. Han var rätt hetsig och umgicks med dom "tuffa" grabbarna. Hamnade väl i ett och annat slagsmål. Tjafsade också en hel del med föräldrarna och för allas bästa flyttade han hemifrån relativt tidigt (tror han var 18-19).
Men trots alla olikheter och hur mycket vi än tjafsat genom åren så finns det en sak som jag uppskattat mer än något annat. Hans omtanke/beskydd. Han lät aldrig någon göra mig illa. Aldrig. Kommer ihåg en händelse när jag var runt 20 och krockade. Killen erkände att det var hans fel och sa att vi inte behövde skriva några gemensamma papper. Han skulle ta på sig skulden. Jag blev ju lite förvånad senare när mitt försäkringsbolan ringde upp mig och han i sin rapport skrev att allt var mitt fel.När brorsan fick reda på det här blev han vansinnig. Han ringde han upp liraren och sa väl rätt bestämt nånting i stil med Om du inte drar tillbaka din rapport och slutar ljuga kommer du tillbringa resten av sommaren i gipsvagga. Dan därpå ringde försäkringsbolaget upp mig igen och sa att killen dragit tillbaka sin rapport.
Eller den där gången när jag blev kuggad på uppkörningen för 2:a gången. Killen som jag körde upp för var rätt taskig mot mig och när brorsan fick reda på det tyckte han vi åker dit nitar den jäveln...ha ha ha.
Men fastän han väldigt länge hade en stenhård fasad och knappt visade några känslor så tog det många många många år innan jag förstod hur mycket han tycker om mig även om han som sagt alltid skyddade mig. Jag blev ärligt talat helt chockad när kompisar till honom (och mig) berättade hur mycket han berättat och hur varmt han pratade om mig. Eller när föräldrarna berättade hur glad han hade blivit när jag bestämde mig för att flytta utomlands till honom.
Och det har tagit oss en lång tid att få den relationen till varandra som vi har nu. Det är nog en väldigt djup och speciell kärlek oss emellan. Tror vi skulle kunna gå i graven för varandra. Såklart har det med åldern att göra också. Vi tjafsar aldrig och jag är sjukt glad över att vi inte är där kompisen och hans brorsa är nu. Ibland pratar vi t.o.m känslor med varandra även om det numera faktiskt är jag som är den som håller mest för mig själv. Eller så har det nog alltid varit förresten.
Och idag kommer min käre älskade bror på besök ;=) Han kommer vara här tills på Måndag Även om vi säkert inte kommer umgås 24/7 så känns det toppen att han är här och att vi kommer umgås.
söndag 2 maj 2010
Blandat
Vem har gjutit cement i mina ben ? var det första jag tänkte på när jag tog de första stapplande stegen i morse. Orsaken till detta var att jag igår var och sprang för första gången på mycket länge. Det är en sak att promenera med massa olika lutningar på löpbandet och att faktiskt springa. Så med detta kom träningsvärken som ett brev på posten och för att plåga mig ytterligare så tog jag en 6km:s vända idag också. Needless to say att jag nu är cementerad i soffan istället...ha ha ha.
Köpte en jacka förra helgen som jag redan var tvungen att gå till skräddaren med igår. Han kom ihåg mig som killen som gav honom choklad efter mitt förra besök. Och tydligen gjorde det intryck för nu sydde han min jacka inom 1h och inte behövde jag betala nånting heller ;=) Tror minsann att mutorna ska fortsätta ramla ner där med jämna mellanrum...
I slutet av veckan kommer brorsan hit på ett 4-dagars besök. Ska bli superkul att träffa honom igen. Som brukligt när han är här på våren så är det fiske inbokat. Så på Lördag hyr vi en båt och drar iväg några kompisar. Litar som vanligt på min tur ;)!
Billetande har dragit igång på allvar igen. Det går rätt segt mest beroende på att jag är väldigt kräsen. Och rätt jobbig också kan jag tänka mig...ha ha.
Köpte en jacka förra helgen som jag redan var tvungen att gå till skräddaren med igår. Han kom ihåg mig som killen som gav honom choklad efter mitt förra besök. Och tydligen gjorde det intryck för nu sydde han min jacka inom 1h och inte behövde jag betala nånting heller ;=) Tror minsann att mutorna ska fortsätta ramla ner där med jämna mellanrum...
I slutet av veckan kommer brorsan hit på ett 4-dagars besök. Ska bli superkul att träffa honom igen. Som brukligt när han är här på våren så är det fiske inbokat. Så på Lördag hyr vi en båt och drar iväg några kompisar. Litar som vanligt på min tur ;)!
Billetande har dragit igång på allvar igen. Det går rätt segt mest beroende på att jag är väldigt kräsen. Och rätt jobbig också kan jag tänka mig...ha ha.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)