Semester 1

Imorgon drar jag på min första semester. Har styckat upp min ledighet i 4 bitar i år med semestrar vecka 27,31,36 och 44-45. Jag tycker om att ha det utspritt istället för en lång sammanhängande variant. Dels för att det är skönt att alltid ha något att se fram emot, och också för att slippa ångesten att börja jobba när man varit ledig t.ex 5 veckor i sträck.

Fast just nu känner jag att jag gärna hade haft 2v ledigt direkt. Jag känner mig väldigt trött, både fysiskt och psykiskt. Det hänger framförallt ihop med att jag bytte jobb för snart 4 månader sen. Faktum var ju att jag hade 14dagar ledigt att ta ut från mitt gamla jobb när jag sa upp mig som dom inte lät mig ta ut. Ok att jag fick en rätt bra slutlön, men jag hade föredragit ledigheten alla dagar i veckan. Och något jag lärt mig är att vissa saker kan man inte skjuta framför sig hela tiden. Förr eller senare hinner tiden ikapp en. Typ när det gäller ledighet. Sen är det som bekant mycket som ska läras när man byter jobb vilket också leder till trötthet. Där är jag nu.

Apropå jobbet så har det gått riktigt bra. Har haft samtal i veckan med både min projektledare och högsta chef och jag har fått jättemycket beröm. Du jobbar självständigt och är driven. Är du säker på din sak låter du dig inte bli överkörd av kunderna. Du är dessutom tekniskt kompetent och du har kommit in i jobbet otroligt snabbt har det bla sagts. Själv tycker jag inte att jag har gjort något speciellt som föranleder dessa ord...om jag ska vara ärlig ;=)

Visst är det kul att få beröm (väldigt kul t.o.m.), även om jag faktiskt inte lägger så mycket betydelse i det. På samma sätt låter jag mig inte nedslås jättemycket heller om någonting inte fungerar till 100%. Sen är det iofs lite lustigt hur svårt det kan vara att ta emot beröm. Min reaktion på berömmet jag fick av cheferna är nog inte speciellt ovanlig. Men det är väl en släng av jantelagen antar jag.

Nåväl imorgon drar jag i allafall till Kreta för 1 vecka och även om jag har ett par stekar-badbyxor så är första prio att vila och bara njuta. Som vanligt när jag är på semester så är det träningsförbud(!) som gäller. Dessutom ska det ätas/drickas riktigt gott. Att jag är en sucker för glass lär mina kompisar också bli varse om. Kommer ihåg när jag var i Karibien förra året där en av caféerna på stranden sålde Hägendasz-glass. Vet inte hur många små bägare jag fick i mig, men det var minst 2st/dag. Det ska jag förhoppningsvis klara av nu också, om det bara finns en glasskiosk vill säga !

Kommer också ta med mig några böcker. Ska väl i allafall försöka hinna läsa ut en av dom, där Munken som sålde sin Ferrari är första prio.

Idioti alá Douglas.

Att vara envis och tävlingsinriktad kan ofta vara bra egenskaper att ha. Jag har haft nytta av det många gånger, både privat och på jobbat, för att inte tala om när jag idrottade. Tror aldrig jag hade kommit så långt som jag gjort både "karriärsmässigt" och inom idrotten om jag inte varit sån. Jag var verkligen inte bland de bästa som junior inom idrotten, för att inte tala om min skolgång...Men när folk gav upp, fortsatte jag. Träget och metodiskt. Men ibland kan tävlingsinstinkten rent ut sagt vara väldigt enerverande för mig själv.

Idag blev jag påmind om detta. Tog mig ut till Ågesta och skulle springa 10km. Vädret var sjukt nice om än såklart för varmt för att springa fort. Men så får jag med mig en klocka på armen och då kommer tävlingsinstinkten fram som ett brev på posten. Helt plötsligt får jag för mig att sträckan såklart ska hinnas med att springa på en viss tid. Efter halva sträckan är jag så törstig att jag var på väg att hoppa in i sjön och ta mig en sup...ha ha. Jag klarar min bestämda tid med marginal men är helt väck efteråt resten av dagen. Vätskebristen är tydlig eftersom jag dricker typ 2liter vätska timmen efter löpningen utan att gå på muggen en enda gång. Normalt...not ! Får i mig mat hos föräldrarna och hinner knappt hem förrän jag somnar i 1.5h och pallar inte göra något resten av dagen. Så istället för en lugn löprunda och sen en hel dag ute i värmen fick jag ingenting gjort. Inte bra.

Förra veckan var det likadant. Satt på roddmaskinen på SATS när jag efter 5minuters rodd får för mig att hinna med en viss sträcka på 20min. Resultatet är blåsor i händerna så jag inte kunnat styrketräna på hela veckan.

Fast den värsta var ändå när jag bodde utomlands. Där fanns det en 7.1km:s runda som jag brukade springa efter frukosten på helgerna. Första varvet gick riktigt lätt. Sen efter halva andra kommer jag tänka på att jag faktiskt aldrig sprungit en halvmaraton ( 21.1 km, dvs 3 varv på min runda). Men nu ska det ske. Andra varvet gick bra. Men sen på 3:e varvet när jag sprungit ungefär 18km springer jag "in i väggen". All energi är borta. Kanske borde ha tänkt på att 2 frukostmackor inte är den bästa uppladdningen för ett så här långt pass. Istället för att stanna och gå sista biten i mål är det enda jag har i huvudet sluta inte springa, för då är det fusk och då räknas det inte. Tävlingsinstinkt..vadå ;=) ??

Sista 3km tog runt 21min och jag har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv. Jag fick tunnelseende. Jag såg inte ens mitt ex när jag sprang förbi henne (hon kom från andra hållet). Benen kändes som om dom vägde 300kg styck. När jag kom i mål (utan att gå en enda meter...ha ha ha) hann jag knappt sätta mig i bilen innan jag höll på att somna. På vägen hem stannade jag till vid en bensinmack och tryckte i mig 2 Snickers på ungefär 4 sekunder. Jag hade fått ett sånt blodsockerfall att min kropp skrek efter energi. Kom hem sen och somnade i 4 timmar för att sen vara helt väck hela dagen. Mitt ex som hade sett fram emot att göra en del skoj var av förklarliga skäl inte helt nöjd med att ha en pojkvän som var som en zombie hela dan.

Dagens läxa

Köp inte en skjorta utan att ha provat den. Inte så snyggt när en kortärmad variant sitter som en kondom på överarmarna :=( Ibland undrar jag vad jag tänker med ?? Det är väl ok att inte prova om man köper ett märke och en storlek som man redan har. Men annars är det ju helt korkat.

Skjortor är ett problem för mig. Antingen sitter dom bra i armarna men är alldeles för långa, eller så är längden perfekt men för tight på armarna.

Nåväl, nån av mina kompisar kommer snart vara en skjorta rikare. Alltid kul att glädja någon ;=)

Shoppat.

Efter 7 år så var det dags för det som kvinnor brukar göra varje år, dvs. köpa nya badkläder. Då köpte jag 2 byxor på en gång och har haft dom sen dess. Nu var jag iofs och letade efter shorts, men råkade få ögonen på ett par badshorts som jag gillade.

Om man inte ska döma hunden efter håren, så är jag glad om man inte dömer mannen efter hans badbyxor. Så här står det nämligen i beskrivningen av dom jag köpte på nätet : Tighta badshorts för den som vill steka extra hårt i sommar...ha ha ha. Say no more !

Och om någon får för sig att googla så kan jag säga att jag köpte dom svarta (!),och inte dom rosa...

Långpromenad och massagebehov

Jag fick ett infall i morse som visade sig inte vara så begåvat. Jag fick för mig att jag skulle promenera till mina föräldrar längs med olika cykelleder. 15km enkel resa. Ibland räcker dock inte en positiv inställning till saker och ting långt. Särskilt inte när det gäller att ta sig från A till B om man har mitt lokalsinne.

Jag beväpnade mig med min mp3-spelare och började knalla. Jag tänkte inte heller på att en sån här led inte alltid är så bra skyltad (vem behöver en karta...ha ha ha ? ). Så efter 4-5km var jag följdaktligen helt lost. Hamnade i något bostadsområde i Västertorp och kryssade mellan gatorna. Men som så ofta löser sig problemen och så även denna gång. För helt plötsligt ser jag en skylt med Sverigeleden-märket och jag inser att jag är på banan igen ;=)

Knallar glatt vidare innan jag börjar ana oråd med tanke på att det var längesen jag såg en skylt som bekräftar att jag är på rätt väg. Är lost igen. Jag ringer en kompis som får kolla på kartan var jag är mellan alla skratt. Jag blir bland annat "idiotförklarad". Det visar sig oväntat att jag trots allt är på rätt väg. Efter allt som allt 3h promenad är jag dock framme vid mina föräldrar. Blir otroligt glad när min käre mor har mat redo och jag äter glatt allt som serveras.

Kollar senare på en karta på nätet vart jag har gått och det visar sig att jag förlängde promenaden med x antal kilometer....som ett resultat av mitt irrande. Fanns ju ett antal ställen där jag gick fel och tog en omväg. Som sagt, det var inte alltid så bra skyltat. Ibland var det inte skyltat alls.

Kul att komma till en T-korsning som den här...står ju inte ens åt vilket håll Sverigeleden går ? Även om jag såklart instinktivt ville börja gå mot Trosa så hade det inte hjälpt mig...ha ha ha.

Känner mig inte helt pigg nu av förklarliga skäl och begreppet "lugn hemmakväll" kommer definitivt tillämpas för min del ;=) Kanske inte heller skulle ha bokat in en 7km:s löprunda med kompisen imorrn förmiddag med tanke på hur stela mina ben känns nu. Massage någon ?