Ut med det gamla, in med det nya !

Idag fyller mitt ex år och som vanligt så ringer jag henne på födelsedagen för att gratta henne och få höra hur hon mår. Samtalet känns verkligen helt avslappnat och jag får återigen bekräftat för mig själv att jag är fullständigt klar med vårt förhållande. Det är ingenting som förvånar mig, men det är ändå trevligt att få det bekräftat igen. Som jag nämnt förut tycker jag om henne och bryr mig om henne, men känslor av "det" slaget har jag inte.Eftersom jag ska ner till brorsan om 3.5 vecka och vara där i 8 dagar så bestämde vi oss för att ses. Hon har även köpt en ny hund som hon ska hämta nu på Tisdag och eftersom jag älskar hundar ska det bli skoj att se den nya ;=)

När jag kom hem idag så började jag röja undan en hel del eftersom jag behöver lite mer uttrymme i mina garderober. Längst in i den ena så hittade jag en skokartong som jag tog med mig när jag flyttade tillbaka till Sverige igen. I den har jag alla brev och nallar etc. etc. som jag fick av henne under den tid jag bodde där. Jag fick en klump i magen när jag började bläddra bland dom för det första som jag läste stod det :
...jag vill bara vara med dig igen, känna dina kyssar, känna din hud mot min. Du har lärt mig att känna min kropp på ett sätt som jag inte trodde var möjligt eller visste om mig själv.... Tyvärr kände jag inte på samma sätt, och om sanningen ska fram så njöt jag aldrig av att ha sex med henne fullt ut (förklaring kommer längre ner).

Läste en del andra brev och jag blev rätt rörd av hur fint hon uttryckte sig. Jag kan utan problem medge att tjejer är hyfsat bättre på att uttrycka sig med ord och förmedla det dom känner. För att inte prata om fantasin ! Kan också förstå hur hopplösa tjejer måste tycka att killar är på det här området.

Men det som gjorde störst avtryck i mig är hur "oberörd" jag var vid den tiden då hon skrev en del av dom. Det var nästan skrämmande. När jag läste dom med helt nya ögon nu förstår jag verkligen att hon älskade mig och jag fick dåligt samvete när jag kände hur hon måste ha känt. Jag kan inte ha varit lätt att ha att göra med. Problemet då var att hon redan hade förlorat mig men var fast övertygad om att få mig tillbaka. Hon hade varit med en kille bakom min rygg eftersom hon inte tyckte att vi var ihop när det hände (medans jag tyckte tvärtom). Att hon innan i 4 månader förnekade att hon hade nånting som helst med killen i fråga gjorde inte saken lättare och efter den här händelsen litade jag aldrig på henne fullt ut.

Jag märkte i allafall att den här skokartongen omöjligt kunde föra något positivt med sig så jag gick helt sonika ner till grovsoprummet och kastade allting. Iofs är det inget förvånande då jag alltid gjort så när det tagit slut med gamla ex. Ut med det gamla, in med det nya ! Att jag överhuvudtaget tog med mig skokartongen när jag flyttade tillbaka är överraskande. Hursomhelst har jag har gått vidare nu och har ingen som helst lust att älta och gräva i det förflutna. Det är väl därför också som jag inte skrivit om hela vårt förhållande vilket faktiskt var ursprungliga orsaken till att jag började blogga.

Och jag måste säga, att det känns väldigt bra med skokartongen där den nu är även om det kändes väldigt jobbigt att göra sig av med den. Den innehöll trots allt de finaste breven och kärleksförklaringarna jag fått av en kvinna.

89.8 !

Dagen började mycket bra när jag ringde exet. Hon fyller år idag och jag ville givetvis ringa och gratta henne. Vi pratade säkert i 30min om allt möjligt och det känns så fint att kunna prata med samma jargong som när vi precis lärde känna varandra. Att hon sen blev riktigt glad över att jag ringde gjorde mig gladare också. Även fast det var så länge sen jag gjorde slut känns det att jag bryr mig om hennes välbefinnande och blir glad om hon är glad.

Stack sen iväg och tränade på lunchen och där fick jag ytterligare en sak att glädjas åt. Ställde mig nämligen på en våg vilket jag inte gjort på ett bra tag och den stannade på 89,8kg. Det var säkert 6-7 år sen jag vägde under 90kg senast. Jag började ana "oråd" när jag för någon vecka sedan var tvungen att rensa min garderob och gick igenom alla jeans jag hade. Döm om min förvåning när jag fick på mig ett par som hade storlek 32 i midjan :=) ?? Hade räknat med att få kasta en del, men icke.

Detta med vikten blev jag glad över så jag har firat det ikväll med en pizza, en massa choklad och just nu sitter jag och sippar på en Gin&Tonic...ha ha ha.

Jag skrev om viktminskningen till exet och fick till svar Grattis, nu måste du se ännu yngre ut än tidigare :o) ! Haha hon har onekligen charmen kvar.

Exet - del 2

Så här höll det på ytterligare en månad. Mycket prat/mail. Jag berättade om mina erfarenheter med förhållanden och det var trevligt att prata med någon som verkade förstå mig. Vid det här laget började (till och med jag...) förstå att hon kanske gillade mig lite mer än bara kompis.Själv var jag nog rätt neutral. Även om hon inte var en 10-poängare så hade hon en utstrålning som var sexig och som gjorde henne snygg. Ibland betedde hon sig som en vuxen kvinna, för att i nästa ögonblick få en lurig blick och bli rätt barnslig. Just den kombination tycker jag är riktig charmig/sexig. Fast jag var mest glad över att hon började bli lite mer glad och på bättre humör.
Några dagar innan jag skulle fylla år kysste vi varandra första gången. Vi var hemma hos henne och helt plötsligt stod vi bara nära varandra och man kunde nästan ta på tystnaden som uppstod. Det var en rätt ovanlig situation då vi båda var rätt pratglada av oss.Hursomhelst kände jag inte sådär jättemycket då. Jag tyckte nog det var rätt naturligt. 2 människor som kände sig ganska ensamma och lite vilsna. Inte så konstigt att det blev som det blev i och med att vi kom varandra så nära och hade"lättat" våra hjärtan för varandra.

Dagen efter bokade jag en resa till Paris dit vi skulle åka tillsammans helgen därpå. Det var menat som en överraskning. Men däremellan hade jag födelsedag och hon hade bakat en tårta till mig och lagat mat. Då berättade jag om resan och hon blev jätteglad.

Så var det dags att åka. Hon ville bestämma hotell och det var strunt samma för mig. Även om jag ville ha ett mysigt ställe för vårt första sex...ha ha ha. Vi hade inte gjort något innan men nu visste vi nog båda att det skulle hända. Paris började i vilket fall somhelst inte bra. Vi hamnade på en restaurang efter tågresan och jag var grymt hungrig. Det som är värt att veta är att när jag är hungrig,så är det bäst för alla om jag får i mig mat fort. Jag kan tyvärr få migrän bla. när blodsockret sjunker och den vetskapen kan göra mig rätt stressad. Manlig PMS brukar jag skämta om ;=) Därför var det inte optimalt att sitta i 30min innan vi ens hade fått en meny. Så jag ställde mig helt sonika upp och sa till henne att nu går vi. Hon å sin sida blev asförbannad på mig och började snacka om vår första romantiska helg och så blir du på sånt här humör etc. etc.Jaja tyckte jag. Lätt för dig att snacka som inte behöver ligga till sängs 8h med en fet huvudvärk. Dessutom hade hon ju sett på bussresan i vilket skick jag hamnade i när migränen slog till så jag tyckte hon var helt oförstående.

Nåväl jag tryckte i mig en fet korv vid någon korvmojje innan gick på restaurang. Sedan skiljdes vi åt. Hon skulle träffa någon kompis från sin au-pair tid. Jag å min sida planerade lite för kvällen.Ville ju inte att vi skulle vara osams. Så jag drog till något köpcenter och köpte champagne och ljus innan jag stack till hotellet och sov en sväng. När hon kom hem hade jag fixat till badrummet. Att ta tag runt en tjejs höfter/midja och börja pussa/kyssa henne på halsen är ett väl beprövat knep för att kunna få ens vilja fram...ha ha ha. Som planerat hamnade vi i jacuzzin/badkaret.Champagnen åkte fram och där satt vi och skålade i ett mörkt badrum med fladdrande ljus. Vårt lilla groll var som bortblåst och stämningen var på topp. Romantiken flödade.

Lite senare låg jag i sängen iförd kalsonger. Hon skulle bara "pudra näsan". Det gjorde hon väldigt bra, för helt plötsligt kom hon ut i en vinröd negligé. När jag låg i sängen var jag rätt nervös eftersom jag inte hade haft sex på ganska lång tid (6 mån) innan. Jag hade aldrig haft några problem innan heller men nu skulle jag ju vara med någon som jag tyckte om. Och DET var ännu längre sen. Hursomhelst gick allting strålande och utan några som helst "missöden". Det vari det här läget som jag kände att vi nu är ihop. Berättade för henne efteråt om mitt "celibat" varpå hon svarade Är det sant, det märktes verkligen inte ! Helt rätt svar i det läget ;=) Jag kände mig stolt och nöjd.

Resten av helgen gick finfint. Vi hade jättekul. Mycket sex. Det märktes Mycket sevärdheter. Hon berättade om hur mysigt/speciellt det var när jag höll hennes hand på tunnelbanan. Eller kramade/pussade henne mitt mellan alla människor Jaha tänkte jag, vad är det som är så speciellt med det ? Vad har hon varit med för killar egentligen ?

På Söndagen satte vi oss på tåget för att åka hem och precis i det ögonblicket började kaoset. Hon börjar berätta om sina gamla ex och gamla KK:n. Jag tyckte att det kanske inte var den bästa timingen för det. Precis när vi avslutat vår 1:a weekend tillsammans. Sen börjar hon fråga mig en i sammanhanget massa konstiga frågor, i stil med vilket var ditt bästa sex nånsin i livet etc. etc. Jag fattade verkligen ingenting. Vafan snackar hon om ? var min reaktion. Sen helt plötsligt börjar hon berätta om en speciell kille i ungern. En av hennes KK:n. Den bästa jag haft. Hur kul det var att höra 2 dagar efter vårt första sex behöver jag nog inte förklara. Oavsett hur bra självförtroende man har är det svårt att inte ta en sån grej personligt. Jaja tyckte jag men har du någon kontakt med honom fortfarande ? Varpå hon svarade ja det är klart,man behöver ju inte bryta kontakten med sina kompisar bara för att man skaffar kille . Nä tyckte jag det är klart man inte behöver. Men nu handlade det inte om "vem som helst". Så jag blev hur ledsen som helst och jag kommer fortfarande ihåg hur jag kände att luften gick ur mig. Samtidigt blev jag lite skrämd också. Hon pratade på ett sätt och betedde sig på ett sätt som jag inte sett skymten av innan. Till exempel frågade hon mig vad är det, är det något som inte stämmer ? när det var så uppenbart att jag hade blivit ledsen av det hon sa. Helt utan empati. Hon kan inte ha undgått att se det.

Jag hade nästan lust att dumpa henne på plats. På tåget. En så stark olustkänsla fick jag av hela hennes beteende. Men någonstans malde det i bakhuvudet ta det lugnt och gör inget förhastat. Tänk också på hur jobbigt hon har haft det innan. Bara tanken av att jag skulle tillfoga henne ännu sorg med tanke på det hon hade varit med senaste åren gjorde mig illamående.

Så jag sa inget. Utan satt i princip tyst hela tågresan. Jag hörde att hon pratade, men jag lyssnade inte. Satt bara och tänkte på den där KK:n och vad hon egentligen tyckte om vårt sex. Svalde allt och bara peppade mig själv.

Exet - del 1.

När jag började blogga var syftet att skriva om mina känslor och det som jag upplevde efter att jag gjorde slut med mitt senaste ex. Jag hade berättat om allt till bästisen och ville inte trötta ut honom med ännu mera snack (vilket jag iofs inte gjort).Så min ventil skulle bli bloggen. Men det väckte så mycket negativa känslor när jag började tänka på hela vår story att jag inte orkade skriva ens. Jag skrev ett första inlägg (typ det som kommer nedan ) i min gamla blogg innan det inte blev något mer. Nu känner jag väl inte samma behov av att skriva av mig då jag lämnat allt bakom mig. Det som är mer intressant är hur många av mina nuvarande åsikter som påverkats av det som hände.På många sätt vältes en hel del av min "världsbild" över ända och så mycket som jag begrundat saker under dessa år hade jag inte gjort under hela min livstid innan. Något som jag är mycket tacksam över. Nu när det ligger bakom mig vill säga.

Jag satt på KI och gjorde mitt examensjobb när min bror ringde och sa att han eventuellt hade fixat ett jobb till mig. Det är brådis som fan. Innan jag ens fattade vad som var på gång satt jag plötsligt 170mil hemifrån. Det hade gått 2veckor sen han ringde mig den där dagen. I läget som var i Sverige var det omöjligt att få jobb som ny-exad systemutvecklare. Det gällde bara att få in en fot på arbetsmarknaden så jag tackade ja.

Egentligen ville jag absolute inte flytta. Planen var att jag skulle stanna 6 månader, sen söka mig hemåt igen. Det blev 3 år som hade kunna bli mycket mer om inte allt gått åt pipsvängen. I början kände jag mig så ensam. Att lämna hela sin sociala trygghet är onekligen ett rätt stort steg. Innan dess hade jag levt mitt liv i en väldigt liten bubbla med idrotten och vänner som jag hade känt sen evigheter. Och nu skulle jag börja på mitt första jobb med allt vad det innebär. Dessutom med engelska som språk. Första tiden blevskitjobbig. Det var ett litet företag med 6-8 anställda och då blir det ju så att alla har ett rätt stort ansvar. Jag fick dock 0 introduktion och märkte även att min chef hade 0 stresstålighet. Ingen bra kombination när man är helt ny. Man förväntas prestera på en gång och samtidigt drar man sig för att fråga eftersom man inte ville stöta sig med någon.Hade hemlängtan och åkte också hem var 4-6:e vecka.

4 månader efter att jag hade flyttat skulle det flytta dit en tjej från Ungern. Det var ett lustigt sammanträffande. Min bror var på en minisemester i Budapest och hade där träffat på en tjej som skulle flytta utomlands i Augusti, och vart om inte där vi bodde ;=) ? Dom blev såklart snabbt kompisar och min bror talade varmt om mig. Han ville inte att jag skulle flytta hem igen utan försökte väl "sälja" in mig till henne och på så sätt se till att jag skulle bli kvar ;=) Det kanske låter värre än vad det var...ha ha ha.

Till slut flyttade hon ner och jag blev riktigt glad. Här fanns ju en person som på sätt och vis var i samma sits som mig. Nästan helt ensam i ett nytt land. Hon å sin sida hade flyttat för att komma över ett ex. Vi blev ganska snabbt bra kompisar och umgicks en hel del i början. Hon var inte riktigt min typ så jag gick inte igång på henne. Dessutom ville jag inte ha ett förhållande med någon därnere heller. Planen var ju att flytta hem. Kanske var det p.g.a det som brorsan berättat om mig, men hon anförtrodde sig åt mig snabbt. Berättade privata saker och jag insåg ganska snabbt att det här var en skadad själ som hade haft det tungt senaste åren. Mamman hade plötsligt gått bort i cancer. Hennes drömkille ville inte ha barn vilket gjordeatt hon gjorde slut (för att därefter 2 månader senare göra en annan tjej gravid...). Hon var också otroligt bitter på män. Jag å min sida tog ju snabbt på mig rollen som psykolog som skulle få henne på bättre tankar. Få tillbaka hennes livsgnista. Förklara att alla män inte var svin. Jag hade själv varit singel i ett par år och var full av livsglädje. 2 veckor efter att hon flyttat ner fick hon chockbeskedet att hennes pappa hade fått cancer. Hon åkte hem på en gång till Budapest och kom tillbaka 1 vecka senare. Pappan hade gått bort. Så på 2 år hade hon förlorat båda sina föräldrar och gjort slut med sin kille. Hon var helt förstörd.

Jag tyckte så vansnnigt synd om henne. Hon var ju egentligen en levnadsglad tjej som stött på livets orättvisor. Jag tröstade henne massor och pratade med henne varje dag. Skickade en massa peppande SMS. Jag ville inte att hon skulle tillbringa en massa tid ensam. Vid den här tidpunkten skulle vi åka bort en helg med jobbet på vinprovning och man fick ta med sig sällskap/flickvän/man/fru etcetera. Jag tog med mig henne, för att få henne på andra tankar. Vi delade rum, och sov tillsammans i dubbelsängen. För mig var det då självklart att lägga en arm runt hennes nacke/hals och visa att jag brydde mig om hur hon hade det när vi skulle sova. Morgonen efter hade vi ett litet kuddkrig när hon helt plötsligt "attackerade" mig när jag satt på min sida sängen. Jag tyckte det var härligt att få se henne skratta och le sitt charmiga leende igen. Det var så fint av dig att hålla om mig när vi sov. Till och med när jag vaknade mitt i natten höll du om mig. Jag fattade egentligen inte så mycket vad hon menade. Tyckte det var självklart. Hon sa det på ett sätt som att det hade varit värsta grejen.

När vi skulle åka hem med bussen fick jag en migrän-attack. Bland de värsta i mitt liv. Timingen var inte den bästa. Tillsammans med alla kollegor och deras respektive. Och så den här tjejen som jag bara känt 4-5 veckor. Spydde som en brandspruta och låg helt väck längst bak. Kändes ju inte inte alls pinsamt. Hon satt bredvid mig hela tiden och höll min hand. Yeah we all heard about how much Swedes drinks, but this was well beyond my expectations also sa min chef med glimten i ögat dagen efter. Han var rätt skön när han var på sitt glada humör.

Veckorna efter resan pratade/mailade vi ännu mer. Nu kom det fram att hon verkligen inte litade på killar. Bitterheten lös igenom. Ju mer illa hon pratade om dom, desto mer ville jag bevisa att hon hade fel. Vid den här tiden började jag känna något för henne. På något sätt överensstämde inte det hon sa/berättade med de sidor som jag upplevede. Hon var ju hur omtänksam som helst. Så skör innerst inne. Men ändå stenhård när hon pratade om killar. Gav ett tufft intryck.Mycket av det hon berättade var också främmande för mig. Fattade inte vad hon träffade för killar som bara hade satt på henne. Lovade henne massa saker och sen bara sket i henne fullständigt. Ringde inte. Hörde inte av sig. Skapade bitterhet i henne. Jag har inte stött på en man som du på evigheter och jag börjar undra om du finns på riktigt ? sa hon. Hon tyckte min personlighet var så annorlunda. Jag förstod inte vad hon menade med det här pratet heller. Tyckte mest hon var gullig när hon berättade om hur hon skrattade för sig själv när hon läste mina mail. Det var så kul att höra att hon kunde skratta även när hon var ensam. Sånt tog jag som framsteg. Tydligen var det många stavfel i mina mail. Inte lätt skriva när man inte gått i ungersk skola eller läst ungerska böcker ;=)

Det kom ett mail...

Träffade mitt ex för ett tag sedan som jag skrev om. Det var riktigt trevligt och jag skickade ett mail till henne efteråt. Skrev inget speciellt förutom att jag önskade henne allt det bästa.

Fick svar på det och...den mest bestående känslan efter att ha läst det var att jag har gjort rätt. Det var ingen otrevlig ton alls, däremot ganska anklagande med rätt mycket bitterhet och trångsynthet. De "romantiska" tankarna som kunde komma upp lite då och då i min hjärna, fast jag egentligen visste om att det aldrig skulle ske finns inte längre överhuvudtaget och det känns otroligt skönt. Det faktum att hon också att hon har en ny kille och att jag vet om att hon har det bra gör att jag definitivt har lämnat hela vår historia bakom mig.

Angående brevet. Jag vet själv hur saker och ting var när vi var ihop och hur jag var. Jag är också medveten om att mitt beteende påverkade henne och givetvis tvärtom. Vi var liksom resultatet av den andres handlingar/gärningar och sätt att vara. Men att man 2.5 år efter att det tagit slut inte är kapabel till att få en annan syn på saker och ting är rätt beklakligt. Det är en sak att vara blind när man är mitt i smeten och inte kunna vara logisk, men 2.5 år efteråt...? Dessutom är hon ju enligt egen utsago kär och lycklig, och kanske borde man i allafall DÅ kunna bli mer vidsynt ? Främst för sitt eget främsta så man inte förblir bitter.

Det ironiska i det hela är att alla de sidor hon anklagade/anklagar mig för i brevet, är såna som hon självvalltid haft och som jag saknat hos henne. Till exempel att jag är oförstående, att jag ser allt i svart/vitt, att jag inte försökte förstå hennes dåvarande situation. Jag kan lova er att jag svalde ungefär 1000000ggr mer än jag skulle göra nu just för att jag visste om hur jävligt hon hade haft det innan mig. Jag vet om att jag var sån och förklarade för henne att det var svårt att inte vara sån med tanke på det hon gjorde mot mig. Men det går liksom inte in. Det gjorde inte det då, och det gör det inte idag. Så när jag läser hennes brev, känns det precis som om tiden stått stilla och att hon"pratar" som hon gjorde när vi var ihop.

Det var detta som var den yttersta anledningen till att jag visste att det aldrig skulle funka att bli ihop med henne igen.Att vara ifrån varandra och ge varann lite tid är helt meningslöst såvida man inte tar tag i problemen.Att tro att allt bara ska funka är naivt. Man måste liksom inse sina misstag och arbeta aktivt med att inte hamna i samma hjulspår, och samtidigt försöka förstå den andre. Annars är det garanterat kört. Jag har insett att detta aldrig kommer att ske.

Så jag läser i mailet att det är mitt fel att vi hamnade där vi hamnade. Det är jag som varit trångsynt. Det var jag som valde att göra slut. Det var jag som valde att flytta hem. Allt är mitt fel och hon är såklart offret. Jag ska acceptera/förstå hennes grejer men mina är såklart under alla omständigheter fel. Och så vidare och så vidare. Och det ironiska är som jag skrev ovan, att allt det som hon tyckte fattades hos mig, är det som jag tycker fatta(de)s hos henne.

Helgrapport

Helgen avklarad och den blev riktigt lyckad.

Började med att jag träffade exet. Kände mig rätt nervös måste jag säga, också för att jag inte visste hur hon skulle reagera. Hann tänka ungefär 5000 tankar och blev påmind om ytterligare typ 3000 när jag gick promenerade de 10 minuterna till hennes lägenhet. Ringde på dörrklockan, hon öppnade och vi hann knappt hålla om varandra innan jag kände tårarna komma.

Jag vet inte hur länge vi höll om varandra, men i såna där ögonblick känns det som att tiden står stilla. Ord behövde inte sägas, känslan i den djupa långa kramen och strykningarna i varandras hår sa det mesta. Det var en fin känsla.

Efter kramandet hälsade/kramade jag på hennes hund innan vi åkte ut till stallet alla 3 och tittade till hennes häst (jag har en skum förmåga att träffa tjejer med hästar ?). Sen tog vi en promenad och åkte till någon affär där hon skulle köpa något till hästen.

Och helt plötsligt kändes det som det gjorde för många år sedan, innan allt strul började.Skojade med varandra. Körde gamla skämt, framförallt den om att hon börjat få gråa hårstrån vilket föranledde en snabb blick i en spegel. Självklart har hon såklart inte ens en tillstymmelse till det.Resultat av detta blev som vanligt en "smäll" på axeln, eller på låret om vi satt i bilen när hon såg mitt skratt och insåg att jag "lurat" henne...igen ;=)

Vi pratade med varandra på ett sätt som om vi aldrig hade haft ett endaste gräl. Som vanligt var det något med mina kläder som hon rättade till, typ ett hårstrå på min tröja och att min skjortkrage inte var vikt korrekt. Gulligt det här med tjejer och deras ompysslande.

Men det fanns en stor skillnad, och det är att hon har pojkvän. Nånting som jag faktiskt tycker är rätt skönt. Särskilt i och med att det var jag som gjorde slut. Som jag skrev i en kommentar på en blogg så är nog känslan av att ha sårat en tjej bland det värsta en kille kan ha. Att veta att man är orsaken till hennes tårar. Oavsett hur vi haft det och vad hon/jag/vi gjort mot varandra är hon en av de mest omtänksamma och kärleksfulla tjejerna jag träffat och jag önskar henne det allra bästa.För min egen del känns också vetskapen om att hon har det bra och att någon tar hand om henne mycket viktig. Att bli av med en del av det dåliga samvetet jag haft är också onekligen skönt.

Vi firade också min födelsedag med en av de galnaste festerna jag varit på på länge i Lördags. Några partners till min bror skulle ha nyinvigning av deras bar och hela ligan drog dit. Det var en sån där magisk kväll när tiden bara flyger iväg. Hade en skön flirt med en bartender. Träffade på mycket folk jag kände och vet inte hur många kramar/pussar jag fick. Det startades tom.någon insamling för att jag skulle flytta tillbaka...ha ha ha. Härligt när människor blir lite kramiga och omtänksamma av alkohol. Oturligt nog för mig var det många som ville gratulera mig med en shot/drink så jag fick i mig en anselig mängd alkohol också. Tur att jag var smart att dricka vatten däremellan. Helt plötsligt skulle baren stänga och jag fattade ingenting. Vi hade ju knappt varit där..trodde jag innan jag såg att klockan var 7.00 på morgonen.

Flörten måste jag berätta lite om. Vi hade förfest på brorsans bar då det kom in en kompis till mig och brorsan med en tjej. Jag var helt säker på att det var kompisens flickvän. Således hälsade jag på henne med ett stort leende och kindpuss. Hon hälsade likadant och vi stod och pratade som om vi känt varandra ett tag innan jag börjar fundera...har jag verkligen träffat den här tjejen förut? Som jag nämnt är ju mitt minne när det gäller ansikten inte den bästa. Således visade det sig att det inte var hans tjej och att vi aldrig setts innan. Hon måste ju undrat vad jag var för stolle som hälsade på henne som jag gjorde...ha ha ha.

Fick också en mängd gratulationer på Facebook, via sms och mail. Även om jag inte tycker det är så kul att fylla år nuförtiden gjorde den stora mängd uppskattning att det kändes ok den här gången ;=)

Möte med mitt förflutna.

Ska ner med Kanadensaren och hälsa på min brorsa.

Ska träffa en speciell person också. Första gången sen September 2006. Som ville ha barn med mig även fast jag gjort slut. Som ville flytta med mig tillbaka till Sverige. Kvinnan som sårat mig mer än någon annan. Kvinnan som jag sårat mer än någon annan. I princip den enda människan som jag sårat. Otur för mig och för henne att det är den Kvinna som älskat mig mer än någon annan.

Jag kan redan nu säga, att det kommer bli en av de mest känslomässiga dagarna i mitt liv.

Tänk på mig runt 12.45 imorgon.

Bloggen lär vila till efter helgen.

Händelserik vecka

Det har varit dåligt med uppdateringar senaste veckan. Främst p.g.a att jag sitter ute hos kunden och har inte samma tid att läsa/kommentera/skriva bloggarna :=)

Jag var ju lite missnöjd med vissa delar av intervjuerna jag gjorde Fredagen för 9 dagar sen. Tänker främst på de tekniska redovisningar. Den känslan ville jag inte ha igen, så till intervjuerna i förrgår hade jag förberett mig rejält på den punkten. Skissade ett gäng A4-papper med detaljerade beskrivningar. Träffade som väntat 2 nya personer och...tror ni jag fick en enda fråga som hade med teknik att göra :=) ?? Hursomhelst så berättade min gode vän (som jobbar där) att dom också hade varit nöjda och att han skulle bli förvånad om jag inte blev erbjuden jobbet. Få se om dom godtar mina villkor dock...Senast mitten av kommande vecka ska jag få besked.

Det roligaste som hänt sen senast var en födelsedagsfest jag var på igår hos Kanadensaren. Skönt att inte behöva gå ut när det är lönehelg, då det brukar vara hyfsat mycket folk ute. Det var i allafall ett klassiskt homeparty a la 90-tal där spriten flödade och med folk som hånglade lite varstans. Köket, soffan, sovrummet och tom. på en toalett inlåsta...ha ha ha. Jag tänker dock inte avslöja vilken plats av de uppräknade jag befann mig på ;=) Kanadensaren hade också plockat fram sitt Nintendo Wii och det var sjukt populärt både bland det kvinnliga och manliga könet.

Snackade också med min brorsa igår klockan 20 igår och han hade precis vaknat. Hade tydligen varit ett helt galet drag på festen med det Ungerska temat som de hade haft. Känns lite surt att ha missat det. Kunde dock inte låta bli att småle lite åt det faktum att vår kompis som hade åkt dit från Budapest fick agera "psykolog" när både Z och exet växelvis lättade sina hjärtan för honom. Likadant var det när vi var hos brorsan senast och skulle iväg med flygbussen 06.00. Då hade brorsans dåvarande tjej hade bråkat med honom och behövde prata. Jag kunde inte eftersom jag var tvungen att ta flygbussen 06.00 medans vår kompis kunde ta den som gick 07.00 också :=) Han var inte helt nöjd med att sitta där på morgonkvisten och lyssna...ha ha.

Själv "älskar" jag verkligen när jag är på partyhumör och någon i berusat tillstånd får för sig att ha ett deeptalk. Det jag smålog åt är att han är en sån där snäll kille som sitter där tills tjejen pratat av sig...vilket kan ta vääääldigt lång tid ibland :=)

Det kom ett mail...

Tänkte skriva ett inlägg om det trevliga helgen, men det får vänta. Fick nämligen ett mail av mitt ex igår där hon skrev att om jag kommer på min brorsas fest så måste hon och jag ses innan. Hon ska nämligen också dit. Verkar ju bli bra "line-up" för min del... Pussycat,Z ,mitt ex och till det ett par wildcards.

Självklart förstår jag mitt ex. Tänker precis som hon. Vore ju helt absurt att efter 26månader utan att ha setts låtsas som om ingenting hänt och bara "råka" ses på en bar. Bara tanken på att vi ska ses gjorde att jag kom ur balans. Det kommer gråtas. En hel del. Men jag tror faktiskt att hon och jag måste ses innan hon/jag kan gå vidare helt och hållet. Vi skiljdes på ett abrupt sätt som kändes hemskt både för mig och henne.

Sen mailade vi lite grann. Hon är livrädd för att ses, för hon vet inte vad det kommer få för konsekvenser för henne. Hon säger att hon är tillräckligt stark nu för att ses, för att i nästa mening säga att hon kanske avstår från att ses i allafall. Jag å min sida vet hur jobbigt det kommer bli att se henne gråta, då jag sett henne göra det alltför ofta. Pallar helt enkelt inte med att stå där maktlös och inte kunna göra/säga det hon behöver för att må bra, som så många gånger förr.

Sen är det ju det här med att hon träffat en ny kille. Jag önskar henne allt gott och vill inte riva upp gamla sår nu när hon gått vidare(?). Hon är en extrem känslomänniska och nostalgiker och någonstans rimmar hennes ord i bakhuvudet; "jag har drömt så många gånger att du kommer hit, ringer på min dörr och sen kramar mig och säger att det är vi två nu". Jag behöver ingen bekräftelse på att hon "tycker om mig". Vill inte röra till det i hennes huvud. Behöver mer en försäkran om att hon verkligen har det bra och att hennes kille tar väl hand om henne. Fast redan nu tvivlar jag på det här scenariot. Är rädd att jag kommer göra mer skada än nytta. Samtidigt skriver hon att hon tycker det känns helt absurt om vi inte skulle ses något mer, vilket jag också instämmer i.

Men vi får se om jag åker ner överhuvudtaget.