Det är inte som det låter

Var och tränade i veckan med en fd. kollega och i omklädningsrummet efteråt ägde följande dialog rum där han började:
- Jag tänkte duscha här.
- Ok, jag duschar nog hemma
- Åh det låter mycket bra, jag hänger på.

Jag började skratta rätt högt för jag förstod att han syftade på att vi då kunde gå tillsammans en bit mot tunnelbanan...men insåg hur det lät i de andras öron i omklädningsrummet...ha ha ha.

Känslomässig vecka

Det har varit en väldigt omtumlande vecka som har innehållit så mycket olika känslor att jag knappt vet vad som är bak eller fram. Jag känner mig helt slut, trots att jag inte gjort tränat eller ens varit och festat. Fick ett mail från chefen i förrgår där min kollega enligt utsago för första gången nu kan sitta i rullstor efter sin hjärnblödning. Han kommunicerar genom att nicka på huvudet och klämma åt handen och tar gärna emot besök. Jag vet inte vad jag ska säga. Det är så sjukt hemskt och man får hoppas att han repar sig. Det tillståndet som han är i nu kanske iofs är det "vanliga" när man precis kvicknat till ?

Sen har jag även hunnit med att buda på en lägenhet. Mitt sista bud la jag in 1 dygn efter det senaste och jag sa till mig själv att om det blir en höjning till så drar jag mig ur. Den höjningen kom sen som ett brev på posten. Det är rätt intressant hur man påverkas när man är mitt i en budgivning. Att koncentrera sig på jobbet är i princip helt omöjligt.

Direkt efter den där höjningen i Onsdags skulle jag visa några lägenheter till en kollega som också är på jakt. Jag hade kollat in dom innan och såg att det var nyproduktion och därmed troligtvis skulle bli för dyra. Sen när vi satt vid min dator såg jag att det var fastpris på dom och då blev utgångspunkten helt annan. Så jag ringde mäklaren angående en lägenhet vid lunch och bokade privat visning senare på eftermiddagen. Till saken hör också att det var "först till kvarn" och alltså ingen budgivning. Lite besviken blev jag när jag kom fram och såg att planlösningen var som hej kom och hjälp mig. Inte en enda rät vinkel i hela lägenheten typ (hur lätt är det att möblera ?) och ett minimalt sovrum.

Så jag var på väg därifrån innan jag frågade honom om han inte hade någon annan som kunde vara av intresse. Fick se en lägenhet, eller rättare sagt, det som skulle bli en lägenhet då det i princip bara var betong överallt.

Åkte sen hem till päronen på kvällen och såg att det 1 dygn efter att dom hade lagts ut på nätet, redan hade sålts 6 lägenheter (!). Så det var ju till att bestämma sig rätt fort och efter samråd med föräldrarna och frågestund med mäklaren så bestämde jag mig för att köpa.

Så jag har varit helt tagen känslomässigt. Det har varit allt från att byggfirman ska gå i konkurs till att mäklaren ska sjappa med mina pengar. Har kollat upp både fastighetsbyrån/mäklaren/byggföretaget via Google och Flashback...ha ha ha. Fatta hur sjukt det är att se nånting i 5-10min och sen vara redo att punga ut med miljoner ? Jag som i vanliga fall aldrig har sömnproblem vaknade kl 5 på morgonen både i Fredags och igår när jag skulle skriva kontraktet. Snacka om att jag haft typ 1 miljon tankar och scenarior i skallen

Men jag tror innerst inne att jag gjort en bra affär. Av de 10-12 budgivningarna jag har följt är det inte många som har gått under 60000kr/kvm och den här får jag köpa loss för runt 56 500kr/kvm. Att det dessutom är nyproduktion med låg avgift och en planlösning som jag gillar (öppet mellan kök och vardagsrum) gör att det känns rätt även om det känns rätt läskigt också.

Tråkigheter

Så blev man återigen påmind om hur skört livet kan vara.I torsdags fick jag reda på att en kollega till mig dagen innan hade åkt på en stroke på kontoret. 42 år gammal och nu nedsövd med ett kritiskt tillstånd. Det är SÅ sjukt att jag 2h innan när vi fikade såg honom gå förbi oss och allt verkade normalt.

Men det som jag funderat mest på i efterhand är hur otroligt orättvist livet är. Detta liv som kan vara så otroligt vackert och underbart i och med allt det fantastiska som man kan göra och uppleva. Jag blir frustrerad när jag tänker på att det finns så många människor som aldrig får uppleva detta. Jag blir frustrerad när jag hör/ser om människor som råkar illa ut eller vars hela liv är en kamp, när man vet vilken inneboende potential människor har inom sig och vilken lycka man har potential att uppleva.

Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrr

Tänkte skriva en lång rapport om den gångna veckan men ikväll har inte mycket gått som jag planerat ;=) Eftermiddagen började dock bra. Åkte iväg och tränade och eftersom jag inte kan träna imorgon p.g.a konferens så körde jag både dagens och morgondagens träning på en gång. Var dock rätt seg och bara längtade tills jag var färdig med passet. Då skulle jag minsann laga min favoriträtt och sen sätta mig med laptopen i knät och läsa/kommentera era blogger, söka lägenheter till helgen och skriva ett inlägg själv och bara slappa.

När jag kommer hem märker jag att det är elavbrott(!) i hela min lägenhet. Det innebär ingen TV, inget internet och framförallt ett riktigt mörker. Förutom köket då där allt funkade. Och Gudarna ska vara glada att just det fungerade för är det någon gång jag kan få PMS så är det när jag är hungrig, vilket jag blir rätt fort efter träning. Jag hade INTE blivit glad om jag inte kunnat laga mat.

Men för ca 10min så tändes plötsligt en hel del lampor i lägenheten, tv:n åkte på och internet fungerade igen. Men nu är jag alldeles för trött för att göra nånting av det jag planerade så det får vänta. Det enda jag har i sikte nu är sömn.

Sökandet går vidare.

De 2 lägenhetsvisningarna jag var på i helgen var verkligen vitt skilda. Ena lägenheten såg ut som hej kom och hjälp mig och den andra var riktigt fin. La tom. ett bud på den innan magkänslan sa till mig att den här lägenheten vill jag verkligen inte ha. Den dög alla gånger, men det är inte gott nog. Det som främst fick mig att backa var planlösningen. Jag tycker att det är riktigt snyggt med öppna ytor och speciellt om köket och vardagsrummet är öppet med någon slags bardisk som avgränsare. Att lägenheten dessutom inte låg i Vasastan eller Kungsholmen var ytterligare ett minus som fick mig att backa. Men men, det är bara att ta nya tag nu i helgen.

Däremot så köpte jag mitt livs dyraste par jeans istället...1300kr(!) som säkert inte är någonting speciellt för er...ha ha ha ;=) Bröt ytterligare en barriär då jag köpte ett par bruna lågskor (har aldrig haft såna) som är riktigt nice faktiskt.

Det som dock känns riktigt bra är att jag inte har den här köphetsen att jag MÅSTE köpa till varje pris. Det ska verkligen kännas rätt. Kanske kommer sånt här med åldern, för jag känner likadant angående andra viktiga områden, som t.ex. förhållanden (även om jag f.n tycker det är helt ok att vara singel). Nog stämmer det att man blir kräsen med åren.

Apropå "förhållanden" hände en rätt kul grej. Stötte på en manlig kollega med en vän( kalla honom Mr.X) på krogen (Fröken Svensson, jag tror det var Lemon, men kan ha varit Lokal ;=)) Hursomhelst pratade jag med en främmande tjej därinne och eftersom jag tycker det är intressant att veta hur tjejers funderingar går föreslog jag för henne att hon skulle peka ut 2 killar där 1)En var någon hon skulle vilja ha ett ONS med 2)En hon tyckte såg ut som pojkvänsmaterial.

Det roliga var att hon pekade ut Mr.X som ONS killen ;=) Men det får du självklart inte säga till honom sa hon till mig. Nä givetvis inte svarade jag...och berättade det såklart för honom på en gång när hon gick på toa...ha ha ha. Han såg rätt nöjd ut när jag förklarade för honom.

Jag hade glömt bort hela historien tills den dag då jag sprang på kollegan på jobbet som berättade att Mr.X hade börjat limma på henne och att dom senare haft sex. Kollegan berättade vidare att det roligaste var när hon i efterhand berättade för Mr.X att han var den som hon helst ville ha ett ONS med och hur Mr.X då hade spelat jätteförvånad i stil med nääää är det saaaant ? Vad roligt !.

Jag och kollegan hade rätt kul åt det hela och var rätt ense om att det är bra att låte tjejer TRO att det alltid är dom som styr och ställer och planerar...hi hi hi.

Ödet

När man läser böcker skrivna av "kloka" människor som har med vår tillvaro att göra så nämns ofta Universum. Det kan vara i stil med att "universum verkar alltid till ditt bästa, om du bara iakttar det som händer runtomkring dig". Begreppet kallas synkrodestinitet. Deepak Chopra pratar om det här i den bok jag läser just nu och även om det låter lagom flummigt och abstrakt är min upplevelse är att det stämmer väldigt bra. Det har hänt en del saker på sistone som jag tycker är rätt anmärkningsvärda.

Jag skrev t.ex i våras om att jag funderade på att köpa lägenhet. Inte alls sådär konkret utan mer att tanken hade slagit mig. Tänkte inte mer på det fram tills för cirka 1 månad sen då jag hörde talas om den nya lagen som skulle träda i kraft den 1:a Oktober (i förrgår) som säger att man vid bostadsköp kan låna upp till 85% av köpeskillingen (tidigare fanns det en del låneinstitut som lånade upp till 95% även om det vanligaste var 90%). Ja det var ju kul tänkte jag. Ska man köpa en lägenhet för 3miljoner ska man alltså hosta upp 450 000kr i kontantinsats. Dom pengarna har inte jag på ett konto och eftersom jag bor i en hyresrätt så har jag inte såna pengar investerade i en tidigare lägenhet heller.

Den där nya lagen kändes sådär kul. I princip skulle man få spara X antal år för att få ihop dom pengarna. Men...och nu kommer det stora men:et....När jag skrev inlägget som jag länkar till ovan i Juni så ansökte jag och fick även ett lånelöfte på 3 miljoner. Vet inte ens varför jag ansökte eftersom jag som sagt inte hade konkreta planer på att köpa. Har ingen aning om heller varför jag sökte på just den summan ?

När jag tittade närmare på lönelöftet så var det 95% jag kunde låna till. Dessutom såg jag något datum på löftet som sa att det gällde till 8:e November...hmmmm....Jag ringde upp banken och frågade huruvida det här fortfarande gäller med tanke på lagen som träder i kraft 1/10. Fick till svar att de som gjort ansökan om lånelöfte innan ett visst datum kunde använda det tills det gick ut.

Så för att återknyta till det här med synkrodestiniteten så är den här storyn ett rätt bra exempel för min del. Det är så många slumpmässiga tankar/val/handlingar från min sida som ser helt ologiska ut en och en, men som tillsammans leder till en konkret möjlighet.

För att göra en lång historia kort, så gäller att om jag vill köpa lägenhet så är det rätt bråttom ;=) Deadlinen går som sagt ut den 8:e November så det känns lite som nu eller aldrig om jag ska in på marknaden.

Å andra sidan tänker jag såhär; hittar jag ingenting att köpa eller bestämmer mig för att inte köpa så har det säkert en mening också. På något vis är jag ocksp ganska säker på att allt kommer lösa sig till det bästa för min del. Jag lägger mitt öde i händerna på "Universum"..he he he.

Så idag är the main plan att jag ska iväg på visningar ;=) !