Ja vad säger man...ni hade rätt...igen ;=) ! Jobbet är mitt ! Om jag nu vill ha det..he he. Men det vill jag nog. Inte för att jag är en karriärmänniska, men detta jobb är nog bättre på alla sätt när det gäller den biten. Detta jobb blir en nyttig erfarenhet om jag nu får för mig att flytta utomlands igen.
Annars ser jag fram emot mina vänner från Ungern och min brorsa som kommer hit och hälsar på. De kommer ikväll från olika håll. Lägenheten lär väl se ut som en flyktingförläggning men det får man ta. Alla ( förutom jag) är riktiga fiskenördar men jag har lovat att följa med imorgon. Ska ut i skärgården nånstans och för min del blir det mer avkoppling än jakt efter fiskar. Det är så fin natur och avslappnande miljö att bara det räcker för att man ska känna sig harmonisk. Dessutom brukar jag få störst fisk, vilket är helt logiskt eftersom jag är absolut sämst av oss på att fiska men alltid har mest tur :=) Förra året skickade jag upp mitt drag på taket till en villa(!) och blev rätteligen hyfsat tråkad, för att sen 5min senare dra upp en gädda på typ 8kg...ha ha ha. Tro inte att min käft glappade stup i kvarten efter det ;=)
Sånt här fiske är faktiskt annars riktigt kul ! 4 grabbar, utrustade med whiskey/matsäck/kaffe och fiskespön. Kläderna man har på sig är av sorten att man helst inte träffar på någon man känner, men eftersom jag avskyr att frysa så kan folk garva bäst dom vill ;=) ! Det blir typ skoteroverall och mössa med öronlappar. Fryser jag så lär väl i allafall whiskey:n värma. Annat var det på Tobago när jag satt i ett par badbyxor och fick hoppa i med jämna mellanrum för att svalka sig.
Ska läsa era bloggar när jag får tid och självklart ta mig tid att svara på era kommentarer. Jag har inte glömt bort någon av er, bara så ni vet ;=) Lite stressigt nu bara.
torsdag 30 oktober 2008
måndag 27 oktober 2008
Meningen med livet.
En sak som många jag tror många inte vet om när det gäller mig är att jag alltid varit intresserad av religioner och livsåskådningar. Detta är ett väldigt personligt ämne för mig, och inget jag diskuterar till höger och vänster utan endast med sådana jag har stort förtroende för och som jag vet har ett intresse av att diskutera det också. Tunga frågor som får mig att tänka efter och reflektera över min tillvaro har jag alltid gillat. För att klargöra en sak direkt så är jag inte religiös på något sätt.
Rubrikfrågan är intressant såtillvida att det knappast finns en enda människa som inte tänkt på den någon gång men även hur folks svar på frågan ändrats under livets gång. Ju fler erfarenheter man samlar på sig, desto mer kunskap får man och därmed en bredare bas att uttrycka sin ståndpunkt från. Jag är inte heller så säker på att det finns ett entydigt svar på frågan och kontentan av det blir att det för mig inte är intressant att alla ska ha samma svar som mig (dvs. tro samma sak) utan vad som gjort att dom tror det dom tror. Just nu läser jag en otroligt intressant bok där författaren svarar på den här frågan ur sitt perspektiv och ger ett synnerligen intressant svar :
"Jag skulle vilja att mitt liv gick ut på att uttrycka och uppleva den del av mig som jag älskar mest. Den del av mig som är medkänsla och tålamod och generositet och hjälpande. Den del av mig som är klok och vis, förlåtande och...kärlek".
När jag tänker efter så känner jag att den här mannen har slagit huvudet på spiken. Kanske tycker annorlunda om 10år,men just nu känns det helt rätt.
För visst är det en sak att veta hur man är, men en helt annan sak att uppleva det ? Till exempel, det hjälper inte mig så mycket att jag vet om att jag är mycket kärleksfull, om jag inte har någon som jag kan ge min kärlek till ? Att få överraska, visa omtanke och älska. Man vill ju uppleva, och inte bara veta om ! Är det månne detta de kloka människorna syftar på när det säger att den största glädjen ligger i att ge ? Tänkvärt.
Kanske är det därför som människor ofta tycker att "få barn" är det största som finns i livet ? Helt plötsligt har man någon som man kan ge allt det där man innerst vill gränslöst, utan att riskera att bli sårad. Man har någon där man kan ge uttryck för all "generositet....klokhet...förståelse". Det vill säga många sidor hos sig som man tycker om, allt samlat i en punkt ;=)
Kanske är det därför det är så tråkigt och ledsamt att vara ensam om man inte vill ? Man vet hur mycket man vill ge...men man har inte någon att ge det till ? Återigen, vetskapen om att man kan ge är en klen tröst om man inte får uppleva.
Om man har detta i åtanke, kan man använda det praktiskt också om man träffar någon. Är det en person där man inte kan få ge uttryck för de sidor man tycker om mest hos sig själv, kanske man borde inse att den personen inte är rätt för en istället för att försöka "göra om en"....kanske något för tjejer speciellt att tänka på...he he he.
Läser en hel del kvinnliga bloggar där dom får höra allehanda förklaringar från killar. Läste en tjej som fick höra saker i stil med "du går för starkt in i det här/ du satsar för mycket från början". Eller tjejen som jagar killen som egentligen är helt fel för henne, som inte tillgodoser några av hennes innersta behov. Dömt att misslyckas. Det sorgliga är om hon börjar definiera sig själv utifrån vad andra tycker och för att passa in så anpassar hon sin personlighet till något som hon egentligen inte är. Finns som sagt många exempel på detta och det är lite sorgligt när dom egentligen är hur fina tjejer som helst och en sån som många skulle vilja träffa.
Avslutningsvis. Jag tror det är av yttersta vikt att inte glömma bort vem man egentligen är, och sträva efter förhållanden (med vänner/kompisar etc) och situationer/upplevelser där man kan uttryck för sitt innersta jag. Det ligger mer visdom än man tror i "att vara sig själv".
Rubrikfrågan är intressant såtillvida att det knappast finns en enda människa som inte tänkt på den någon gång men även hur folks svar på frågan ändrats under livets gång. Ju fler erfarenheter man samlar på sig, desto mer kunskap får man och därmed en bredare bas att uttrycka sin ståndpunkt från. Jag är inte heller så säker på att det finns ett entydigt svar på frågan och kontentan av det blir att det för mig inte är intressant att alla ska ha samma svar som mig (dvs. tro samma sak) utan vad som gjort att dom tror det dom tror. Just nu läser jag en otroligt intressant bok där författaren svarar på den här frågan ur sitt perspektiv och ger ett synnerligen intressant svar :
"Jag skulle vilja att mitt liv gick ut på att uttrycka och uppleva den del av mig som jag älskar mest. Den del av mig som är medkänsla och tålamod och generositet och hjälpande. Den del av mig som är klok och vis, förlåtande och...kärlek".
När jag tänker efter så känner jag att den här mannen har slagit huvudet på spiken. Kanske tycker annorlunda om 10år,men just nu känns det helt rätt.
För visst är det en sak att veta hur man är, men en helt annan sak att uppleva det ? Till exempel, det hjälper inte mig så mycket att jag vet om att jag är mycket kärleksfull, om jag inte har någon som jag kan ge min kärlek till ? Att få överraska, visa omtanke och älska. Man vill ju uppleva, och inte bara veta om ! Är det månne detta de kloka människorna syftar på när det säger att den största glädjen ligger i att ge ? Tänkvärt.
Kanske är det därför som människor ofta tycker att "få barn" är det största som finns i livet ? Helt plötsligt har man någon som man kan ge allt det där man innerst vill gränslöst, utan att riskera att bli sårad. Man har någon där man kan ge uttryck för all "generositet....klokhet...förståelse". Det vill säga många sidor hos sig som man tycker om, allt samlat i en punkt ;=)
Kanske är det därför det är så tråkigt och ledsamt att vara ensam om man inte vill ? Man vet hur mycket man vill ge...men man har inte någon att ge det till ? Återigen, vetskapen om att man kan ge är en klen tröst om man inte får uppleva.
Om man har detta i åtanke, kan man använda det praktiskt också om man träffar någon. Är det en person där man inte kan få ge uttryck för de sidor man tycker om mest hos sig själv, kanske man borde inse att den personen inte är rätt för en istället för att försöka "göra om en"....kanske något för tjejer speciellt att tänka på...he he he.
Läser en hel del kvinnliga bloggar där dom får höra allehanda förklaringar från killar. Läste en tjej som fick höra saker i stil med "du går för starkt in i det här/ du satsar för mycket från början". Eller tjejen som jagar killen som egentligen är helt fel för henne, som inte tillgodoser några av hennes innersta behov. Dömt att misslyckas. Det sorgliga är om hon börjar definiera sig själv utifrån vad andra tycker och för att passa in så anpassar hon sin personlighet till något som hon egentligen inte är. Finns som sagt många exempel på detta och det är lite sorgligt när dom egentligen är hur fina tjejer som helst och en sån som många skulle vilja träffa.
Avslutningsvis. Jag tror det är av yttersta vikt att inte glömma bort vem man egentligen är, och sträva efter förhållanden (med vänner/kompisar etc) och situationer/upplevelser där man kan uttryck för sitt innersta jag. Det ligger mer visdom än man tror i "att vara sig själv".
söndag 26 oktober 2008
Händelserik vecka
Det har varit dåligt med uppdateringar senaste veckan. Främst p.g.a att jag sitter ute hos kunden och har inte samma tid att läsa/kommentera/skriva bloggarna :=)
Jag var ju lite missnöjd med vissa delar av intervjuerna jag gjorde Fredagen för 9 dagar sen. Tänker främst på de tekniska redovisningar. Den känslan ville jag inte ha igen, så till intervjuerna i förrgår hade jag förberett mig rejält på den punkten. Skissade ett gäng A4-papper med detaljerade beskrivningar. Träffade som väntat 2 nya personer och...tror ni jag fick en enda fråga som hade med teknik att göra :=) ?? Hursomhelst så berättade min gode vän (som jobbar där) att dom också hade varit nöjda och att han skulle bli förvånad om jag inte blev erbjuden jobbet. Få se om dom godtar mina villkor dock...Senast mitten av kommande vecka ska jag få besked.
Det roligaste som hänt sen senast var en födelsedagsfest jag var på igår hos Kanadensaren. Skönt att inte behöva gå ut när det är lönehelg, då det brukar vara hyfsat mycket folk ute. Det var i allafall ett klassiskt homeparty a la 90-tal där spriten flödade och med folk som hånglade lite varstans. Köket, soffan, sovrummet och tom. på en toalett inlåsta...ha ha ha. Jag tänker dock inte avslöja vilken plats av de uppräknade jag befann mig på ;=) Kanadensaren hade också plockat fram sitt Nintendo Wii och det var sjukt populärt både bland det kvinnliga och manliga könet.
Snackade också med min brorsa igår klockan 20 igår och han hade precis vaknat. Hade tydligen varit ett helt galet drag på festen med det Ungerska temat som de hade haft. Känns lite surt att ha missat det. Kunde dock inte låta bli att småle lite åt det faktum att vår kompis som hade åkt dit från Budapest fick agera "psykolog" när både Z och exet växelvis lättade sina hjärtan för honom. Likadant var det när vi var hos brorsan senast och skulle iväg med flygbussen 06.00. Då hade brorsans dåvarande tjej hade bråkat med honom och behövde prata. Jag kunde inte eftersom jag var tvungen att ta flygbussen 06.00 medans vår kompis kunde ta den som gick 07.00 också :=) Han var inte helt nöjd med att sitta där på morgonkvisten och lyssna...ha ha.
Själv "älskar" jag verkligen när jag är på partyhumör och någon i berusat tillstånd får för sig att ha ett deeptalk. Det jag smålog åt är att han är en sån där snäll kille som sitter där tills tjejen pratat av sig...vilket kan ta vääääldigt lång tid ibland :=)
Jag var ju lite missnöjd med vissa delar av intervjuerna jag gjorde Fredagen för 9 dagar sen. Tänker främst på de tekniska redovisningar. Den känslan ville jag inte ha igen, så till intervjuerna i förrgår hade jag förberett mig rejält på den punkten. Skissade ett gäng A4-papper med detaljerade beskrivningar. Träffade som väntat 2 nya personer och...tror ni jag fick en enda fråga som hade med teknik att göra :=) ?? Hursomhelst så berättade min gode vän (som jobbar där) att dom också hade varit nöjda och att han skulle bli förvånad om jag inte blev erbjuden jobbet. Få se om dom godtar mina villkor dock...Senast mitten av kommande vecka ska jag få besked.
Det roligaste som hänt sen senast var en födelsedagsfest jag var på igår hos Kanadensaren. Skönt att inte behöva gå ut när det är lönehelg, då det brukar vara hyfsat mycket folk ute. Det var i allafall ett klassiskt homeparty a la 90-tal där spriten flödade och med folk som hånglade lite varstans. Köket, soffan, sovrummet och tom. på en toalett inlåsta...ha ha ha. Jag tänker dock inte avslöja vilken plats av de uppräknade jag befann mig på ;=) Kanadensaren hade också plockat fram sitt Nintendo Wii och det var sjukt populärt både bland det kvinnliga och manliga könet.
Snackade också med min brorsa igår klockan 20 igår och han hade precis vaknat. Hade tydligen varit ett helt galet drag på festen med det Ungerska temat som de hade haft. Känns lite surt att ha missat det. Kunde dock inte låta bli att småle lite åt det faktum att vår kompis som hade åkt dit från Budapest fick agera "psykolog" när både Z och exet växelvis lättade sina hjärtan för honom. Likadant var det när vi var hos brorsan senast och skulle iväg med flygbussen 06.00. Då hade brorsans dåvarande tjej hade bråkat med honom och behövde prata. Jag kunde inte eftersom jag var tvungen att ta flygbussen 06.00 medans vår kompis kunde ta den som gick 07.00 också :=) Han var inte helt nöjd med att sitta där på morgonkvisten och lyssna...ha ha.
Själv "älskar" jag verkligen när jag är på partyhumör och någon i berusat tillstånd får för sig att ha ett deeptalk. Det jag smålog åt är att han är en sån där snäll kille som sitter där tills tjejen pratat av sig...vilket kan ta vääääldigt lång tid ibland :=)
onsdag 22 oktober 2008
Bra vecka so far
Denna dag har börjat riktigt trevligt! Kom in till jobbet i morse varpå en kvinnlig kollega säger "Det är omöjligt att inte bli glad när du kommer in, alltid leende och glad. Det är så roligt att jobba med dig". Blev väldigt häpen och gav henne en stor kram, och då var det hennes tur att se förvånad ut...ha ha ha. Kul att få höra så där snälla ord och jag blev riktigt glad! Låt inte fantasin skena iväg nu,det är ingen tjej som jag är intresserad av på ett sånt sätt :=)
Som vanligt har mina kvinnliga läsare rätt i sina kommentarer. Intervjuerna gick tydligen som ni anade riktigt bra ! Båda var nöjda och nu ska jag träffa ytterligare 2 personer på Fredag. Jag måste lära mig att lyssna på er, ni har ju alltid rätt (smörar duktigt nu..he he he). Tror dom är 65 på hela kontoret, så det kan max vara 61pers kvar att träffa efter dessa 2 :=) ! Nämen seriöst, ni andra som går på intervjuer, hur många personer brukar ni få träffa ?
Kommer inte åka ner till festen nu på Fredag. Inte p.g.a mitt ex, utan för att flygbiljetterna kostar alldeles för mycket. Åker ner om 4 veckor istället och exet och jag har redan bestämt att ses även fast vi då inte riskerar att hamna på samma fest.
Som vanligt har mina kvinnliga läsare rätt i sina kommentarer. Intervjuerna gick tydligen som ni anade riktigt bra ! Båda var nöjda och nu ska jag träffa ytterligare 2 personer på Fredag. Jag måste lära mig att lyssna på er, ni har ju alltid rätt (smörar duktigt nu..he he he). Tror dom är 65 på hela kontoret, så det kan max vara 61pers kvar att träffa efter dessa 2 :=) ! Nämen seriöst, ni andra som går på intervjuer, hur många personer brukar ni få träffa ?
Kommer inte åka ner till festen nu på Fredag. Inte p.g.a mitt ex, utan för att flygbiljetterna kostar alldeles för mycket. Åker ner om 4 veckor istället och exet och jag har redan bestämt att ses även fast vi då inte riskerar att hamna på samma fest.
söndag 19 oktober 2008
IQ-Test och familjekamp ;=) !
Jag måste motvilligt erkänna att jag blev lite stolt och glad över resultatet av det här testet :=) Min käre mor "kaxade" häromveckan om att hon i egenskap av enda kvinnan i hemmet har högst IQ i familjen med sina 126 som hon fick på något test. Detta test är väl inte kanske inte så vetenskapligt, men huvudsaken är att jag har en siffra som är högre än mammas...ha ha ha.
Ett tips är att klicka på bilderna (5st) för att få dom läsbara.
Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild 4
Bild 5
Ett tips är att klicka på bilderna (5st) för att få dom läsbara.
Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild 4
Bild 5
Intervjuerna
Jag hade ingen riktig känsla för hur intervjuerna gick efter att jag hade gjort dom. Pratade med min vän som jobbar där efter den 2:a intervjun att den första killen tyckte jag hade varit en riktigt trevlig filur och att han skulle bli förvånad om den andra inte vore nöjd med mig.
Under den andra intervjun kände jag dock att när jag skulle presentera en lösning för ett projekt jag hade gjort att jag inte gjorde bra ifrån mig. Var ganska otydlig i min presentation, främst för att den kom så oväntat och jag hade inte förberett mig på något sådant. Kände efteråt att det här hade jag kunnat gjort mycket bättre, och jag sa faktiskt det till intervjuaren också. Nåväl, oavsett vad så kommer jag ha det här i åtanke nästa gång jag går på intervju.
Men jag har ändå mina dubier. Bad att få gå runt och titta lite på arbetsplatsen där folk sitter. Jag vill ju få någon inblick i miljön där jag ev ska sitta. Fick inte den där känslan att det här känns helt rätt. Där jag jobbar nu är det rätt högt till tak och mycket tjo och tjim och "munhuggning" med glimten i ögat. Här var det mer tyst och koncentrerat. Kan ju inte vara så här jämt, i såna fall får jag väl komma dit och röra om i grytan...ha ha ha.Måste fråga min vän om hur det brukar vara om jag nu kommer vidare.
Helgen som sådan har varit lugn. Var ute och åt på Storstad i Fredags med en kollega och det var kul (och gott!). Berättade för honom att jag varit på intervju och han tyckte det var otroligt tråkigt, men att han ändå förstod mitt resonemang. Han kände sig lite skyldig eftersom det var han som hade "lockat" mig till mitt nuvarande jobb. Förklarade för honom att det verkligen inte låg på hans bord att lösa de saker som jag är missnöjd med och att han inte "får" känna så ;=)
Under den andra intervjun kände jag dock att när jag skulle presentera en lösning för ett projekt jag hade gjort att jag inte gjorde bra ifrån mig. Var ganska otydlig i min presentation, främst för att den kom så oväntat och jag hade inte förberett mig på något sådant. Kände efteråt att det här hade jag kunnat gjort mycket bättre, och jag sa faktiskt det till intervjuaren också. Nåväl, oavsett vad så kommer jag ha det här i åtanke nästa gång jag går på intervju.
Men jag har ändå mina dubier. Bad att få gå runt och titta lite på arbetsplatsen där folk sitter. Jag vill ju få någon inblick i miljön där jag ev ska sitta. Fick inte den där känslan att det här känns helt rätt. Där jag jobbar nu är det rätt högt till tak och mycket tjo och tjim och "munhuggning" med glimten i ögat. Här var det mer tyst och koncentrerat. Kan ju inte vara så här jämt, i såna fall får jag väl komma dit och röra om i grytan...ha ha ha.Måste fråga min vän om hur det brukar vara om jag nu kommer vidare.
Helgen som sådan har varit lugn. Var ute och åt på Storstad i Fredags med en kollega och det var kul (och gott!). Berättade för honom att jag varit på intervju och han tyckte det var otroligt tråkigt, men att han ändå förstod mitt resonemang. Han kände sig lite skyldig eftersom det var han som hade "lockat" mig till mitt nuvarande jobb. Förklarade för honom att det verkligen inte låg på hans bord att lösa de saker som jag är missnöjd med och att han inte "får" känna så ;=)
onsdag 15 oktober 2008
IQ-test
Dom här testen jag gjorde när jag fick mitt nuvarande jobb var onekligen intressanta. Bestod av många delar och det framgick ganska tydligt vilka jobb som inte skulle passa mig.
Det fanns ett avsnitt när man såg en utvikt figur i 2D, och sen skulle förklara vilken figur det skulle bli om man vek ihop den till 3D. 12 såna frågor var det som skulle lösas på 12 minuter. Jag hann med 2...och hade fel på den ena...ha ha ha. Kändes som att jag hade kunnat sitta till julafton utan att få ihop dom där figurerna. Tydligen så är folk som ska bli arkitekter riktigt duktiga på det där eftersom dom har en visuell förmåga att se hur saker och ting kommer bli i rummet. Fick betyg 1 av 9. Så ni kan ju tänka er hur fint jag har möblerat hemma..."ja det där bordet passar nog in jättebra"...ha ha ha
Projektledare är nog inte heller någon hit för mig. Fick en del uppgifter när man skulle organisera en viss arbetsuppgift. Fick typ 3 av 9. Föga överraskande då jag är rätt virrig av mig.
Fast den flummigaste var när man fick titta på en teckning och sen skriva ner allt man såg. Fanns typ 25 rader som man kunde titta på. Jag fyllde väl i en 6-7. Trodde jag skulle få bättre med tanke på att jag har rätt mycket idéer och livlig fantasi.
Inte helt oväntat gick det bättre när jag skulle göra de test som hade att göra med logiskt tänkande. Satte alla rätt på testet när man skulle gissa nästa nummer i en given talföljd. Fanns 25 talföljder och jag var tydligen den första som hade alla rätt ;=)
Gjorde sen ett test när man skulle säga vilken figur som kommer härnäst i en följd alternativt vilken figur som inte passar in bland de andra. Fick betyget 8 av 9.
Slutligen var det ett test där man skulle ange en massa synonymer till ord, ungefär som på högskoleprovet. Fick 7 av 9.
Allt som allt tog detta runt 4h. Till detta kom alltså sen ett samtal med en psykolog som tog 1.5h plus intervjuer med en himla massa personer. Allt detta för ett jobb som systemutvecklare?
Det dråpliga i det hela att när jag sen fick jobbet gjorde företaget tvärtemot det som psykologen hade kommit fram till :=) Typ satte mig att jobba på en grej helt ensam, utan någon som helst introduktion. Fast det under samtalet hade kommit fram att jag är mycket social och gärna har folk omkring mig och tycker om att jobba i team.
Det fanns ett avsnitt när man såg en utvikt figur i 2D, och sen skulle förklara vilken figur det skulle bli om man vek ihop den till 3D. 12 såna frågor var det som skulle lösas på 12 minuter. Jag hann med 2...och hade fel på den ena...ha ha ha. Kändes som att jag hade kunnat sitta till julafton utan att få ihop dom där figurerna. Tydligen så är folk som ska bli arkitekter riktigt duktiga på det där eftersom dom har en visuell förmåga att se hur saker och ting kommer bli i rummet. Fick betyg 1 av 9. Så ni kan ju tänka er hur fint jag har möblerat hemma..."ja det där bordet passar nog in jättebra"...ha ha ha
Projektledare är nog inte heller någon hit för mig. Fick en del uppgifter när man skulle organisera en viss arbetsuppgift. Fick typ 3 av 9. Föga överraskande då jag är rätt virrig av mig.
Fast den flummigaste var när man fick titta på en teckning och sen skriva ner allt man såg. Fanns typ 25 rader som man kunde titta på. Jag fyllde väl i en 6-7. Trodde jag skulle få bättre med tanke på att jag har rätt mycket idéer och livlig fantasi.
Inte helt oväntat gick det bättre när jag skulle göra de test som hade att göra med logiskt tänkande. Satte alla rätt på testet när man skulle gissa nästa nummer i en given talföljd. Fanns 25 talföljder och jag var tydligen den första som hade alla rätt ;=)
Gjorde sen ett test när man skulle säga vilken figur som kommer härnäst i en följd alternativt vilken figur som inte passar in bland de andra. Fick betyget 8 av 9.
Slutligen var det ett test där man skulle ange en massa synonymer till ord, ungefär som på högskoleprovet. Fick 7 av 9.
Allt som allt tog detta runt 4h. Till detta kom alltså sen ett samtal med en psykolog som tog 1.5h plus intervjuer med en himla massa personer. Allt detta för ett jobb som systemutvecklare?
Det dråpliga i det hela att när jag sen fick jobbet gjorde företaget tvärtemot det som psykologen hade kommit fram till :=) Typ satte mig att jobba på en grej helt ensam, utan någon som helst introduktion. Fast det under samtalet hade kommit fram att jag är mycket social och gärna har folk omkring mig och tycker om att jobba i team.
tisdag 14 oktober 2008
Intervju uppskjuten.
Vaknade 05.30 imorse med bultande huvudvärk och pigg som en lärka. Tyvärr får jag ibland en släng av migräns om lyckligtvis går över väldigt fort. Tog min starka medicin, somnade om och vaknade 07.00 och var så groggy av den att jag kände att det inte skulle fungera med intervjuerna som skulle börja 08.00. Mailade snabbt de 3 personer som jag skulle träffa idag och fick följande svar :
1.Vad tråkigt hoppas att du blir bättre snabbt. Jag kommer inte vara inne på kontoret idag men slår dig en signal i morgon eller om du ringer mig då så bokar vi en ny tid.
2.Ok, då vet jag. Krya på dig!
3.Ok tack för info. Jag ber Maria kontakta dig om ny tid. Krya på dig!
Måste säga att jag blev glatt överraskad över dessa trevliga svar. Inte för att jag direkt hade väntat mig att dom skulle be mig dra dit pepparn växern, utan det här med "Krya på dig!", följt av utropstecken. Kändes bra måste jag säga. Omtänksamhet om än i sin enklaste form är något jag värdesätter högt.
Intressant förresten att jag ska träffa så många personer redan första svängen. Fast å andra sidan var det likadant när jag fick mitt nuvarande jobb. Träffade 5(!) personer och genomgick en hel del intelligenstest samt fick prata med psykolog ! Började undraom jag hade sökt jobb på NASA som astronaut eller om det verkligen var ett vanligt jobb som Systemutvecklare....;=) ?
1.Vad tråkigt hoppas att du blir bättre snabbt. Jag kommer inte vara inne på kontoret idag men slår dig en signal i morgon eller om du ringer mig då så bokar vi en ny tid.
2.Ok, då vet jag. Krya på dig!
3.Ok tack för info. Jag ber Maria kontakta dig om ny tid. Krya på dig!
Måste säga att jag blev glatt överraskad över dessa trevliga svar. Inte för att jag direkt hade väntat mig att dom skulle be mig dra dit pepparn växern, utan det här med "Krya på dig!", följt av utropstecken. Kändes bra måste jag säga. Omtänksamhet om än i sin enklaste form är något jag värdesätter högt.
Intressant förresten att jag ska träffa så många personer redan första svängen. Fast å andra sidan var det likadant när jag fick mitt nuvarande jobb. Träffade 5(!) personer och genomgick en hel del intelligenstest samt fick prata med psykolog ! Började undraom jag hade sökt jobb på NASA som astronaut eller om det verkligen var ett vanligt jobb som Systemutvecklare....;=) ?
Det kom ett mail...
Tänkte skriva ett inlägg om det trevliga helgen, men det får vänta. Fick nämligen ett mail av mitt ex igår där hon skrev att om jag kommer på min brorsas fest så måste hon och jag ses innan. Hon ska nämligen också dit. Verkar ju bli bra "line-up" för min del... Pussycat,Z ,mitt ex och till det ett par wildcards.
Självklart förstår jag mitt ex. Tänker precis som hon. Vore ju helt absurt att efter 26månader utan att ha setts låtsas som om ingenting hänt och bara "råka" ses på en bar. Bara tanken på att vi ska ses gjorde att jag kom ur balans. Det kommer gråtas. En hel del. Men jag tror faktiskt att hon och jag måste ses innan hon/jag kan gå vidare helt och hållet. Vi skiljdes på ett abrupt sätt som kändes hemskt både för mig och henne.
Sen mailade vi lite grann. Hon är livrädd för att ses, för hon vet inte vad det kommer få för konsekvenser för henne. Hon säger att hon är tillräckligt stark nu för att ses, för att i nästa mening säga att hon kanske avstår från att ses i allafall. Jag å min sida vet hur jobbigt det kommer bli att se henne gråta, då jag sett henne göra det alltför ofta. Pallar helt enkelt inte med att stå där maktlös och inte kunna göra/säga det hon behöver för att må bra, som så många gånger förr.
Sen är det ju det här med att hon träffat en ny kille. Jag önskar henne allt gott och vill inte riva upp gamla sår nu när hon gått vidare(?). Hon är en extrem känslomänniska och nostalgiker och någonstans rimmar hennes ord i bakhuvudet; "jag har drömt så många gånger att du kommer hit, ringer på min dörr och sen kramar mig och säger att det är vi två nu". Jag behöver ingen bekräftelse på att hon "tycker om mig". Vill inte röra till det i hennes huvud. Behöver mer en försäkran om att hon verkligen har det bra och att hennes kille tar väl hand om henne. Fast redan nu tvivlar jag på det här scenariot. Är rädd att jag kommer göra mer skada än nytta. Samtidigt skriver hon att hon tycker det känns helt absurt om vi inte skulle ses något mer, vilket jag också instämmer i.
Men vi får se om jag åker ner överhuvudtaget.
Självklart förstår jag mitt ex. Tänker precis som hon. Vore ju helt absurt att efter 26månader utan att ha setts låtsas som om ingenting hänt och bara "råka" ses på en bar. Bara tanken på att vi ska ses gjorde att jag kom ur balans. Det kommer gråtas. En hel del. Men jag tror faktiskt att hon och jag måste ses innan hon/jag kan gå vidare helt och hållet. Vi skiljdes på ett abrupt sätt som kändes hemskt både för mig och henne.
Sen mailade vi lite grann. Hon är livrädd för att ses, för hon vet inte vad det kommer få för konsekvenser för henne. Hon säger att hon är tillräckligt stark nu för att ses, för att i nästa mening säga att hon kanske avstår från att ses i allafall. Jag å min sida vet hur jobbigt det kommer bli att se henne gråta, då jag sett henne göra det alltför ofta. Pallar helt enkelt inte med att stå där maktlös och inte kunna göra/säga det hon behöver för att må bra, som så många gånger förr.
Sen är det ju det här med att hon träffat en ny kille. Jag önskar henne allt gott och vill inte riva upp gamla sår nu när hon gått vidare(?). Hon är en extrem känslomänniska och nostalgiker och någonstans rimmar hennes ord i bakhuvudet; "jag har drömt så många gånger att du kommer hit, ringer på min dörr och sen kramar mig och säger att det är vi två nu". Jag behöver ingen bekräftelse på att hon "tycker om mig". Vill inte röra till det i hennes huvud. Behöver mer en försäkran om att hon verkligen har det bra och att hennes kille tar väl hand om henne. Fast redan nu tvivlar jag på det här scenariot. Är rädd att jag kommer göra mer skada än nytta. Samtidigt skriver hon att hon tycker det känns helt absurt om vi inte skulle ses något mer, vilket jag också instämmer i.
Men vi får se om jag åker ner överhuvudtaget.
lördag 11 oktober 2008
Ändrade planer
Kanadensaren har gjort slut med sin tjej. Han ska tyvärr också flytta hem igen i slutet av året. Det positiva med det är väl att jag kommer hälsa på honom nästa år och således åka till Kanada för första gången.
Han har varit lite deppig och när han frågade för en vecka sedan om jag skulle med på en fest nappade jag. En privatfest ska det tydligen vara med Mafioso-tema. Inträdet är 100kr och sen gratis sprit och en massa tjejer.
Någon gång i veckan fick jag meddelenade av en portugisisk kompis från Luxemburg att han kommer upp till Stockholm över helgen. Han är också (liksom jag) väldigt intresserad av fotboll och ville kolla Sverige-Portugal och frågade om jag fixat biljetter. Blev lite förvånad eftersom jag nämnde för honom att jag inte var intresserad att kolla på den. Jag menar, vem pröjsar 500kr för en biljett när landslaget spelar ? Brukar ju inte direkt vara den roligaste fotbollen att titta på milt uttryckt.
Hursomhelst så hade han ingen att gå med...och jag tänkte att jag kan ju inte låta killen komma hit och gå själv. Så kontentan av det hela blev :
1.Att jag tackade nej till festen, eftersom matchen börjar 20.00 ( kan inte minnas en enda match som börjat den tiden i Sverige ? )
2.Istället för en troligtvis grymt rolig fest med fri sprit och massor av tjejer, får jag gå på en match som jag inte är det minsta intresserad av. Dessutom kostar biljetten 500kr !!
Nåväl, det ska bli kul att träffa kompisen, och festandet får vi helt enkelt ta igen en annan gång !
Han har varit lite deppig och när han frågade för en vecka sedan om jag skulle med på en fest nappade jag. En privatfest ska det tydligen vara med Mafioso-tema. Inträdet är 100kr och sen gratis sprit och en massa tjejer.
Någon gång i veckan fick jag meddelenade av en portugisisk kompis från Luxemburg att han kommer upp till Stockholm över helgen. Han är också (liksom jag) väldigt intresserad av fotboll och ville kolla Sverige-Portugal och frågade om jag fixat biljetter. Blev lite förvånad eftersom jag nämnde för honom att jag inte var intresserad att kolla på den. Jag menar, vem pröjsar 500kr för en biljett när landslaget spelar ? Brukar ju inte direkt vara den roligaste fotbollen att titta på milt uttryckt.
Hursomhelst så hade han ingen att gå med...och jag tänkte att jag kan ju inte låta killen komma hit och gå själv. Så kontentan av det hela blev :
1.Att jag tackade nej till festen, eftersom matchen börjar 20.00 ( kan inte minnas en enda match som börjat den tiden i Sverige ? )
2.Istället för en troligtvis grymt rolig fest med fri sprit och massor av tjejer, får jag gå på en match som jag inte är det minsta intresserad av. Dessutom kostar biljetten 500kr !!
Nåväl, det ska bli kul att träffa kompisen, och festandet får vi helt enkelt ta igen en annan gång !
torsdag 9 oktober 2008
Känslokarusellen snurrar
På många sätt går jag igenom en rätt underlig period i mitt liv. Positivt och på ett annat sätt ganska omoget. Trodde aldrig att jag kunde förändras så mycket de senaste 5 åren som jag gjorde från det att jag sa ja till jobbet utomlands. Från att ha levt typ världens tryggaste liv med skolmiljö och ett rikt socialt liv, till att börja på mitt första riktiga jobb. I ett annat land och dessutom ett Engelskt-talande företag. Till detta kom också i princip 0 socialt liv. Skaplig kontrast.
Dessa 5 år har det också hänt mer än det gjorde alla mina år innan tillsammans. En hel del tunga saker. Med allt från separationer från flickvän, hemlängtan, en chef med noll stresstålighet, prestationsångest på jobbet och så nära utbrändhet man kan komma. Jag tänker verkligen inte tycka synd om mig själv, för jag har insett hur mycket jag växt som människa tack vare alla motgångar nu när jag känner att jag står på benen igen.
Men detta ställer till en del spratt för mig idag och oväntade reaktioner. Jag levde länge på ett sätt där jag trängde undan dom jobbiga känslorna ( som man ofta gör om man är kille i allafall...). I mitt fall ungefär 1.5-2år. Inte bra. Det är stor skillnad på att bearbeta känslor kontra tränga undan dom.Nyttig läxa jag lärt mig.
På senare tid har jag i allafall känt att jag börjat leva igen. Reagerat igen. Bearbetat känslorna.Förlåtit mig själv nästan helt och hållet. Tror inte folk som inte varit nere i skiten förstår vad jag menar.
Spratten jag nämnde är t.ex att jag börjat bli "kär" igen till höger och vänster, ungefär som en omogen 20 åring. Och det är så skönt att kunna känna så igen! Att t.ex se en snygg rumpa och tappa fattningen helt. Att kunna uppskatta tjejer och känna åtrå. Det var därför det var så skön känsla att helt sonika "bjuda" ut boxaren2, för att jag attraherades av henne. Och då kanske folk förstår vad jag menar med att DET var det väsentliga, och inte vad hon hade svarat.
Som vanligt har jag också lyssnat på mycket musik. Känt känslorna flöda när jag hört texterna på ett sätt jag inte gjort på länge. Rodnat och fått "ståpäls" och fått "tårar" i ögonen. Apropå oväntade reaktioner.
Visst det kanske inte är det ideala tillståndet. Känner att mina känslor styr mig. Å andra sidan är det en helt förståelig reaktion och därför något som jag står för till 100% (dvs inget jag skäms för). Som med så många saker så är det i efterhand man inser saker och ting och hur det påverkat en. För min del vilket känslomässigt mörker jag levt i och hur mycket känslor som lagrats inom mig under dessa år. Det är dessa känslor som börjat sippra ur mig igen och det är det bästa som hänt mig på länge. Etna is my middle name.
Härligt att återigen få känna det som jag gjorde innan jag blev ihop med exet. Att jävlar(!) vad jag kommer kunna falla för nästa tjej jag blir kär i.
Slutligen. En väldigt fin textrad från en av Depeche Mode's låtar. Rätt beskrivande :
It's only when I lose myself in someone else that I find myself. I find myself.
Dessa 5 år har det också hänt mer än det gjorde alla mina år innan tillsammans. En hel del tunga saker. Med allt från separationer från flickvän, hemlängtan, en chef med noll stresstålighet, prestationsångest på jobbet och så nära utbrändhet man kan komma. Jag tänker verkligen inte tycka synd om mig själv, för jag har insett hur mycket jag växt som människa tack vare alla motgångar nu när jag känner att jag står på benen igen.
Men detta ställer till en del spratt för mig idag och oväntade reaktioner. Jag levde länge på ett sätt där jag trängde undan dom jobbiga känslorna ( som man ofta gör om man är kille i allafall...). I mitt fall ungefär 1.5-2år. Inte bra. Det är stor skillnad på att bearbeta känslor kontra tränga undan dom.Nyttig läxa jag lärt mig.
På senare tid har jag i allafall känt att jag börjat leva igen. Reagerat igen. Bearbetat känslorna.Förlåtit mig själv nästan helt och hållet. Tror inte folk som inte varit nere i skiten förstår vad jag menar.
Spratten jag nämnde är t.ex att jag börjat bli "kär" igen till höger och vänster, ungefär som en omogen 20 åring. Och det är så skönt att kunna känna så igen! Att t.ex se en snygg rumpa och tappa fattningen helt. Att kunna uppskatta tjejer och känna åtrå. Det var därför det var så skön känsla att helt sonika "bjuda" ut boxaren2, för att jag attraherades av henne. Och då kanske folk förstår vad jag menar med att DET var det väsentliga, och inte vad hon hade svarat.
Som vanligt har jag också lyssnat på mycket musik. Känt känslorna flöda när jag hört texterna på ett sätt jag inte gjort på länge. Rodnat och fått "ståpäls" och fått "tårar" i ögonen. Apropå oväntade reaktioner.
Visst det kanske inte är det ideala tillståndet. Känner att mina känslor styr mig. Å andra sidan är det en helt förståelig reaktion och därför något som jag står för till 100% (dvs inget jag skäms för). Som med så många saker så är det i efterhand man inser saker och ting och hur det påverkat en. För min del vilket känslomässigt mörker jag levt i och hur mycket känslor som lagrats inom mig under dessa år. Det är dessa känslor som börjat sippra ur mig igen och det är det bästa som hänt mig på länge. Etna is my middle name.
Härligt att återigen få känna det som jag gjorde innan jag blev ihop med exet. Att jävlar(!) vad jag kommer kunna falla för nästa tjej jag blir kär i.
Slutligen. En väldigt fin textrad från en av Depeche Mode's låtar. Rätt beskrivande :
It's only when I lose myself in someone else that I find myself. I find myself.
onsdag 8 oktober 2008
Känslofontän
Fick ett mail som bekräftelse på det vi pratade om på telefon. Började så här :
"Hej Kungen! ;-) Här kommer lite uppgifter som du behöver inför intervjun i nästa vecka."
Haha skön tjej. Svarade något i stil med "Hej Prinsessan! ;-)..." Tänk om hon är värsta puddingen ;) ?
Annars har de senaste dagarna varit rätt omtumlande med en hel del olika känslor i omlopp. Pratade med brorsan som ville jag skulle åka ner och hälsa på då dom ska ha en stor fest i en av barerna med Ungerskt tema. Han nämnde också att mitt ex garanterat skulle vara där. Även om jag inte har sådana känslor för henne blev jag rätt tagen. Har inte sett henne på över 2 år och kan bara tänka mig hur det skulle bli om vi träffades. Känslomässigt till max och garanterat en tår eller två från båda.
Igår satt en kollega på sin plats och var låg. Tror jag är ganska bra på att se hur fol känner sig så jag anade att allt inte var ok. Jag frågade varpå han svarade:
- Det är inte så bra. Mamma ligger på sjukhus.
Jag har haft tur än så länge i och med att båda mina föräldrar lever. Men jag blev påmind om att det här kommer ju hända mig också att mina kommer facea döden och det är en skrämmande känsla. Älskar verkligen mina föräldrar och vill inte ens tänka på den dag någon av dom försvinner. Läskigt !
Fick sen en friend-request på Facebook av en kompis som jag sett typ 2 ggr senaste 10-15 åren. Vi var ju ett tight kompisgäng då han träffade en tjej och bara "försvann". Tappade liksom all kontakt med oss och det kändes som att han inte brydde sig om det heller. Och nu dyker han upp som gubben ur lådan och vill att vi ska ses. Jag är inte det minsta bitter på honom eller så, men jag känner...att jag inte har så stor lust att ses. Jag menar vi har ju som sagt inte haft någon som helst kontakt. Känner liksom inte för någonting då jag ändå vet att vi inte kommer komma varandra närmare.
Och nu ska jag alltså på intervju, vilket också känns tvetydigt. Fantastiskt skoj såklart i och med att en av mina bästisar jobbar där, samt att jag kommer få jobba med Java vilket är min högsta kompetens. En löneförhöjning kommer ju vara givet. Å andra sidan så är tanken på att lämna mitt nuvarande ställe lite vemodigt. Grymt trevliga och roliga kollegor där man skrattar och har kul på jobbet varje dag. Socialt sett en fullpoängare.
Som sagt, mycket känslor i omlopp.
"Hej Kungen! ;-) Här kommer lite uppgifter som du behöver inför intervjun i nästa vecka."
Haha skön tjej. Svarade något i stil med "Hej Prinsessan! ;-)..." Tänk om hon är värsta puddingen ;) ?
Annars har de senaste dagarna varit rätt omtumlande med en hel del olika känslor i omlopp. Pratade med brorsan som ville jag skulle åka ner och hälsa på då dom ska ha en stor fest i en av barerna med Ungerskt tema. Han nämnde också att mitt ex garanterat skulle vara där. Även om jag inte har sådana känslor för henne blev jag rätt tagen. Har inte sett henne på över 2 år och kan bara tänka mig hur det skulle bli om vi träffades. Känslomässigt till max och garanterat en tår eller två från båda.
Igår satt en kollega på sin plats och var låg. Tror jag är ganska bra på att se hur fol känner sig så jag anade att allt inte var ok. Jag frågade varpå han svarade:
- Det är inte så bra. Mamma ligger på sjukhus.
Jag har haft tur än så länge i och med att båda mina föräldrar lever. Men jag blev påmind om att det här kommer ju hända mig också att mina kommer facea döden och det är en skrämmande känsla. Älskar verkligen mina föräldrar och vill inte ens tänka på den dag någon av dom försvinner. Läskigt !
Fick sen en friend-request på Facebook av en kompis som jag sett typ 2 ggr senaste 10-15 åren. Vi var ju ett tight kompisgäng då han träffade en tjej och bara "försvann". Tappade liksom all kontakt med oss och det kändes som att han inte brydde sig om det heller. Och nu dyker han upp som gubben ur lådan och vill att vi ska ses. Jag är inte det minsta bitter på honom eller så, men jag känner...att jag inte har så stor lust att ses. Jag menar vi har ju som sagt inte haft någon som helst kontakt. Känner liksom inte för någonting då jag ändå vet att vi inte kommer komma varandra närmare.
Och nu ska jag alltså på intervju, vilket också känns tvetydigt. Fantastiskt skoj såklart i och med att en av mina bästisar jobbar där, samt att jag kommer få jobba med Java vilket är min högsta kompetens. En löneförhöjning kommer ju vara givet. Å andra sidan så är tanken på att lämna mitt nuvarande ställe lite vemodigt. Grymt trevliga och roliga kollegor där man skrattar och har kul på jobbet varje dag. Socialt sett en fullpoängare.
Som sagt, mycket känslor i omlopp.
tisdag 7 oktober 2008
Bra timing.
Ser att ett välbekant nummer dyker upp på min mobiltelefon. Kompisens som jag boxades med igår. Svarar så där lagom ödmjukt :
- Ja det är Kungen !
Blir dock liiiiite förvånad när jag hör en kvinnlig röst på andra sidan tråden:
- Hej, det här är Maria Eriksson från XXX. Vi har fått in din ansökan och vill hemskt gärna träffa dig för en intervju nästa vecka.
Ridå.
Tur att hon hade humor, annars hade det blivit uppförsbacke bigtime. Vi skrattade rätt gott åt det hela kan jag meddela ;=)
- Ja det är Kungen !
Blir dock liiiiite förvånad när jag hör en kvinnlig röst på andra sidan tråden:
- Hej, det här är Maria Eriksson från XXX. Vi har fått in din ansökan och vill hemskt gärna träffa dig för en intervju nästa vecka.
Ridå.
Tur att hon hade humor, annars hade det blivit uppförsbacke bigtime. Vi skrattade rätt gott åt det hela kan jag meddela ;=)
lördag 4 oktober 2008
Bakslag
Ja inte blev det mycket att berätta om med boxaren2. Gick fram till boxaren2 efter passet och pratade lite grann innan jag frågade :
- Ska vi dra iväg och käka nu då ?
- Njae jag kan inte. Vi ska iväg till Skärgården och grilla.
Fortsatte sen att snacka en stund innan jag gled in i omklädningsrummet. Hade det varit mitt gamla jag hade jag nu suttit och försökt förstå vad hon menade. Vad betyder "Vi ska iväg...", Kompisar/pojkvän ? Varför först snacket om "bio" och sen nästa gång "men jättegärna nästa Fredag" ?
Hade det inte varit lite mer schysst om hon kommit fram till mig och sagt att det kört ihop sig istället för att låta mig fråga igen, eller hoppats på att jag inte skulle fråga ? Det är väl det enda jag funderat på.
Nu är det mer så att jag konstaterar att hon helt enkelt inte ville/kunde. Kan finnas 1000000 orsaker till detta och jag har inte lagt och tänker inte ödsla energi på att analysera ;=)
Men men, här gråts det inte över spilld mjölk! Trots allt finns det mängder av söta, rara, mysiga och sexiga tjejer och jag lägger hellre energi/tid på dom som vill träffa mig ;)
Dessutom är det som bekant helg och en inflyttningsfest ikväll som jag ser fram emot !
- Ska vi dra iväg och käka nu då ?
- Njae jag kan inte. Vi ska iväg till Skärgården och grilla.
Fortsatte sen att snacka en stund innan jag gled in i omklädningsrummet. Hade det varit mitt gamla jag hade jag nu suttit och försökt förstå vad hon menade. Vad betyder "Vi ska iväg...", Kompisar/pojkvän ? Varför först snacket om "bio" och sen nästa gång "men jättegärna nästa Fredag" ?
Hade det inte varit lite mer schysst om hon kommit fram till mig och sagt att det kört ihop sig istället för att låta mig fråga igen, eller hoppats på att jag inte skulle fråga ? Det är väl det enda jag funderat på.
Nu är det mer så att jag konstaterar att hon helt enkelt inte ville/kunde. Kan finnas 1000000 orsaker till detta och jag har inte lagt och tänker inte ödsla energi på att analysera ;=)
Men men, här gråts det inte över spilld mjölk! Trots allt finns det mängder av söta, rara, mysiga och sexiga tjejer och jag lägger hellre energi/tid på dom som vill träffa mig ;)
Dessutom är det som bekant helg och en inflyttningsfest ikväll som jag ser fram emot !
fredag 3 oktober 2008
Äntligen Fredag !
Det har varit en trevlig vecka sen senast. Så började mitt senaste inlägg innan jag ramlade in på ett sidospår jag aldrig kom ut från.
Förutom det som hände med kompisen har jag fått beröm av chefen för att jag enligt en av våra kunder "alltid är så trevlig och hjälpsam" när dom ringer angående något supportärende. Lite speciellt med det där med beröm från chefen. Vissa går igång duktigt på det och lever på det typ hela veckan. För mig är jobb bara jobb och således ingenting jag fäster så stor vikt vid. Men men, beröm är ju roligare att få än klagomål ;)
Har också köpt soffbordet Verdi, även om Yrsas kommentar om att Movie var "manligare" vägde ytterst tungt...Eftersom jag själv mer var inne på Verdi blev det till slut 3-1 i Verdis favör
vilket gjorde det hela till ett lätt val ;)
Ska också träffa boxaren2 idag. Det ska bli roligt. Kommer nog bara ses runt 1-1.5h då jagska träffa en annan kompis senare på kvällen. Lagom så. Rapport kommer.
Imorgon inflyttningsfest hos en kollega. Kommer bli en kul helg.
Förutom det som hände med kompisen har jag fått beröm av chefen för att jag enligt en av våra kunder "alltid är så trevlig och hjälpsam" när dom ringer angående något supportärende. Lite speciellt med det där med beröm från chefen. Vissa går igång duktigt på det och lever på det typ hela veckan. För mig är jobb bara jobb och således ingenting jag fäster så stor vikt vid. Men men, beröm är ju roligare att få än klagomål ;)
Har också köpt soffbordet Verdi, även om Yrsas kommentar om att Movie var "manligare" vägde ytterst tungt...Eftersom jag själv mer var inne på Verdi blev det till slut 3-1 i Verdis favör
vilket gjorde det hela till ett lätt val ;)
Ska också träffa boxaren2 idag. Det ska bli roligt. Kommer nog bara ses runt 1-1.5h då jagska träffa en annan kompis senare på kvällen. Lagom så. Rapport kommer.
Imorgon inflyttningsfest hos en kollega. Kommer bli en kul helg.
torsdag 2 oktober 2008
Försoning
Det har varit en trevlig vecka sen senast. Firade en kompis födelsedag igår och det var speciellt.Förra året kom jag inte när han bjöd in mig och han blev väldigt ledsen har jag fått höra i efterhand. Men vi har en speciell bakgrund. Vi var riktigt tighta när jag flyttade utomlands. Under de 3 åren jag bodde där flög jag t.ex upp till hans födelsedag 2 gånger utan att han visste att jag skulle komma för att jag tyckte han stod mig så nära.
Därför blev jag ledsen när han inte hälsade på mig en endaste gång under de 3 åren, vilket alla mina andra vänner som jag då betraktade som nära gjorde. Flera gånger om dessutom. Förutom han. Sen hände ytterligare ett par saker som gjorde att jag bestämde mig för att bryta med honom. Det var inte så att vi var ovänner, utan bara att jag inte ville lägga energi och tid på honom. Hade andra vänner jag prioriterade.
För en 4-5 månader sen hade hans syrra en fest, dit vi båda kom. På nattkröken när vi båda var lagom nyktra...kom han helt plötsligt fram till mig :
- Är du besviken på mig, anser du att jag har svikit dig ?
Jag förstod direkt vad han syftade på.
- Ja det tycker jag, jag är grymt besviken på dig.
- Mmm jag förstår det. Det syns.
- Men jag vet också att det inte bara är du som handlat fel utan jag också. Jag kunde ha sagt till dig vad jag tyckte var fel, vilket jag inte gjorde.
Efter det hade vi en känsloladdad dialog där jag faktiskt "skällde" ut honom efter noter och sa exakt vad jag kände, samtidigt som jag medgav mina egna misstag. Det var ett läge där han antingen skulle tycka jag var helt dum i huvudet, eller köpa det jag sa. För min egen del kändes det bra att få ur mig allt. Är det något som är viktigt för mig så är det att inte bära omkring på en massa negativa saker och reta upp mig på det.
Nästa morgon fick jag ett SMS av honom i stil med "Du är en skön kille. Kändes bra att vi pratade igår och jag skulle bli glad om vi kunde hänga lite oftare igen". Jag skrev något liknande till svar och på den vägen är det. Därför var det som sagt lite speciellt att ses igår, och vi får väl se varåt det leder. Jag vet att jag i allafall har förlåtit honom (och han mig) och det är i allafall en bra början.
Därför blev jag ledsen när han inte hälsade på mig en endaste gång under de 3 åren, vilket alla mina andra vänner som jag då betraktade som nära gjorde. Flera gånger om dessutom. Förutom han. Sen hände ytterligare ett par saker som gjorde att jag bestämde mig för att bryta med honom. Det var inte så att vi var ovänner, utan bara att jag inte ville lägga energi och tid på honom. Hade andra vänner jag prioriterade.
För en 4-5 månader sen hade hans syrra en fest, dit vi båda kom. På nattkröken när vi båda var lagom nyktra...kom han helt plötsligt fram till mig :
- Är du besviken på mig, anser du att jag har svikit dig ?
Jag förstod direkt vad han syftade på.
- Ja det tycker jag, jag är grymt besviken på dig.
- Mmm jag förstår det. Det syns.
- Men jag vet också att det inte bara är du som handlat fel utan jag också. Jag kunde ha sagt till dig vad jag tyckte var fel, vilket jag inte gjorde.
Efter det hade vi en känsloladdad dialog där jag faktiskt "skällde" ut honom efter noter och sa exakt vad jag kände, samtidigt som jag medgav mina egna misstag. Det var ett läge där han antingen skulle tycka jag var helt dum i huvudet, eller köpa det jag sa. För min egen del kändes det bra att få ur mig allt. Är det något som är viktigt för mig så är det att inte bära omkring på en massa negativa saker och reta upp mig på det.
Nästa morgon fick jag ett SMS av honom i stil med "Du är en skön kille. Kändes bra att vi pratade igår och jag skulle bli glad om vi kunde hänga lite oftare igen". Jag skrev något liknande till svar och på den vägen är det. Därför var det som sagt lite speciellt att ses igår, och vi får väl se varåt det leder. Jag vet att jag i allafall har förlåtit honom (och han mig) och det är i allafall en bra början.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)