torsdag 2 oktober 2008

Försoning

Det har varit en trevlig vecka sen senast. Firade en kompis födelsedag igår och det var speciellt.Förra året kom jag inte när han bjöd in mig och han blev väldigt ledsen har jag fått höra i efterhand. Men vi har en speciell bakgrund. Vi var riktigt tighta när jag flyttade utomlands. Under de 3 åren jag bodde där flög jag t.ex upp till hans födelsedag 2 gånger utan att han visste att jag skulle komma för att jag tyckte han stod mig så nära.

Därför blev jag ledsen när han inte hälsade på mig en endaste gång under de 3 åren, vilket alla mina andra vänner som jag då betraktade som nära gjorde. Flera gånger om dessutom. Förutom han. Sen hände ytterligare ett par saker som gjorde att jag bestämde mig för att bryta med honom. Det var inte så att vi var ovänner, utan bara att jag inte ville lägga energi och tid på honom. Hade andra vänner jag prioriterade.

För en 4-5 månader sen hade hans syrra en fest, dit vi båda kom. På nattkröken när vi båda var lagom nyktra...kom han helt plötsligt fram till mig :
- Är du besviken på mig, anser du att jag har svikit dig ?

Jag förstod direkt vad han syftade på.
- Ja det tycker jag, jag är grymt besviken på dig.
- Mmm jag förstår det. Det syns.
- Men jag vet också att det inte bara är du som handlat fel utan jag också. Jag kunde ha sagt till dig vad jag tyckte var fel, vilket jag inte gjorde.

Efter det hade vi en känsloladdad dialog där jag faktiskt "skällde" ut honom efter noter och sa exakt vad jag kände, samtidigt som jag medgav mina egna misstag. Det var ett läge där han antingen skulle tycka jag var helt dum i huvudet, eller köpa det jag sa. För min egen del kändes det bra att få ur mig allt. Är det något som är viktigt för mig så är det att inte bära omkring på en massa negativa saker och reta upp mig på det.

Nästa morgon fick jag ett SMS av honom i stil med "Du är en skön kille. Kändes bra att vi pratade igår och jag skulle bli glad om vi kunde hänga lite oftare igen". Jag skrev något liknande till svar och på den vägen är det. Därför var det som sagt lite speciellt att ses igår, och vi får väl se varåt det leder. Jag vet att jag i allafall har förlåtit honom (och han mig) och det är i allafall en bra början.

5 kommentarer:

Yrsa sa...

Det var väldigt modigt av er båda att ta upp det med den andra och dessutom prata om det på ett vuxet sätt samt reagera det samma. Och tack vare det så har ni varandra nu igen! Kommunikation är underbart! Så mindre komplicerat allt blir när man är ärlig och säger vad man tänker och tycker.
Nu steg du ännu mer i mina ögon! :-)
Lycka till på "nästandejten" ikväll!!! Hur kan hon inte falla? DU är grym.
KRam Yrsa

Douglas sa...

yrsa :Tackar !! Ja det är alltid lite nervöst när man rensar luften sådär. Kommunikation är som sagt oerhört viktigt oavsett vad för relation det handlar om.

Tack för lyckönskningen och komplimangen, det var snällt sagt!

Fast kalla det inte en "dejt", då blir det så seriöst i mina öron...ha ha ha.

Kram!

Astriid sa...

Vad bra att du konfronterade honom. Mycket bra. Då fick du ju se vad han går för med. Hoppas på bättre lycka den här gången. :)

Man ska, som du skriver, inte ödsla för mycket energi på dom som bara tar från en. Det ska ju funka från båda håll lixom.

Blingbling sa...

Jag tror han behöver dig mer än du anar. Vad bra att du berättade för honom vad du kände.

Kram från en som var med på båda festerna :)

Douglas sa...

astriid :Ja det är sannerligen inte alla som hade kunnat ta den utskällningen på det sätt som han gjorde. Respekt.

Sen får man som sagt se vad som händer. Man utvecklas ju åt olika håll som människor, men vi har i allafall garanterat inget som ligger och gror och det är en förutsättning för att det ska bli bra.

Kram!

blingbling :Hmmm att inse såna där saker har väl inte alltid varit min bästa sida.

Finns tyvärr rätt många exempel på när jag missförstått andra människors "känslor" gentemot mig.

Åh fan, var du också med i Onsdags ;=))) ? Haha jag vet!

Kram!