måndag 27 oktober 2008

Meningen med livet.

En sak som många jag tror många inte vet om när det gäller mig är att jag alltid varit intresserad av religioner och livsåskådningar. Detta är ett väldigt personligt ämne för mig, och inget jag diskuterar till höger och vänster utan endast med sådana jag har stort förtroende för och som jag vet har ett intresse av att diskutera det också. Tunga frågor som får mig att tänka efter och reflektera över min tillvaro har jag alltid gillat. För att klargöra en sak direkt så är jag inte religiös på något sätt.

Rubrikfrågan är intressant såtillvida att det knappast finns en enda människa som inte tänkt på den någon gång men även hur folks svar på frågan ändrats under livets gång. Ju fler erfarenheter man samlar på sig, desto mer kunskap får man och därmed en bredare bas att uttrycka sin ståndpunkt från. Jag är inte heller så säker på att det finns ett entydigt svar på frågan och kontentan av det blir att det för mig inte är intressant att alla ska ha samma svar som mig (dvs. tro samma sak) utan vad som gjort att dom tror det dom tror. Just nu läser jag en otroligt intressant bok där författaren svarar på den här frågan ur sitt perspektiv och ger ett synnerligen intressant svar :
"Jag skulle vilja att mitt liv gick ut på att uttrycka och uppleva den del av mig som jag älskar mest. Den del av mig som är medkänsla och tålamod och generositet och hjälpande. Den del av mig som är klok och vis, förlåtande och...kärlek".

När jag tänker efter så känner jag att den här mannen har slagit huvudet på spiken. Kanske tycker annorlunda om 10år,men just nu känns det helt rätt.

För visst är det en sak att veta hur man är, men en helt annan sak att uppleva det ? Till exempel, det hjälper inte mig så mycket att jag vet om att jag är mycket kärleksfull, om jag inte har någon som jag kan ge min kärlek till ? Att få överraska, visa omtanke och älska. Man vill ju uppleva, och inte bara veta om ! Är det månne detta de kloka människorna syftar på när det säger att den största glädjen ligger i att ge ? Tänkvärt.

Kanske är det därför som människor ofta tycker att "få barn" är det största som finns i livet ? Helt plötsligt har man någon som man kan ge allt det där man innerst vill gränslöst, utan att riskera att bli sårad. Man har någon där man kan ge uttryck för all "generositet....klokhet...förståelse". Det vill säga många sidor hos sig som man tycker om, allt samlat i en punkt ;=)

Kanske är det därför det är så tråkigt och ledsamt att vara ensam om man inte vill ? Man vet hur mycket man vill ge...men man har inte någon att ge det till ? Återigen, vetskapen om att man kan ge är en klen tröst om man inte får uppleva.

Om man har detta i åtanke, kan man använda det praktiskt också om man träffar någon. Är det en person där man inte kan få ge uttryck för de sidor man tycker om mest hos sig själv, kanske man borde inse att den personen inte är rätt för en istället för att försöka "göra om en"....kanske något för tjejer speciellt att tänka på...he he he.

Läser en hel del kvinnliga bloggar där dom får höra allehanda förklaringar från killar. Läste en tjej som fick höra saker i stil med "du går för starkt in i det här/ du satsar för mycket från början". Eller tjejen som jagar killen som egentligen är helt fel för henne, som inte tillgodoser några av hennes innersta behov. Dömt att misslyckas. Det sorgliga är om hon börjar definiera sig själv utifrån vad andra tycker och för att passa in så anpassar hon sin personlighet till något som hon egentligen inte är. Finns som sagt många exempel på detta och det är lite sorgligt när dom egentligen är hur fina tjejer som helst och en sån som många skulle vilja träffa.

Avslutningsvis. Jag tror det är av yttersta vikt att inte glömma bort vem man egentligen är, och sträva efter förhållanden (med vänner/kompisar etc) och situationer/upplevelser där man kan uttryck för sitt innersta jag. Det ligger mer visdom än man tror i "att vara sig själv".

6 kommentarer:

Astriid sa...

Oj, vilket djupt inlägg. Jag fastnade på det här med att få barn. Där tror jag att DU slog huvudet på spiken. Jag tror att du har helt rätt i det du säger. Även om jag tror att man aldrig kan känna så mycket som för sitt eget barn så hoppas jag att jag någon gång kommer i närheten av att göra det med en man.

Att kunna vara sitt innersta jag är jätteviktigt i alla relationer. Jag har mer och mer insett det och ödslar inte så mycket tid på dom människor som inte kan ta emot det. Istället tar och ger jag energi till dom jag verkligen tycker om och dom som jag vet tycker om mej för den jag är, hur tokig jag än är ibland :P

Bra tänkt Douglas.
Kram!

Yrsa sa...

Det här är bland det mest insiktsfulla jag har läst. Tycker verkligen att du har så rätt. Att inte kunna få ge när det är det man är så bra på och vill göra. Att känna sig ensam handlar ju oftast inte om att man är ensam. Det handlar nog om som du säger att man så gärna vill uppleva och ge av sig själv.
SOm jag sade till läraren igår:
"Jag skulle vara så bra för dig. Du behöver någon som avgudar dig och ser dig.".
Det handlar för mig om att investera i en annan människa. Jag vill i min relation ge mig hän. Jag vill vara passionerad, känna, hoppas, tro. Vi har ju bara det här enda livet. Jag vill gå igenom det och känna att jag har levt, älskat och haft det jävligt tufft men ändå underbart. Inte känna att jag har haft det okej.
Sen en sista undran...
Är det så stor skillnad på tjejer?
Tror du inte att män kan vara lika självutplånande i en relation? Jag tycker ofta att man hör om män som blivit "tofflar" eller förändrats på andra sätt. Det kanske handlar om när. Kvinnor anpassar sig och förändrar sig i början för att fånga mannen, medan män långsamt förändras när relationen är stadgad och trygg?
Jag tycker du är en av de mest insiktfulla män jag har "pratat" med. Du vågar känna efter och uttrycka känslor. Det gillar jag.
Fortsätt vara den uttrycks- och insiktsfulla DOuglas så fortsätter jag vara känslosamma Yrsa.
Kram

Anonym sa...

Bra skrivet!
Härligt när man får tänka till lite.

Ibland kan det va så att man glömmer bort sig själv på vägen för att man går upp i en annan människa till 120%
Man vill ge och visa all sin kärlek och omtanke men glömmer ibland bort att man behöver få sina behov uppfyllda, för att kunna fortsätta ge.

Fortsätt med dina insiktsfulla inlägg. De är uppskattade!

Kram på dig!

Arnie sa...

Hej D! Jag håller med dom andra. Så insiktsfullt skrivet. Men samtidigt är det så löjligt enkelt. Självklart är det så. Att man borde fokusera på dem som vill ta emot. Inte dom som inte vill se vem man är. Kände mig något träffad... Ha ha. Kram

Douglas sa...

astriid :Svårt det där med hur mycket man kan känna för någon/något ;=) Själv skäms jag ibland över att erkänna att det jag känt mest sorg över var när vår hund avlivades...Jag hoppas verkligen att jag kan känna lika starkt för en kvinna som för ett barn. Men jag tror det kommer vara på olika sätt man älskar.

Haha klart du är tokig, men det är garanterat en sida som många hos dig gillar ;=) Nä fy tusan, jag har ödslat alldeles för mycket
tid på människor som jag inte borde ha gjort. Men men, man lär så länge man lever.

Kram!

yrsa : Tack snälla du för dina ord! Precis, det är inte ensamheten som är problemet. Utan att man helt enkelt inte är sig själv.

Jag resonerar precis som du när det gäller relationer. Det är verkligen allt eller inget som gäller för mig. Sån är jag som person. Har fan (ursäkta svordomen...) slösat tillräckligt med tid på "icke- relationer" ;=) ! Därför viktigt för mig att träffa en tjej som är
så hel i sig själv att hon också kan ge sig hän.

Jag tror definitivt män kan vara lika självutplånande som kvinnor i relationer. Har såklart sett fler exempel på det eftersom jag
har fler killkompisar än tjejkompisar. Tror iofs att män också anpassar sig mer i början. Oavsett kön så är det nog mycket man gör som man inte gör i normala fall. Fast det är sorgligt när någon börjar tappa bort sitt jag. Såna förhållanden är ofta inte särskilt lyckliga heller.

Återigen, tack för dina uppmuntrande ord ! Det värmer verkligen! Har ju hunnit fundera en del efter mina 2 senaste år som singel ;=)

Kram!

latja :
Svårt det där, för det är ju HELT underbart att gå upp i någon annan människa till max. Även om det bara hänt mig 1 gång så vet jag
att jag inte vill ha mindre än så heller. När varenda puss/kram etc. etc. kändes som en emotionell orgasm...ha ha ha.

Att glömma bort sig själv är någonting jag har varit expert på. Jag har liksom svårt att sluta ge när det gäller någon jag tycker om.
Tyvärr har jag hittills(!) gett av mig till fel tjejer ( känns det omvända igen ? ).

Kram!

Arnie: Hej A ;=) ! Tack snälla du! Ja oftast är det enkla det sanna och insiktsfulla. Ta bara t.ex alla miljoner ordspråk man hört om och om igen...Man tänker ofta inte på vad de innebär egentligen eftersom man inte orkar bry sig om något man hört så ofta.

Hihi ja jag kan tänka mig att du kände dig någorlunda träffad...kan erkänna att jag hade din situation i tankarna lite grann när jag skrev
om vissa saker :=)

Kram!

Anonym sa...

Japp, det omvända känns igen.

Kram på dig.