tisdag 28 april 2009

Exet - del 1.

När jag började blogga var syftet att skriva om mina känslor och det som jag upplevde efter att jag gjorde slut med mitt senaste ex. Jag hade berättat om allt till bästisen och ville inte trötta ut honom med ännu mera snack (vilket jag iofs inte gjort).Så min ventil skulle bli bloggen. Men det väckte så mycket negativa känslor när jag började tänka på hela vår story att jag inte orkade skriva ens. Jag skrev ett första inlägg (typ det som kommer nedan ) i min gamla blogg innan det inte blev något mer. Nu känner jag väl inte samma behov av att skriva av mig då jag lämnat allt bakom mig. Det som är mer intressant är hur många av mina nuvarande åsikter som påverkats av det som hände.På många sätt vältes en hel del av min "världsbild" över ända och så mycket som jag begrundat saker under dessa år hade jag inte gjort under hela min livstid innan. Något som jag är mycket tacksam över. Nu när det ligger bakom mig vill säga.

Jag satt på KI och gjorde mitt examensjobb när min bror ringde och sa att han eventuellt hade fixat ett jobb till mig. Det är brådis som fan. Innan jag ens fattade vad som var på gång satt jag plötsligt 170mil hemifrån. Det hade gått 2veckor sen han ringde mig den där dagen. I läget som var i Sverige var det omöjligt att få jobb som ny-exad systemutvecklare. Det gällde bara att få in en fot på arbetsmarknaden så jag tackade ja.

Egentligen ville jag absolute inte flytta. Planen var att jag skulle stanna 6 månader, sen söka mig hemåt igen. Det blev 3 år som hade kunna bli mycket mer om inte allt gått åt pipsvängen. I början kände jag mig så ensam. Att lämna hela sin sociala trygghet är onekligen ett rätt stort steg. Innan dess hade jag levt mitt liv i en väldigt liten bubbla med idrotten och vänner som jag hade känt sen evigheter. Och nu skulle jag börja på mitt första jobb med allt vad det innebär. Dessutom med engelska som språk. Första tiden blevskitjobbig. Det var ett litet företag med 6-8 anställda och då blir det ju så att alla har ett rätt stort ansvar. Jag fick dock 0 introduktion och märkte även att min chef hade 0 stresstålighet. Ingen bra kombination när man är helt ny. Man förväntas prestera på en gång och samtidigt drar man sig för att fråga eftersom man inte ville stöta sig med någon.Hade hemlängtan och åkte också hem var 4-6:e vecka.

4 månader efter att jag hade flyttat skulle det flytta dit en tjej från Ungern. Det var ett lustigt sammanträffande. Min bror var på en minisemester i Budapest och hade där träffat på en tjej som skulle flytta utomlands i Augusti, och vart om inte där vi bodde ;=) ? Dom blev såklart snabbt kompisar och min bror talade varmt om mig. Han ville inte att jag skulle flytta hem igen utan försökte väl "sälja" in mig till henne och på så sätt se till att jag skulle bli kvar ;=) Det kanske låter värre än vad det var...ha ha ha.

Till slut flyttade hon ner och jag blev riktigt glad. Här fanns ju en person som på sätt och vis var i samma sits som mig. Nästan helt ensam i ett nytt land. Hon å sin sida hade flyttat för att komma över ett ex. Vi blev ganska snabbt bra kompisar och umgicks en hel del i början. Hon var inte riktigt min typ så jag gick inte igång på henne. Dessutom ville jag inte ha ett förhållande med någon därnere heller. Planen var ju att flytta hem. Kanske var det p.g.a det som brorsan berättat om mig, men hon anförtrodde sig åt mig snabbt. Berättade privata saker och jag insåg ganska snabbt att det här var en skadad själ som hade haft det tungt senaste åren. Mamman hade plötsligt gått bort i cancer. Hennes drömkille ville inte ha barn vilket gjordeatt hon gjorde slut (för att därefter 2 månader senare göra en annan tjej gravid...). Hon var också otroligt bitter på män. Jag å min sida tog ju snabbt på mig rollen som psykolog som skulle få henne på bättre tankar. Få tillbaka hennes livsgnista. Förklara att alla män inte var svin. Jag hade själv varit singel i ett par år och var full av livsglädje. 2 veckor efter att hon flyttat ner fick hon chockbeskedet att hennes pappa hade fått cancer. Hon åkte hem på en gång till Budapest och kom tillbaka 1 vecka senare. Pappan hade gått bort. Så på 2 år hade hon förlorat båda sina föräldrar och gjort slut med sin kille. Hon var helt förstörd.

Jag tyckte så vansnnigt synd om henne. Hon var ju egentligen en levnadsglad tjej som stött på livets orättvisor. Jag tröstade henne massor och pratade med henne varje dag. Skickade en massa peppande SMS. Jag ville inte att hon skulle tillbringa en massa tid ensam. Vid den här tidpunkten skulle vi åka bort en helg med jobbet på vinprovning och man fick ta med sig sällskap/flickvän/man/fru etcetera. Jag tog med mig henne, för att få henne på andra tankar. Vi delade rum, och sov tillsammans i dubbelsängen. För mig var det då självklart att lägga en arm runt hennes nacke/hals och visa att jag brydde mig om hur hon hade det när vi skulle sova. Morgonen efter hade vi ett litet kuddkrig när hon helt plötsligt "attackerade" mig när jag satt på min sida sängen. Jag tyckte det var härligt att få se henne skratta och le sitt charmiga leende igen. Det var så fint av dig att hålla om mig när vi sov. Till och med när jag vaknade mitt i natten höll du om mig. Jag fattade egentligen inte så mycket vad hon menade. Tyckte det var självklart. Hon sa det på ett sätt som att det hade varit värsta grejen.

När vi skulle åka hem med bussen fick jag en migrän-attack. Bland de värsta i mitt liv. Timingen var inte den bästa. Tillsammans med alla kollegor och deras respektive. Och så den här tjejen som jag bara känt 4-5 veckor. Spydde som en brandspruta och låg helt väck längst bak. Kändes ju inte inte alls pinsamt. Hon satt bredvid mig hela tiden och höll min hand. Yeah we all heard about how much Swedes drinks, but this was well beyond my expectations also sa min chef med glimten i ögat dagen efter. Han var rätt skön när han var på sitt glada humör.

Veckorna efter resan pratade/mailade vi ännu mer. Nu kom det fram att hon verkligen inte litade på killar. Bitterheten lös igenom. Ju mer illa hon pratade om dom, desto mer ville jag bevisa att hon hade fel. Vid den här tiden började jag känna något för henne. På något sätt överensstämde inte det hon sa/berättade med de sidor som jag upplevede. Hon var ju hur omtänksam som helst. Så skör innerst inne. Men ändå stenhård när hon pratade om killar. Gav ett tufft intryck.Mycket av det hon berättade var också främmande för mig. Fattade inte vad hon träffade för killar som bara hade satt på henne. Lovade henne massa saker och sen bara sket i henne fullständigt. Ringde inte. Hörde inte av sig. Skapade bitterhet i henne. Jag har inte stött på en man som du på evigheter och jag börjar undra om du finns på riktigt ? sa hon. Hon tyckte min personlighet var så annorlunda. Jag förstod inte vad hon menade med det här pratet heller. Tyckte mest hon var gullig när hon berättade om hur hon skrattade för sig själv när hon läste mina mail. Det var så kul att höra att hon kunde skratta även när hon var ensam. Sånt tog jag som framsteg. Tydligen var det många stavfel i mina mail. Inte lätt skriva när man inte gått i ungersk skola eller läst ungerska böcker ;=)

4 kommentarer:

Anonym sa...

Du skriver så bra =)
Känns nästan som du satt här i min soffa och berättade allt.

Kram på dig.

Fröken Svensson sa...

Håller med Latja, blev bunden. Kram på dig!

Astriid sa...

Håller med ovanstående skrivare. Nu vill jag ju läsa del 2!!

Klart att du ville vara lite ridderlig när hon var så där skör och ensam. Det var sött av dej tycker jag :) Det är inte alla som ställer upp i ur och skur.

Kram

Douglas sa...

Latja: Tack snälla du ! Jag gör mitt bästa även om skrivning inte är min starkaste sida...men övning ger färdighet !

Kram!!

Fröken: Bunden...har en helt annat innebörd i min värld ;=) Haha skoja bara, måste vara vårvädret.

Tack snälla du !

Kram!

Astriid: Tyvärr har mina äventyr när jag varit ridderlig gått åt h*lv*t*...det har inte slutat som i sagorna direkt :=(

Del 2 kommer när andan faller på ;=)

Kram!