Tänkte skriva ett inlägg om det trevliga helgen, men det får vänta. Fick nämligen ett mail av mitt ex igår där hon skrev att om jag kommer på min brorsas fest så måste hon och jag ses innan. Hon ska nämligen också dit. Verkar ju bli bra "line-up" för min del... Pussycat,Z ,mitt ex och till det ett par wildcards.
Självklart förstår jag mitt ex. Tänker precis som hon. Vore ju helt absurt att efter 26månader utan att ha setts låtsas som om ingenting hänt och bara "råka" ses på en bar. Bara tanken på att vi ska ses gjorde att jag kom ur balans. Det kommer gråtas. En hel del. Men jag tror faktiskt att hon och jag måste ses innan hon/jag kan gå vidare helt och hållet. Vi skiljdes på ett abrupt sätt som kändes hemskt både för mig och henne.
Sen mailade vi lite grann. Hon är livrädd för att ses, för hon vet inte vad det kommer få för konsekvenser för henne. Hon säger att hon är tillräckligt stark nu för att ses, för att i nästa mening säga att hon kanske avstår från att ses i allafall. Jag å min sida vet hur jobbigt det kommer bli att se henne gråta, då jag sett henne göra det alltför ofta. Pallar helt enkelt inte med att stå där maktlös och inte kunna göra/säga det hon behöver för att må bra, som så många gånger förr.
Sen är det ju det här med att hon träffat en ny kille. Jag önskar henne allt gott och vill inte riva upp gamla sår nu när hon gått vidare(?). Hon är en extrem känslomänniska och nostalgiker och någonstans rimmar hennes ord i bakhuvudet; "jag har drömt så många gånger att du kommer hit, ringer på min dörr och sen kramar mig och säger att det är vi två nu". Jag behöver ingen bekräftelse på att hon "tycker om mig". Vill inte röra till det i hennes huvud. Behöver mer en försäkran om att hon verkligen har det bra och att hennes kille tar väl hand om henne. Fast redan nu tvivlar jag på det här scenariot. Är rädd att jag kommer göra mer skada än nytta. Samtidigt skriver hon att hon tycker det känns helt absurt om vi inte skulle ses något mer, vilket jag också instämmer i.
Men vi får se om jag åker ner överhuvudtaget.
3 kommentarer:
Vilken jobbig situation.. Som sagt, kommer ni dit båda tvä lär ni ju träffas och kan ju inte bara ignorera det faktumet och bara stöta ihop lär ju inte heller vara någon bra idé.. Frågan är ju hur kul ni kommer att ha det sen på festen efter en känslouttömning..
Men jag är värdelös på att ge såna här råd så.. Hoppas det löser sej till det bästa! Kram!
Oj, det låter rörigt det här vännen!
Hm, försöker bena lite.
Ni båda två verkar inte klara med varandra. Men jag tycker inte du ska fokusera så mkt på henne.
Vad vill Douglas? Vad känner DU?
Vill DU träffa henne? Hur skulle du må av det?
Om du inte tar någon hänsyn till henne, vilket verkar vara något du gjort mest hela tiden, vad vill du då?
Tror det är viktigt att du gör det som känns rätt för dig i det här fallet. Inte träffa henne för att hon "behöver" eller vill det. Eller försöka underlätta eller agera på ett visst sätt om ni ses.
Tänk inte så mycket på hur hon resonerar och tänker utan fundera bara på vad du känner.
Har du känslor kvar?
Vill du att det ska bli nI?
Vill du leva med henne?
Det är du som är viktig.
Jag förstår att det är provocerande att skriva så här för det kan låta egoistiskt. Men jag menar inte att du ska vara hänsysnlös eller göra henne illa. Jag vill bara att du går till dig själv istället för att fokusera så mkt på vad hon tänker och känner. Det är ju du som är centrum i ditt liv. När du vet vad du vill så kan du börja fundera på hur du ska bemöta hennes tankar och öönskningar.
Lycka till!
KRAM
astriid :Jag tror både hon och jag vet att vi kommer springa ihop förr eller senare. Det är en jobbig situation men det är lika bra att ta tjuren vid hornen.
Ja festen...känns inte helt optimalt att hälla i sig alkohol faktiskt. Vi får se om jag ens åker ner.
Det var ju bra råd ;)
Kram!
yrsa :Ja ett problem som jag haft, och som jag alltid haft är att jag tänkt väldigt lite på mig själv i förhållanden.Detta är någonting som knappast varit till någons fördel faktiskt. Å andra sidan är motpolen, att bara tänka
på sig själv utan hänsyn till den andra någonting som inte riktigt fungerar heller. Inte för mig i allafall. Så det blir en hypotetisk frågeställning.
Som jag ser det så gäller det att hitta balansen. Kan jag göra någonting för henne som skulle underlättavhennes situation så kan jag göra det, UTAN att för den skull kanske riktigt vilja det, OM jag känner att det inte påverkar mig negativt. Det är så jag resonerar.
Det fanns en period när hon ringde mig ganska ofta och undrade varför jag inte kunde göra detsamma. DÅ var situationen som sådan att jag kände att OM jag gör det kommer det påverka mig mycket negativt, och då gjorde jag inte det. Det är inte direkt hennes förtjänst att vi inte setts på över 2 år. Jag har varit därnere hos henne många gånger utan att höra av mig eller ens säga att jag ska komma ner och hälsa på brorsan.
Så jag förstår vad du menar, men menar också att man (jag) inte kan se det så svart eller vitt.
Kram!
Skicka en kommentar