Träffade mitt ex för ett tag sedan som jag skrev om. Det var riktigt trevligt och jag skickade ett mail till henne efteråt. Skrev inget speciellt förutom att jag önskade henne allt det bästa.
Fick svar på det och...den mest bestående känslan efter att ha läst det var att jag har gjort rätt. Det var ingen otrevlig ton alls, däremot ganska anklagande med rätt mycket bitterhet och trångsynthet. De "romantiska" tankarna som kunde komma upp lite då och då i min hjärna, fast jag egentligen visste om att det aldrig skulle ske finns inte längre överhuvudtaget och det känns otroligt skönt. Det faktum att hon också att hon har en ny kille och att jag vet om att hon har det bra gör att jag definitivt har lämnat hela vår historia bakom mig.
Angående brevet. Jag vet själv hur saker och ting var när vi var ihop och hur jag var. Jag är också medveten om att mitt beteende påverkade henne och givetvis tvärtom. Vi var liksom resultatet av den andres handlingar/gärningar och sätt att vara. Men att man 2.5 år efter att det tagit slut inte är kapabel till att få en annan syn på saker och ting är rätt beklakligt. Det är en sak att vara blind när man är mitt i smeten och inte kunna vara logisk, men 2.5 år efteråt...? Dessutom är hon ju enligt egen utsago kär och lycklig, och kanske borde man i allafall DÅ kunna bli mer vidsynt ? Främst för sitt eget främsta så man inte förblir bitter.
Det ironiska i det hela är att alla de sidor hon anklagade/anklagar mig för i brevet, är såna som hon självvalltid haft och som jag saknat hos henne. Till exempel att jag är oförstående, att jag ser allt i svart/vitt, att jag inte försökte förstå hennes dåvarande situation. Jag kan lova er att jag svalde ungefär 1000000ggr mer än jag skulle göra nu just för att jag visste om hur jävligt hon hade haft det innan mig. Jag vet om att jag var sån och förklarade för henne att det var svårt att inte vara sån med tanke på det hon gjorde mot mig. Men det går liksom inte in. Det gjorde inte det då, och det gör det inte idag. Så när jag läser hennes brev, känns det precis som om tiden stått stilla och att hon"pratar" som hon gjorde när vi var ihop.
Det var detta som var den yttersta anledningen till att jag visste att det aldrig skulle funka att bli ihop med henne igen.Att vara ifrån varandra och ge varann lite tid är helt meningslöst såvida man inte tar tag i problemen.Att tro att allt bara ska funka är naivt. Man måste liksom inse sina misstag och arbeta aktivt med att inte hamna i samma hjulspår, och samtidigt försöka förstå den andre. Annars är det garanterat kört. Jag har insett att detta aldrig kommer att ske.
Så jag läser i mailet att det är mitt fel att vi hamnade där vi hamnade. Det är jag som varit trångsynt. Det var jag som valde att göra slut. Det var jag som valde att flytta hem. Allt är mitt fel och hon är såklart offret. Jag ska acceptera/förstå hennes grejer men mina är såklart under alla omständigheter fel. Och så vidare och så vidare. Och det ironiska är som jag skrev ovan, att allt det som hon tyckte fattades hos mig, är det som jag tycker fatta(de)s hos henne.
6 kommentarer:
Bitterhet är en trixig rackare...och det tar olika lång tid för människor att bearbeta saker.
Men jag måste tillstå mig att säga att med tanke på att hon har en ny och att efter ni haft ett relativt bra möte anklaga dig för ditten och datten...det är bara barnsligt. Förmodligen kan hon inte hantera de känslor som uppstår så vi ska väl inte vara för elaka. Men ja, när du nu visade dig ödmjuk och tog kontakt, träffades, skrev mail så tycker jag att hon kunde behållt sina känslor/sin skit för sig själv. Visa saker behöver man inte ventilera. Det är bara onödigt.
Jag tycker du ska vara glad över att det kommit fram iofs för det visar ju bara att du har hanterat och bearbetat det här på ett bra sätt. Samt att hon inte är eller har varit vad du behöver/färtjänar/är värd/osv.
Det här var avslutet du behövde =).
Och jag hoppas de andra "bra sakerna" som hänt i ditt privatliv överväger detta =).
KRam
Det är intressant det där. Mitt ex är ju lite likadan. Har väldigt svårt att ha en "normal" relation till mig trots att vi måste träffas regelbundet pga vissa omständigheter. Hans bitterhet gör att jag, precis som du gör, känner att jag gjorde rätt när jag lämnade honom.
Man får ju hoppas för deras skull att dom kommer över bitterheten, för att leva som en bitter gammal gubbe, eller gumma, kan inte vara önskedrömmen direkt.
Och hörru, jag ger inte upp hoppet om resan! *s*
Kram!!
Tråkigt att det ska bli så här nu då.. Men det är ju hon som är bitter, inte du. Förhoppningsvis går hennes bitterhet över, för hennes skull.
Hoppas du mår bra iaf! :) Jag måste uppdatera mej på era och min egen blogg snart. Har bara ingen lust just nu :P Menmen. Gott nytt år och so long!
Kram
Usch...bitterhet är fruktansvärt oattraktivt...var glad att du är av med henne!
Gott nytt År!
Önskar dig ett Gott Nytt År utan bitterhet och gammalt groll =)
Det är du värd!
Kram på dig.
Yrsa: Jag håller med dig, men i det här fallet tror jag inte det handlar om att bearbeta utan det helt enkelt om att älta vilket är en stor skillnad. Det är just ältandet som skapar bitterheten.
Ja jag känner likadant. Varför hålla på och anklaga när läget är som det är nu ? Jag har också många saker jag skulle kunna "kasta" i ansiktet på henne men det tjänar ingen på. Det är som du säger, att vissa saker kan man hålla för sig själv.
Mmm det här avslutet var faktiskt bra för mig och också en av dom sakerna som jag ser som något positivt.
Kram!
Ejjeliten: Egentligen är bitterhet inte så farligt, om man inte låter den slå rot. Det är rätt vanligt tror jag att man efter ett break-up är det, men man FÅR inte fastna i det.
Haha envishet är en bra egenskap ;=) !
Kram!
Astriid: Ja på ett sätt är det så :=( Jag är inte det minsta bitter på henne och det känns fantastiskt skönt ! Det jobbiga har varit att hon inte varit kapabel att se saken på ett annat sätt ever.
Ja du har varit mycket saknad så en update är på sin plats ;=) !
Mår väl inte helt ok eftersom jag fortfarande är bakis, men annars är det toppen !
Kram !
Dark and twizted: Först av allt....hej och välkommen!
Nä jag har faktiskt blivit helt allergisk mot bitterhet. Precis som du säger så är det sjukt oattraktivt.
Jag är glad att jag är helt klar med henne, däremot känns det tråkigt att hon är som hon är eftersom jag trots allt vill att hon ska må bra som person. För sitt eget bästa.
Kram!
Latja: Tack detsamma ! 2009 ska bli vårt år ;=)
Kram!
Skicka en kommentar