Visst är det som Arnie skrev i en kommentar att om man inte har det man vill ha så känner man sig vilsen var man än bor. Då kommer kanske också tomheten som ett brev på posten och klänger sig fast vart man än tar vägen. För min del är det nog inte tomheten jag känner av mest om man pratar i negativa termer, utan att jag inte riktigt känner mig hemma någonstans.
Kanske är det Sverige som är problemet, eller rättare sagt Stockholm. Om jag ska vara ärlig så är Stockholm en stad som inte passar mig alls (dock vansinnigt vacker). Har aldrig varit med om ett ställe där folk är så måna om att vara någonting (eller ge sken av det). Där folk är så opersonliga och tråkiga och lägger så mycket fokus på att "passa" in. När man skrapar under ytan så hittar man ofta osäkra människor med en riktigt dålig självkänsla. Har alltid känt mig mer "hemma" i t.ex. Göteborg (för att inte tala om damerna där...ha ha ha).
Jag träffade en tjejkompis som också var hemma i Stockholm en vända efter att ha bott i New York i 8 år. Hon uttryckte sig så roligt och träffande; "Stockholmare tror att dom bor i en världsmetropol, fast det egentligen bara är som en stor by, ungefär som New York-wannabies. Alla klär sig likadans och ser likadana ut och alla pratar på samma sätt och säger samma saker". Word !
Mina funderingar på att flytta igen har nog kanske med sökande att göra när jag tänker efter. Eller kanske är det en tomhet som jag inte kan sätta fingret på ? Jag hade 3 rätt jobbiga år utomlands, för att inte tala om hur jag mådde efter min separation. Nu känner jag mest en enorm energi/livsglädje efter att jag kommit över det mesta helt och hållet. Kanske är det så att jag försöker ta igen det jag känner att jag förlorade under dessa år ?
Nu vill jag verkligen bara LEVA livet varenda dag och ta vara på nuet. Bygga istället för att älta. Vara i en stad/land där folk är sig själva, kanske där jag bodde förut ? Där det var självklart att hälsa på varandra i vänterummet hos doktorn eller i omklädningsrummet på gymet. Där man utan vidare kunde dra igång en konversation utan att det ansågs det minsta onormalt i de miljöerna.
Ska fundera vidare på saken och återkomma :=)
9 kommentarer:
Jag har helt missat att du är tillbaka igen.. Härligt!!
Det där med att känna sej hemma kan vara svårt och jag är inget storfan av Stockholm. Jag var där senast idag och tänkte bara "här skulle jag aldrig vilja låta mina barn växa upp". Men nu handlar ju livet inte bara om det..
Jeje, hoppas du mår bra iaf :) Kraam!
Jag är från sthlm, har alltid bott i sthlm. Jag gillar ändå inte sthlm mer än att det känns tryggt på nåt vis.
Jag tror att ytlighet finns överllat.
Dock håller jag med dig om att LEVA är det viktigaste.
Meningen med livet är att leva.
Lycka tilL!
Hm svårt det där med att känna sig hemma. Städer är olika. Jag skulle inte vilja bo i SThm. Sthm skrämmer mig på något sätt, för stort, opersonligt och ja jag vet inte. För liten stad funkar inte heller. Då kvävs jag. Mellan är bäst. Där jag bor nu.
Men som du skriver. det viktigast är ju att LEVA. Så länge man lever så kan man ju likväl göra det i Sthm eller i Gagnef. Typ.
Jag lever där jag har mina vänner. Där jag är nu.
Det är det allra viktigaste tror jag.
På Maldiverna kan man nog LEVA... haha. Ska bara ta ett snack med Snickaren så drar vi sen... ;-)
Kram
Nej, men nu får du ta och uppdatera lite tack!
astriid :Haha sry. Uppdateringen är gjord !
Även om livet inte bara handlar om det, är det en viktig detalj som måste stämma. Ungefär som jobb och ev. flickvän.
Jag mår toppen. Tackar som frågar.
Kram!
yrsa :Mmm tryggheten är det jag också känner här. Ytlighet finns såklart överallt, däremot skiljer sig mängden avsevärt.
Ja att leva är A och O. Ingen slump att jag valde den banner jag har :=)
Har du någon blogg ? Vore kul att läsa.
Kram!
zinnie Svårt det där. När jag bodde utomlands var inte staden så stor heller, men den var så levande på något sätt.
Visst är vännerna viktiga och att man gärna vill bo där dom är. För min del har detta ändrats så mycket, och det finns ärligt talat inte så många jag genuint skulle sakna om jag stack iväg igen.
Kram!
ejjeliten :Haha det har du helt rätt i ! Snickaren är nog ditt problem, så det räknar jag med att du löser :=)
Kram!
Norrland kanske skulle passa dig. Umebor är hemskt revliga har jag hört ;)
Men du, är vi verkligen så ytliga? Du får väl ta och skrapa lite på ytan då.
Blingbling
blingbling :Norrlänningar är nog i allmänhet i tystaste laget för mig :=) Jag i Norrland skulle nog vara som ett svart får bland 100 vita.
Japp Umebor är trevliga ! Känner en tjej som är därifrån.
Haha får väl ta fram grävskopan och göra mer än bara skrapa !
Kram!
Douglas: Japp jag har en blogg yrsas.blogspot.com
Vi syns när vi läses =)
Skicka en kommentar