onsdag 17 februari 2010

Reflektioner Del 2

Jag tror uppriktigt sagt att känslor är den starkaste drogen som finns. Synd bara att en hel del känslor är destruktiva. På samma sätt som en människa dras till trygghet (som kan vara negativ), så söker vi situationer där vi kan få vår dos av den känsla vi är beroende av. Är det någon som t.ex. tror att det är en slump att en kille som tycker om att slåss, ofta hamnar i situationer där det finns en potentiell chans till detta ? Det är lustigt att jag som sprungit på klubbar i typ 15 år har hamnat i bråk 1 gång, medans jag haft kompisar som alltid tyckt att någon muckat med dom varje gång dom varit ute...ha ha ha.

Det som är mest skrämmande är att så mycket av det vi gör styrs av vårt undermedvetna. Vi gör det utan att ens vara medvetna om det förrän vi stannar upp och verkligen tänker efter. En kompis sa till mig en gång Vet du vad som är skrämmande ? Varje gång som jag är på väg att bli lycklig så är det som att jag på något sätt gör något idiotiskt som drar ner mig i skiten igen. Jag vill inte göra det, men jag gör det ändå. När han sa det här, förstod jag vad kloka människor menar när dom säger Våga vara lycklig !. Innan tänkte jag Jamen vad är det för nötter? Vem vill inte vara lycklig ?

Ett än mer tydligt exempel på detta är väl förhållanden. Att vi dras till samma sorts partners. Känner man sig värdelös/har dålig självkänsla/självförtroende så är risken tyvärr väldigt stor att man dras till en partner som beter sig som skit och sårar en (typ att tjejer med inte alltför sund syn på sig själv dras till "bad boys"). Resultatet ? Man har bekräftat (upplevt känslan) av det man är van vid vilket stärker känslan man hade av sig själv innan. Inser man hur det här hänger ihop, förstår man hur vansinnigt viktigt det är att man har en sund och positiv syn på sig själv. Och när man väl gjort det måste det nästan bli högsta prioritet i ens liv att aldrig sjunka ner i gyttjan igen. Utan bara sträva uppåt uppåt uppåt.

Detta medför att jag tror det är väldigt svårt att ändra på sig. Det innebär i princip att dra ut nålen ur armen och vänja sig av med drogen(känslan), vilket nog är bland det svåraste som finns (fråga en narkotikamissbrukare). Det är inte omöjligt på något sätt alls, men det innebär att man måste vara mycket medveten om hur man fungerar och framförallt hur man vill bli. Och även förstå att det här inte är någonting som sker över en natt.

To be continued

9 kommentarer:

Varför vara perfekt.. sa...

Tack för dessa ord vännen!! Mitt undermedvetna och mitt jag är inte på samma nivå just nu......
Men jag känner att jag har blivit starkare o starkare ju mer tiden har gått.
puss o kram!

Pettiwoman sa...

Det här var det bästa och mest träffande inlägg jag läst på mycket länge.

Du är en klok kille med mycket förnuftiga och djupa funderingar.

Ska vi gifta oss ;o)

Kram

Singelsussi sa...

Precis på pricken Douglas. Du ligger där hemma i sjukstugan och filosoferar. Och då är vi tillbaka till det igen - tålamod. Och tillit till att allt blir som det ska - med tiden. Tror inte att man ska vara så hård mot sig själv. Vi går alla på nitar, ibland samma nitar igen och igen. Bra att stanna upp och tänka som du säger. Kloka man :) Kram

Janet sa...

I hear you man! =)

Men en stor orsak till din visdom är ju egna erfarenheter och insikter längs vägen.

Jag har helt klart varit inne på samma tankebanor och funderingar som du har. Det som varit lite jobbigt var att jag för 3 år sedan efter ett lite skakigt förhållande verkligen insåg att jag hade ett sådant mönster med killar och relationer och var helt inne på att ändra det och tyckte att jag blivit både klokare och mer vaksam på detta och ändå lyckades jag dras till allt som var fel och jag visste egentligen hela tiden innerst inne att det inte var rätt för mig och trots att jag försökte bryta många gånger så tog det ändå en evighet innan jag äntligen kunde släppa taget.

Så efter det tänker jag klokare och bättre koll-pyttsan! ;P
Fast å andra sidan så tycker jag så otroligt mycket mer om hon som jag hittat fram till efter alla misstag och kraschlandningar =)
Och jag fortsätter tro att someday I´m gonna get it right! ;D

Sköt om dig väl!
Kram

Astriid sa...

Du får alldeles för mycket tid att tänka när du är hemma och är sjuk, haha ;)

Skämt å sido. Intressant sätt att se det på, känslor som en drog. Why not? Som du skriver så fastnar man ju lätt i gamla banor.. Det gäller att lära sig tänka till både en och två gånger.

Man kan ju säga att man börjat betinga en känsla. Som jag med ormar, lärt in ett beteende som gör att jag är livrädd för ormar (som inte kan göra ett skit från en bild eller från en tv-skärm). Borde vara samma sak?

Tål att tänkas på!

PPG

Douglas sa...

VVP: Nä jösses vad det finns saker som spökar. När jag lyssnade på den här föreläsningen i evolutionspsykologi blev jag varse om hur lite vi är medvetna om egentligen. Intressant men också skrämmande att vi är så "maktlösa".

Puss!

Pettiwoman: Tack snälla rara !

Ja kanske gifter vi oss ;=)! Men du vet att jag tycker om könsroller, så då är det JAG som kommer att fria...hi hi hi ;=)

Kram tjejen !

Sussi: Åh på ett sätt är det skönt att vara sjuk. Då har jag tid att vara hemma och bara ta det lugnt och förkovra mig i intressanta ämnen.Läsa. Tänka. Laga god mat.

Nä vi är nog inte så hårda mot någon annan som oss själva. Ungefär som att man älskar att piska sig själv, när det borde vara precis tvärtom.

Kram baby!

Janet: I hear you woman ;=)

Javisst stämmer det där med erfarenheter ! Det är på sätt och vis därför man kan "glädjas" åt sina mindre trevliga också. För även om det är en klyscha, så stämmer det att man inte hade varit den man är utan dom.

Men den stora skillnaden är att du numera aktivt väljer att gå en annan väg fast din magkänsla säger åt dig att det är fel. Det tycker jag är en stor skillnad. Då kan man inte längre skylla på någon/något annat vilket man konstant gör innan man insett att felet faktiskt ligger hos en själv.

Kram !

Astriid: Haha eller hur ! Dags för mig att bli frisk och komma ut i verkligheten.

Japp och det är inte så att man bara "fastnar" som ett hjälplöst offer. Utan man väljer det själv. Man dras helt enkelt till situationer där det kan hända om och om igen. Inser man det här, inser man hur farligt det är med destruktiva mönster.

Intressant analogi med TV-skärmen ;=) ! Bra där !

PPP!

Fröken Svensson sa...

Kloka ord av en klok kille! jag håller med dig fullt ut. Det är då vi fröst blir medvetna om vårt beteende som vi kan ändra oss, men det gär man inte på en dag, men det går. På något sätt så är de tlätt som du säger att haman dör igen för att det är den väg man är van att vandra. Men innerst inne VET man vad som är bra för en och inte och då gäller det att gå på förnuftet, INTE känslan endast.
PUSS på dig sjukling!

Fröken Svensson sa...

Jädra vad jag stavar fel då jag skriver fort haha. Du får ha överseende med det, tror du förstår mig ändå ;-)

Douglas sa...

Fröken: Tack snälla ! Din puss hjälpte, nu är jag frisk igen ;=)

Mmm det ställer till det för oss en hel del att vår logik och känslor lever helt utan vetskap om varandra...ha ha ha.


Japp jag förstår mycket väl vad du menar. Ett stavfel hit eller dit bryr jag mig inte om ;)

Puss!