Har nämnt ett par gånger att orsaken till att jag började blogga (för 2.5-3 år sen) var att få ur mig alla känslor jag hade efter att jag gjorde slut med mitt ex. Har gjort ett par försök men aldrig kommit längre än till att berätta om när vi åkte hem från Paris efter vår första helg tillsammans på tu man hand.
Jag känner nu att hela den där historien är alldeles för personlig att berätta om. Så mycket har jag ingen lust att blotta mig på en blogg. Så känner jag just nu. För det är bland det mest personliga jag har varit med om. Dessutom så känner jag inte längre att jag har behov av att skriva om detta. Det skulle säkert bli en hel del intressanta diskussioner och även få en del trångsynta människor att inse hur irrationellt man kan handla när man inte är i balans.
I stora drag var det som hände att jag efter 3 år gjorde slut och flyttade hem. I ytterligare 2 år ringde hon mig titt som tätt och grät. Att hon stalkade mig är nog att ta i men någonting åt det hållet var det nog.
När jag tänker tillbaka på hela den här historien så är min första tanke ångest. 5 år av mitt liv som i princip kastades bort. 5 år som jag kunde ha gjort så mycket kul under istället. Jag pratade lite grann med Crazy Girl om detta och hon frågade om jag ångrar någonting av det här. Och faktiskt så svarade jag helt ärligt nej. För efter att jag flyttade hem så investerade jag otroligt mycket tid i mig själv. Läste böcker om personlig utveckling, självkänsla, filosofi m.m. Jag stannade upp och tänkte efter på hur jag vill vara som människa. För första gången så bearbetade jag känslor istället för att bara trycka bort/ignorera dom. Och faktiskt också bli mer medveten om detta och handla i enlighet med att sträva däråt. Jag blev också tvungen att ta tag i dom mörka sidor som jag tror finns inom varje människa och det var rätt skrämmande. Så när jag pratar om ångest, så är det mer att den här läxan blev så lång. Kunde jag inte fått lära mig allt det jag gjorde på typ...1 månad ;=) ??
Det ironiska i det hela är att när jag började reflektera över tillvaron och mig själv så är det för mig som när jag pluggade matematik på Universitetet. När jag började hade jag en tro om mig själv att vara rätt duktig på matte. Men ju mer jag lärde mig,desto mer insåg jag hur lite jag egentligen vet. Man kommer ner på jorden ganska snabbt. På samma sätt är det med människor tror jag. Det är inte klokt hur många människor det finns som tror sig "veta" allt när man egentligen har 0 (me included på en del områden ;=)) koll...
...vilket osökt leder mig till ett av mina favorit-ordspråk som jag verkligen gillar. Det är Bertrand Russell som har myntat det : Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra på allting och de kloka så fulla av tvivel.
To be continued.
6 kommentarer:
Vilket bra ordspråk. Klockrent!
Glad att du tog tag i de mörka bitarna som vi alla har, de förföljer en annars. Jag har ju precis gått ingenom en rätt tuff period och lät mig äntligen göra det och känna efter vad som behövdes göras (och då har jag inte lagt upp hälften av det jag förändrat på bloggen). Du är som vanligt mycket klok! Jag är en mkt stolt guddotter!
Puss på dig!
Damn mannen vilka insiktsfulla och kloka ord du besitter emellanåt =)
Och ja,det är konstigt det där med att man faktiskt kan förstå att det ibland är de mest smärtsamma av livets läxor som lärt en mest och att man därför inte vill vara utan dem trots allt. Thank GOD for evolution! Det var ju trots allt inte såå länge sedan vi härstammade från aporna och grottmänniskorna *fniss*
Ha en härlig söndagskväll! :)
Kram
Fröken: Javisst är det ! Finns många kloka människor som satt sin fot på vår planet.
Ja och framförallt en bra insikt att ALLA har såna här sidor som kommer fram vid extrema situationer. Tror det leder till en ödmjukhet som gör att man kanske inte dömer människor lika snabbt, om man ens gör det överhuvudtaget.
Och jag är den stoltaste Gudfadern som finns, med 2 så fina guddöttrar ;=)
Puss baby !
Janet: Hej igen ! Kloka och kloka vete tusan, det är nog helt enkelt mina erfarenheter ;=) Men tack snälla rara.
Mmm oftast lär man sig mest om sig själv och utvecklas mest när man kliver ut ur sin comfort-zone. Och när man gör det utan att välja själv, som när man t.ex råkar ut för något speciellt så blir man tvungen att face:a situationen.
Kram!!
Kan bara säga att det är väldigt kloka reflektioner. Att se saker som att man lärt sig något av det, hur jobbigt det än har varit är superbra!
PPG
Astriid: Mmm och såhär efteråt, kan man nästan uppskatta att man haft dom erfarenheterna. Hur konstigt det än låter.
PPP!
I hear ya!
Skicka en kommentar