onsdag 26 augusti 2009

Vänskap Del 1

Vänskap är ett begrepp som har varit på tapeten i min tillvaro senaste veckorna. Det är intressant hur mycket min syn på detta begrepp har ändrats under åren (lyckligtvis).Från den typiska "så hade jag aldrig gjort/sagt/betett mig mot en vän" till en mer avslappnad syn på det hela.

Det finns en del människor som betraktar mig som "en vän", och i de fallen kan jag inte förstå det. Det är absolut inte illa menat, eller så att jag inte tycker om dom alls. För det gör jag.Men vi har så olika syn på vänskap med allt vad det innebär att det blir en rejäl "krock". Detta diskuterade jag med en av mina vänner/bekanta/kompisar på en krog mitt i natten i helgen.

För mig har förhållandet med mina närmaste vänner varit ungefär som med mina tidigare flickvänner (förutom det sexuella såklart). Faktum är att jag kunnat anförtro mina närmaste vänner mer saker än jag kunnat till flickvännerna. Det som är gemensamt för de som jag betraktar som mina närmaste är att vi har öppnat oss för varann helt och hållet. Vi har gråtit i varandras knän när vi har blivit dumpade av flickvänner. Vi har delat en enorm glädje när någonting har gått bra i livet. Vi har upplevt saker tillsammans. Vi har köpt presenter till varandra (helt spontant). Vi har kramat varandra och sagt hur mycket vi tycker om varandra. Vi har stöttat varandra och peppat när det gått dåligt. Vi har varit otroligt ärliga mot varandra, även om det vi har sagt inte alltid varit så populärt. Dock har det alltid funnits i bakhuvudet att man säger det man gör för att man tror att det är det bästa för personen. För det är ju som så,att vi känner varandra utan och innan och har koll på hur vi fungerar. Jag tror knappt att det finns något vi inte vet om varandra.

Men du är ju så jävla hemlig av dig. Du säger ju knappt någonting om dig själv säger han som jag pratar med. Och det har han rätt i. Men det han inte förstår är att det har funnits så många tillfällen i livet när jag har öppnat en dörr till mina mer personliga sidor, tillfällen där jag i princip har lämnat en invit typ vill du lära känna mig djupare så har du en chans nu. Problemet är att han inte insett detta, eller inte velat av någon annan anledning helt enkelt.

Till exempel, när man pratar med en tjej och hon är intresserad av mig som person så kommer man ofta till ett läge där hon pratar med mig på ett sånt sätt att om jag förstår vad hon säger, så kan jag lätt fånga upp det. Då är det för mig bara att spinna vidare på ämnet och ställa såna motfrågor att hon vet att jag förstår vad hon pratar om. Då är vi på samma nivå och det är ofta här man känner att man connectar,dvs. en tjej tycker att man lyssnar...;=)

Det är när hon ställer frågor eller börjar berätta något förtroligt eller vill att jag ska göra en speciell sak som jag skulle kalla att "öppna en dörr". När jag bodde utomlands så var det inte en gång som jag nämnde för bekanta att det skulle vara skoj om du kunde komma ner och hälsa på. Och det är klart att om någon under 3 år inte kommer ner en enda gång så känns det sådär, särskilt i och med att det gick 2 flighter per dag för ~500SEK ToR.

Mina närmaste vänner å andra sidan behövde jag knappt fråga. Där kom frågan av sig självt typ när kan man komma ner och hälsa på ? Ett annat exempel är när jag började prata om hur jobbigt det var med mitt ex, vad jag kände och inte riktigt visste vad jag skulle göra. När jag hade pratat färdigt så började den andra direkt att prata om sig själv och det som dom varit med om. Men när det gäller mina närmaste har dom direkt förstått vad det handlar om, och vi har kunnat prata på ett förtroligt sätt.

Och det är väl så med mig att människor som inte greppar sånt här kommer jag nog aldrig bli riktigt nära vän med. För mig är det så att vissa saker vill man att människor ska förstå, det blir liksom otroligt osexigt om man ska behöva förklara det för dom. Andra exempel är väl i relationer där tjejer t.ex tycker att killen inte visar känslor, varför han inte ringer upp lite då och då bara för att höra hur det är utan att egentligen ha något att säga, varför han inte köper en blomma eller varför han inte överraskar henne med jämna mellanrum.

7 kommentarer:

Fröken Svensson sa...

Förstår precis vad du pratar om. Jag har vänner som man inte riktigt kommer in på livet och ändå är jag väldigt öppen mjot dem som person. De vill nog inte att man ska komma för nära? Vänner som inte heller erbjuder sin hjälp i svåra lägen, inte ser när hjälp behövs, inte kommer förbi, inte bjuder en på middag för att man inte haft/har kille (tex) är inte mina riktiga vänner, de är bekanta. Mina riktiga vänner ringer mig varje dag, känner då jag mår dåligt, erbjuder sin hjälp och är en riktig vän. Mot dem är jag mer än detsamma. Vänskap är inte så lätt som man tror i alla lägen ;) Kram!

Singelsussi sa...

Håller helt med. Jag på senare år börjat förstå och acceptera att vänskap faktiskt inte ska forceras fram och kommer det inte naturligt så kan man gå vidare. Klart att man ska jobba på en relation och vårda den men om den där förståelsen du pratar om inte finns där så kommer det ändå inte att flyta på. Vissa av mina vänner har jag gång på gång mindre konflikter med som nästan alltid handlar om samma sak. Då kan man antingen undra vad man själv gjort för fel eller hur man kanske kunde anpassa sig bättre. Eller så väljer man att istället lägga sin tid på dom vänner som det inte är problem med. Dom som man kan vara ärlig med, liten och sårbar och som man litar på. Dom där andra som tycker att man är lite hemlig - det finns ju ofta en anledning till varför man inte släppt dom inpå livet. Vissa synkar man med bättre än andra.

Astriid sa...

Jag har för längesen slutat med ytliga vänner. Jag har varken tid eller ork för sånt. Det kanske är drastiskt men jag har hellre få nära än en massa ytliga.

Jag hängde inte med på vad du menade i sista stycket här dock.

Kram på dej!

Anonym sa...

Håller med Astriid.

Att ha en stor bekantskapskrets ser inte jag som något att eftersträva.
Hellre få men bra vänner.

Douglas sa...

Fröken: Ja jag har en känsla av att vi är rätt lika som personer ;=)

Vänskap är definitivt inte lätt. Den kan visa sig på så många olika sätt, och även vara av olika slag.

Kram!

Singelsussi: Mmm en viktig grej tror jag att det inte bara är vänskap som kan forceras fram.

Jag känner igen mig så väl i det du skriver om att konflikter ofta handlar om samma sak med olika personer !

Jag tror på att känna efter själv om man kan leva med det problematiken handlar om, i annat fall skulle jag rekommendera att gå vidare.

Kram !

Astriid: Tycker du har helt rätt. Synd bara att jag inte förstod det här när jag var yngre ;) !

Det jag menade är att vissa saker vill man att folk ska förstå av sig själva,t.ex. omtänksamhet och kärlek. För jag tror att om man inte gör det blir det aldrig riktigt bra.

Kram!

Latja: Ja vår käre Astriid är klok ;) !

Mmm eftersom varje nära vän kräver sin tid och att man vårdar relationen säger det sig självt att man inte kan ha hur många som helst.

Kram!

Janet sa...

Oj,jössses...ja :)
Så rätt du har. Om en himla massa saker märker jag när jag läser bloggen jag ramlade in på.
Mycket tänkvärt,klokt och humor här. Underbar kombination hos en människa :)

Ha en härlig dag! :)

Douglas sa...

Janet: Hej och hjärtligt välkommen !

Tackar å ödmjukast för dina snälla ord ;)!

Kram!