Snålhet

Det där med snålhet är nog ett rätt känsligt begrepp. Frågar man någon huruvida den anser sig vara snål eller inte lär ju flertalet svara nej, även om omgivningens omdöme är det rakt motsatta.

Självklart är jag inte snål ;=) Å andra sidan så tycker jag väl kanske inte att det är fel att vara det heller om man står för det även om det kanske är osexigt. Bara man inte utger sig för att vara det givmildaste som Gud skapat. Då blir det irriterande. Sen är det väl som så också, att i olika sällskap så fungerar det olika.

Nä men skämt åsido så tror jag att det finns personer som tycker att jag är snål. Men jag kan helt ärligt säga att det finns en orsak också mot just dom som jag tänker på i första hand. Jag kommer t.ex att tänka på en lirare i vårt innebandylag (som jag inte umgås med längre, dock av helt andra orsaker) som när vi hade lagfester och delade taxi, alltid"glömde" att betala sin del av färden. Gick notan på 200 och vi var 4 så var det alltid någon som fick betala hans del.Det slog liksom aldrig fel.

Eller som en annan av mina kompisar som jag fortfarande umgås med (och tycker bra om). Fastän vi nästan alltid åkte tillsammans till matcher/träningar och andra tillställningar med min bil under ett antal år pröjsade han aldrig bensinpengar en endaste gång. Till saken hör ju att jag då var student med 6500kr som inkomst medan han hade fast jobb.Och jag var (är) inte den heller som bad om att folk skulle betala. Men någon gång kommer man ju till en gräns när det bara är FÖR MYCKET.

Och sen är det ju så tyvärr att börjar man väl haka upp sig på någon p.g.a detta så är det inte helt lätt att släppa saken heller. När samma lirare 3ggr i rad"glömmer" att betala en runda känns det bara segt. Och gentemot en sån lirare kan jag utan vidare erkänna att jag är hård.

När det gäller mina bästa vänner har det här aldrig varit ett problem. Det har aldrig ens kommit på tal eller snurrat en sån tanke i min hjärna. Där har man alltid vetat att "den som har pengar för tillfället betalar" och att det jämnar ut sig i längden. När jag t.ex pluggade i 5 år pröjsade min bror och mina bästa vänner bra mycket mer än jag gjorde. Sen när jag började jobba och vännerna hade det kärvare i några år betalade jag en hel del. Och det ironiska i det hela,är att det känns bra mycket bättre att få ge än att ta emot.

Fast till syvende och sist så är det viktigaste för mig att de jag betraktar som mina närmaste vänner vet det jag vet om mig själv. Nämligen att jag är låååångt ifrån aatt vara snål.