A pain that I am used to.

Skickade ett mess på MSN till henne i Fredags om att jag skulle träna och sen ville ha sällskap när jag skulle käka. När hon svarade gärna blev jag glad och fick fjärilar i magen...ha ha ha. Hon har inte direkt varit lätt att få med sig ska Gudarna veta.

Mötte upp henne efter träningen. Vi åt och sen beställde jag in en dessert. Med 2 skedar såklart. Efter desserten frågade hon om jag hade några planer för kvällen men det hade jag inte så hon frågade om vi inte skulle ta en drink.

Vi drog till Storstad och pratade en hel del. Hon mår väl inte sådär jättebra just nu av förståeliga skäl och orden bara forsade ur henne. Tänker inte outa henne men jag kan väl avslöja att en av de saker hon nämnde är att hon inte är nöjd med sin snubbe på något sätt. Även om det blev rätt uppenbart att hon har större problem än så att brottas med.

Och som vanligt när någon tjej som jag bryr mig om öppnar sig för mig och har problem så kommer den här instinkten att jag vill hjälpa/ta hand om henne fram. Jag vet inte, men ibland känns det som att den måste vara invirad i mitt DNA för jag kan inte hjälpa det. Jag är såhär som person. Ungefär som tjejer som dras som magneter till bad guys/idioter. Men i det här fallet är det lite problematiskt. Att jag har lite känslor för henne är ganska uppenbart och det är väl inte problemet. För oavsett vad har jag kontroll på mina känslor/situationen för tillfället. Det är tvärtom väldigt nice att träffa någon som får en att känna lite mer än normalt. Utan det är mer att jag inte bör/får involvera mig i någon som har ett trassligt bagage OCH som inte bearbetat det (även om hon faktiskt verkar vara på väg vilket uppskattas väldigt mycket). Det låter krasst, men det har aldrig fungerat i långa loppet och det har gett mig så mycket negativt. Tror faktiskt mina allra närmaste vänner har varit med om det här.

Jag har skrivit det förut och jag kan bara konstatera det igen, hon är en väldigt speciell person. Hon berättar saker så ärligt och öppet att jag inte kan låta bli att småskratta inom mig själv. Det är charmigt på många sätt. Och tragiskt på samma gång. Vi sitter där i 4-5h. Snackar och har skitkul mellan drinkarna. Ni vet den där känslan när man är ute med någon av det motsatta könet och man inte har några som helst problem att hitta samtalsämnen.

Innan en kompis till henne tittar förbi så föreslår hon att vi ska dra till någon Karaoke-bar vid Odenplan. Vet inte om ni varit där, men dom har små bås där det får plats upp till 8 personer. Jag är ju inte sådär jättemycket för karaoke i vanliga fall, men är man med ensam med kompisar är det en annan grej. Som att spela Singstar hemma hos någon. Så vi 3 drar dit men på något sätt blir vi 8 innan vi hinner fram...ha ha ha.

Vi är där i 1.5h och det är sjukt kul. Kanske inte så konstigt med ett antal drinkar innanför västen. När vi gått därifrån inträffar det konstigaste på hela kvällen. En av killarna har nämligen fått med sig ett glas rödvin ut och råkar spilla ut det på min delvis vita skjorta. Killen ber knappt om ursäkt i hennes ögon och hon blir asförbannad. Rätt komisk situation att en tjej på 55kg skyddar mig...ha ha ha. Och rätt gulligt ! Å andra sidan är jag likadan. Försvarar mina närmaste till max. Men sen blir det inte komiskt. För hon börjar skälla på hans kompis också. Ganska högljutt. Jag säger till henne att skit i det här nu, kom så går vi för jag ser varåt det barkar hän. Men det går inte in. Och jag känner att det här är för mycket. Även om hon har rätt i sak, så framför hon det på ett mindre smidigt sätt vid en illa vald tidpunkt. Men hon gjorde det för min skull och det uppskattas.

Fortsättning lär följa.