lördag 27 mars 2010

Kort rapport från Europa

Första stoppet på resan gick bra. Fick inte alltför mycket sömn i natt och har varit rätt seg i princip hela dagen. Dock började semestern på ett alldeles utmärkt sätt. När sen min brorsdotter tidigare under kvällen får syn på mig springer hon och slänger sig runt halsen på mig känns det ännu bättre och jag piggnar till. Har också hunnit med att träna (övertalad av brorsan) och när jag kliver in i träningslokalen känns det som om tiden stått stilla. Fast det var snart 4 år sen jag flyttade hem känner jag igen en hel del folk. De Serbiska bröderna som äger stället kommer och hälsar hjärtligt. Det är kramkalas och handskakningar och såklart pikningar What happened to you buddy, you quit training cause it seems like all your muscles are gone ?" säger jag till en av bröderna som har ungefär 1meters axelbredd och lyfter typ 200kg i bänkpress...ha ha ha.

Det känns så otroligt konstigt faktiskt varje gång jag är här. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Kanske alla minnen, både tråkiga och roliga ? Kanske att jag aldrig upplevt så många olika känslor på ett och samma ställe ?

Människorna är rätt annorlunda här. När jag tränade så hälsade folk på mig som jag aldrig sett och jag är helt oförberedd på det innan jag kommer på att det är ju så det fungerar här.

Kom hem för inte så länge sedan med taxi. Chauffören var Portugis och kunde inte prata Engelska eller Tyska. Ändå pratar han portugisiska med mig ungefär som om jag förstod. Humor. Jag å min sida mixar just Engelska och Tyska. Vi fattar verkligen inte ett enda ord av vad den andre säger. Ändå är det idel skratt och leenden. Slutligen hittar vi vår nämnare. Fotboll. DÅ förstår vi varandra fantastiskt bra. Han pratar om Maradona. Jag pratar om en Ungersk spelare som spelade i Portugal och fick en hjärtattack på plan och avled. Sen nämner jag "Copa Mundial" (VM) och han skiner upp, "South Africa" där Portugal är med. Jag slås av hur ofta fotboll faktiskt förbrödar folk. Det spelar ju ingen roll vart i världen du är. Plockar du fram en boll eller börjar prata fotboll är det stor chans att du hittar vänner.

Imorgon bär det av med tåg till Amsterdam(tar 5h) där jag ska träffa min fantastiskt fina vän som ska flytta tillbaka till Chile med sin danska flickvän. Kommer sakna honom. Dock kommer det ge mig en mycket god anledning att åka till Sydamerika och även hälsa på honom.

Kommer sova över hos honom innan vi drar vidare till Aruba på Söndag förmiddag.

6 kommentarer:

Anonym sa...

En bra start på en förmodligen helt fantastisk resa =)
Ha det så himla bra nu och njut!!

KRAM

Janet sa...

YesyesYES ;D

You´re doing it right och glömmer inte av att lämna rapport till din fanclub här hemma om resor och äventyr. We like ;)

Fortsätt ta vara på dig själv goding och njut av allt det härliga som är!

Kram å Kram å Kram =)

Varför vara perfekt.. sa...

hej! kommer att låsa min blogg om nån dag. maila om du vill läsa! varforvaraperfekt@hotmail.com
KRAMKRAM

Astriid sa...

Haha, härligt att du orkade dig på att träna trots tröttheten! Men det brukar kännas bättre efteråt :)

Mentaliteten verkar vara så annorlunda. Det är verkligen stelt i Sverige, nästan så folk blir rädd om man skulle heja på dom eller börja prata på gymet :P Ibland brukar jag vinka på folk när jag åker i bilen bara för att se hur chockade dom blir, hihihi!

Ha det underbart och ta med solen hem till Sverige sen.

PPG!

Fröken Svensson sa...

Då hoppas jag att jag får följa med till Sydamerika nästa gång och inte lämnar mig här :-(
Hoppas du har det underbart o njuter då tillfället ges!
PUSS goa du!!!

Douglas sa...

oskrivnablad: Hihi det var det verkligen !

KRAM!

Janet: Ytterligare en anledning till att köpa en liten notebook. Då kan jag uppdatera lite oftare ;=)

KRAM!

VVP: Hmm kommer inte ihåg om jag mailat ? Lika bra att göra det igen för säkerhets skull ;)

Kram!

Astriid: Mmm folket på Aruba var också väldigt annorlunda på ett positivt sätt.

PPP!

Fröken: Japp nästa gång vågar jag inte ens tänka på att lämna dig hemma ;=)

Puss baby!!