Så är Julen över för den här gången.Brorsan och ögonstenen har åkt hem. Och det har varit supertrevligt som vanligt även om jag känner att jag inte har kunnat vila ut ordentligt förrän nu. Men det är några dagar kvar tills jag ska jobba. Förresten ska jag nog ta ut ledigt Ons-Fre nästa vecka också. Jag känner helt enkelt att jag måste ha mer tid över till mig själv. OM jag dessutom får flytta in imorgon till lägenheten vore det nice att ha några dagar nästa vecka då man kan få ordning på den.
Julen har inneburit mycket "kvalitetstid" med familjen. De tillfällen när vi äter tillsammans allihopa är ju inte så många nu när vi är så utspridda. Därför blir det speciellt när det händer. Att min käre mor går in i ett "laga mat till 5000 personer"-mode och att man går upp ett par kilo får man liksom ta. Så det är dags att bli bästa vän med löpbandet igen.
Dessutom älskar jag "mobbingen" när vi äter/är tillsammans ;=) Taktiken är att få med sig någon och attackera någon...ha ha ha. Morsan får man lätt med sig när det gäller Farsans rökvanor. Brorsan får man med sig när det gäller ögonstenen och att hon byter pojkvän varannan vecka och raggar på varenda kille när vi är ute (när det såklart är raka motsatsen). Farsan får man med sig när det gäller morsan och att "hon är för gammal" och att han borde byta till sig en yngre fru..ha ha ha. Och på något sätt lyckas jag oftast komma undan själv.
Fast mitt starkaste bestående minne av Julen är en händelse som är ett tecken på äkta kärlek. Min pappa har funderat ett tag på att köpa sig en finare stereo. Till saken hör ju att båda mina föräldrar är såna där som nästan aldrig spenderar pengar på sig själva. Eller OM min pappa köper något tekniskt så är det alltid i princip det billigaste. Men nu hade han kollat ut någonting som kostade 8000kr som han ville att jag skulle titta på via internet.
När jag kom över nästa dag bad jag honom visa det han tänkte köpa. Det är inte aktuellt längre sa han. Varför då ? undrade jag och tänkte att nu har han ångrat sig och hittat något skräp för typ 500kr istället. Du vet att jag och din mor aldrig köper julklappar åt varandra. Däremot brukar vi köpa presenter till varandra lite då och då. Och eftersom jag ser hur mycket din mor anstränger sig med maten och allt för att ni ska ha det bra så köpte jag ett halsband till henne istället, så då blev det inga pengar över till den där stereon. Det tyckte jag hon var värd.
Jag gick ut till henne i köket och såg att hon sken som en sol på hennes speciella sätt. Halsbandet var på och jag hann knappt säga ett ord innan hon stolt visade upp det. Det är vitt guld sa hon varpå jag gav henne en STOR kram och svarade farsan jag fattar inte att du spenderar pengar på någon som är SÅ gammal som mamma är. Vi kom ju överens om att du skulle byta upp dig till något yngre ;=) Varpå han svarar jag vet jag vet, men jag har bestämt mig för att behålla henne ett år till i allafall. Sån sjuk humor har vi i familjen.
Ögonstenen stod för veckans roligaste. Vi var inne på Gallerian i city när brorsan fick för sig att han skulle köpa en bok. Vi gled in på bokhandeln när hon säger det här är en bok pappa som jag tror passar dig utmärkt. Bokens titel ? Komma ut : berättelser från garderoben...ha ha ha.
3 kommentarer:
Jag blir alldeles varm när jag läser om dig och din familj. Så underbart!
Vill önska dig en god fortsättning också!
Och du vännen, kan du maila mig. Jag skulle så gärna vilja ha med dig som läsare nu när jag fått äran att blogga för en tidning :o)
Maila mig så får du adressen!
Kram
Åh. Så det värmer hjärtat att läsa om en kärlek som dina föräldrars. Som kanske inte alltid är uttalad, men ändå så uppenbar i leenden,blickar och till och med i "mobbingen". Så himla fint bara. :)
Så härligt att du fått en dos familjekärlek och familjehumor att njuta av. Och hoppas att du får massa mera tid att både ladda och göra dig hemmastadd i nya lägenheten.
Ha´re gott vännen!
*krama*
Pettiwoman: Jag har insett att jag har riktigt flyt med familjen. Där gjorde jag ett riktigt bra val ;=)
Ska maila dig. Ska kolla bara att du har mailaddress på din sida.
Grymt kul att du får blogga för en tidning !
KRAM!
Janet: Kärlek finns det gott om i mina föräldrars hjärtan. Även om dom inte säger så mycket så är det så uppenbart ändå på det sätt som du beskriver.
KRAM!
Skicka en kommentar