Den här historien med kollegan har verkligen berört mig. I vanliga fall när man hör om sånt här så reagerar man reflexmässigt i stil med "ja det är verkligen hemskt" för att sen återgå till det normala. Inget konstigt med det egentligen för ofta har man ingen relation till "offret".
Men nu är det verkligen annorlunda även om jag inte var så tight med killen. Men det verkar ha tagit mig drygt 37 år att verkligen inse sanningen i att "hälsan är det viktigaste". Först nu förstår jag innebörden på riktigt. När jag själv tänker på orden nuförtiden eller hör dom, passerar dom inte bara in genom ena örat och ut genom det andra rent reflexmässigt. Utan jag skänker en tacksamhetens tanke till att jag är frisk och kry.
Mailade idag med en tjejkompis och hon skrev någonting ironiskt om att jag är "innerst inne är rädd". Svarade då utan att tänka efter att det enda jag verkligen är rädd för, det är att inte ha hälsan i behåll. Just att det var hälsan jag tänkte på automatiskt tar jag som "bevis" på att det här betyder oerhört mycket för mig.
Jag har alltid varit väldigt väldigt mån om familj och vänner. Efter den här händelsen är det än mer påtagligt. Jag struntar i att min bror(här på besök nu med ögonstenen) som bor hos mig under sitt besök fimpar sina cigarettet i en tallrik. Jag struntar i att han aldrig plockar undan efter sig eller att han lägger sina skor under vardagsrumsbordet. Eller att han lägger strumpor överallt. Jag är bara glad över att han också är frisk och att vi kan vara tillsammans.
Igår träffade jag ögonstenen efter jobbet och drog med henne på restaurang. Samma känsla där. Glädjen över att få vara med henne. Se henne frisk och glad. Höra henne berätta om sina framtidsplaner. Höra henne berätta om pojkvännen. Fast såklart fick hon ta emot en hel del "mobbing" från mig, det kommer aldrig ändras ;=)
Så ni förstår att ikväll mår jag mycket bra efter att ha ätit middag hos mina föräldrar med bror och ögonsten. Och jag ser samma glädje hos mina föräldrar över att vi är där, som jag själv känner över att dom är där. Mina närmaste. Friska och krya (även om gamlingar såklart alltid jämrar sig/har ont nånstans...). Och jag är så tacksam över att det är läget för närvarande i familjen.
6 kommentarer:
Det är en fin insikt och det gör att vi kanske är lite mer rädda om både oss själva och våra närmaste!
Kram vännen!
Vilket fint inlägg Dogge. Det berörde. Du är klok och omtänksam och en fin kille med känslor: glöm inte det! Pussar i massor!!
Att känna kärlek till andra och tacksamhet i livet är nog det viktigaste man kan känna. Den insikten berikar livet som ingenting annat. Det är jag övertygad om.
Antar att du menar dig själv när du skriver om gamlingar som jämrar sig...? ;) Hihihi!
PPG!
Pettiwoman: Jag har nog ofta tänkt på det, men aldrig riktigt kunnat ta åt mig det på samma sätt som jag gör nu.
KRAM tbax !!
Fröken: Tack Fröken, det glädjer mig att höra ;=)
Puuuuuuuuuussar tillbax !
Billie: Det ligger mycket i det du säger. Just kärlek och tacksamhet är två saker som nog alla mår bra av.
Hörrududu...det är ganska kallt i vattnen runt Sthlm...det lär ju du få erfara om du fortsätter kaxa...;=) !!
PPP!
Även om man är en människa som värdesätter livet,kärleken och de underbara människor man har välsignats med i sitt liv och är tacksam för dessa så behöver man ändå påminnas emellanåt just för att verkligen ta vara på och vårda alla små stunder tillsammans och inte bara de större tror jag. Det där med att vara tacksam för det lilla som man tror och kanske säger sig vara men som inte alltid hinns med i vardagsstress och måsten. Vi är ju liksom alltid på väg någonstans och tar oss inte tiden att stanna upp och tänka till alla gånger. Eller att tala om för våra nära och kära hur mycket de betyder för oss,hur tacksam vi är för att de finns och hur mycket vi älskar dem så ofta som vi kanske skulle vilja.
Och lite kärleksfull mobbing från hopplöst retsamma favoritfarbror med guldhjärta är nog aldrig fel. :)(Möjligtvis när han skriver upp kondomer på inköpslistan och påstår att man själv har skrivit dit det då ;P)
Janet: Åh hej vännen ! Long time no seen.
Ibland känns det lite som att det är de små detaljerna som skapar den stora helheten. Tänkte precis på det när du skriver att man ska vara tacksam för det lilla.
Det gäller nog också att vara tacksam för sånt som är så självklart att man inte ens tänker på det. Som att man är fullt frisk t.ex.
Hi hi ja nog får min ögonsten stå ut med en hel del, men jag kommer undan just för att hon vet att jag älskar henne som min egen dotter ;=) Men ibland kanske jag skämtar för "hårt"...?
Massa kramar !
Skicka en kommentar