Releasefest + träning + stand-up

Jag var på en releasefest i helgen vilket var skoj. Det var min kompis flickväns kompis som hade den. Hon sjöng väldigt bra även om musiken inte riktigt var i min smak. Det som dock imponerade mest på mig var själva hennes väg in i sångkarriären. Hon sade alltså upp sig från sitt jobb, breakade med sin kille, flyttade till Stockholm och satsade allt på ett kort. Otroligt imponerande med människor som vågar satsa på sin dröm. Som struntar i omgivningens förväntningar på hur man ska leva sitt liv. Även om hon inte är min smak är det väldigt sexigt med folk som tror på sig själva (utan att bli för dryga). Som är positiva. Hoppas verkligen det går bra för henne.

Från det ena till det andra. Det är intressant vilka känslor som framkallas när man är fokuserad på något fysiskt ansträngande som man ska klara av. När tävlingsinstinkten kommer fram. Tänker på när jag skulle göra mina 100 armhävningar igår. Från det att jag vaknade på morgonen hade jag det här i bakhuvudet hela dagen. Samma känsla som jag hade när jag spelade matcher förut. Vinnarinstinkten. När jag promenerade till gymet kände jag hur adrenalinet strömmade till och pulsen ökade. Det är en så skön känsla när man har den där orubbliga tron på sig själv och att man inte kan misslyckas. Oftast gör man ju inte det heller. Tänk om man kunde applicera det här tänket på fler områden än när det gäller att lyfta X antal kilo eller göra något fysiskt ansträngande ? Tror faktiskt det är möjligt. För att inte tala om endorfin-kicken man får när man genomfört något så här jobbigt. Det är ta mig tusan beroendeframkallande ;=) !På något sätt blir kicken större ju mer man tar ut sig. Och utmattad, det blev jag igår. Sista 10 brände det så mycket i mina armar/axlar att omvärlden försvann. Jag hörde knappt nånting och fick tunnelseende. Enda jag hade i huvudet var att inte vika ner mig och det antal armhävningar jag hade kvar att göra.

Senare på kvällen kollade jag på min kompis som var värd för en stand-up show igår och jag var av förståeliga skäl på topphumör och skrattade åt princip alla skämt (även de tråkiga) under hela showen. Hyfsat retarderat. Blev även ombedd att stå i dörren och riva biljetter när folk skulle in. Jag var på så bra humör att jag inte kunde låta bli att skämta med de som skulle in, ojdå ni är såna där fega tjejer som bokar plats på Rad 9 eller haha hur vågar ni sitta på Rad 1, ni kommer bli grymt retade !". Alltså, jag måste ha uppfattats som att jag gick på droger igår...